På andra sidan muren

Ett kort liv

Jag såg upp på demonen som hade tagit Jacks plats med tårar i ögonen. Nu vet jag varför han varnade mig för några nätter sen.

- När jag är klar kommer minnen att vara det ända som finns kvar av den här platsen, om någon klarar sig det vill säga, säger demonen hotfullt med ett flin på läpparna.

- Vi kommer inte låt det hända, hör jag Kim ropa längre bort.

- Vad ska ni göra för att stoppa mig, eran kung är död och eran armé är svag, ni har inget, väste demonen.

- Vi har fortfarande Katja, hon är våra ledare nu, ropade Maja.

Demonen såg på mig med en viss avsmak. Det gjorde ont att se Jack på det här sättet. Jag reste mig upp och såg honom i ögonen. Hanns pupiller smalnade.

Demonen började röra sig mot mig med bestämda steg och jag började backa.

Scott, Maja och Kim sprang mot Jack med deras vapen i högsta hugg. Men med bara ett svep kastades de iväg.

Jag använde mina krafter och attackerade men han avledde den enkelt utan att släppa mig med blicken. Ett spjut skapades av rent mörker i hans hand. Scott hade blivit till sin skuggvarg (Shadow) och försöka att attackera bakifrån. Shadow lyckades få demonen ur balans men inte mycket mer.

Jack höjde spjutet och siktade mot mig. Han kastade spjutet och det kom flygande mot mig med en otrolig fart. Min hjärna skrek åt mig att kasta mig ur vägen men kroppen svarade inte. Spjutet skulle genomborra min kropp men en liten figur knuffade mig ur vägen. När jag såg upp på figuren som hade offrat sitt liv för mig såg jag Tanja. Hennes kropp faller till marken och jag tar mig fram till henne så fort jag kan.

Det tar inte lång tid fören Scott, Maja och Kim är framme hos oss. Hon var redan skadad från innan men det här var vad som skulle ta hennes sista andetag. När jag såg upp på de andra såg jag hur något hade krossats inom dem, speciellt i Scott.

Tanja blev blekare och började darra. Hon sträckte ut sin hand mot Scott som inte tvekade en sekund och höll om den.

- F-förlåt mig....... Jag.... J-jag kunde..... Jag kunde inte skydda dig, snyftade Scott fram.
Han visste att det här var slutet för henne.
- Förlåt för att jag inte fanns där.... O-och för att du var tvungen att växa upp så fort, fortsatte han.

Tanja såg på honom med trötta bruna ögon.

- Du behöver inte..... Du behöver inte be om ursäkt, du och Toby.... Tog bra hand om mig. Ni är det bästa jag kunde ha fått, får Tanja ur sig.

Mina ögon fylls av tårar och allt omkring oss har försvunnit.

- Ni är de bästa bröder jag kunde ha fått, hon ser sig omkring och letar med blicken, förmodligen efter Toby.

Hennes blick drar sig tillbaka till Scott och ett svagt leende syns på hennes läppar. Hennes hud är likblek och tårar syns i hennes ögon. Sen hörs en lätt suck och hela hennes kropp slappnar av.

Scott håller henne i sin famn och tårarna forsar ner för hanns kinder. Han drar ut spjutet och håller henne närmare sig.

Alla är helt förkrossade över Tanja död.

~ Toby's perspektiv ~

Det har gått ett tag sen jag hade kontrollen men han hade inte gett sig på något annat än demoner. Endå får jag en dålig känsla av det. Han njuter av det här ögonblicket och han ger sig inte även om vi blir skadade.

- Så det räcker, säger jag och hör hur mina ord ekar i mitt huvud.

- Nej inte än! Det finns fortfarande mycket blod att spilla, säger han med ett vansinnigt skratt.

Plötsligt känns det som om något har gått fel och jag börjar få panik.

- Ge mig kontrollen nu, säger jag ilsket och lite frustrerat.

- Nej det här är för kul, svarar han och ignorerar mig.

Paniken växte inom mig men jag fick inte ge vika för honom.

- Nu, sa jag allvarligt.

En skugga med vita ögon syntes framför mig. Vi såg på varandra. Nu fick jag inte visa någon som helst svaghet. Om jag gjorde det skulle ha  åter igen ta kontrollen. Jag såg honom rakt i de vita ögonen och sen försvann han.