-Simon? Kommer du? Ropade jag över det stora fältet. Klockan närmade sig 23:00 och profetian skulle slå in om lite mer än en timme.

Ramona hade gett oss info om vart den skulle inträffa, det var tydligen hennes farfars syster som skrivit den. Jag hade med mig en kopia på boksidan, även om det var onödigt, så kände jag mig trygg med den.

Gräset var lite frostigt men all snö hade smält.

Jag steg upp på kullen och såg ut över den stora, vida slätten.

Långt borta såg jag en grupp med personer som närmade sig, och jag kisade för att se bättre. Jag förde min hand till stället mellan mina nyckelben, för att ta tag i min kedja. Men den låg ju i sopen hos en viss Ramona.

-Charlie? Jag vände mig tvärt om och möttes av Simons ansikte. Egentligen ville jag inte att någon skulle följa med mig, efter det som hände Freddy.
Men Simon hade insisterat.

-Jo, det är så att jag gillar typ... Längre han han inte innan ett pistolskott for förbi våra skallar. Jag tittade ur över fältet igen och såg flera bekanta ansikten.
Karmen
Alex
Och så en kille i min klass. Emil, tror jag han hette.

-God kväll. Jag skulle egentligen ha sagt: "Ledsen för att jag högg Fredrika i ryggen med en silverkniv" men jag är inte på humör. Mitt tålamod hade passerat 'bäst före datumet' när hon kom på mig. Well well.

Ett dovt morrande steg upp ur Simons hals och jag hoppade till.

Karmen tog ordet och sa:
-Ni små valpar kommer inte att segra, det finns två profetior. En sann och, så har vi den ni tror på.

-Sedan tidernas släkten delades i 5 delar, har dem varit i fejd.
Flera släkten har utrotats, och så ska dem alla göra,
tills att hon får det viskat i sitt öra.
Hon skall segra, fast med blod på händerna. Hennes skuld är inte betald,
och kommer aldrig bli,
men om tusen vårar ska hon vara den enda kvar.
Ty hon är moder till mordets begär,
Men även vindarnas susning.
Ty hon kan vinna över det som står
Skrivet i endast blod som bläck
Att hon ska segra.

Karmen tystnade, och om jag inte hållit i Simon, så skulle han nog hoppat på henne.
Hennes profetia är helt annorlunda än våran.

Klockan tickade. 23:56.

Jag tog tag i Simons hand och han sa:
-Nu.
----------
23/24
Imorgon är det julafton!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
:) :) :) Längtar så! Kort kap idag, men det blir en längre del imorgon, då allt avgörs.
Dun, dun, dun! ☃🎅🏼

Azzå vilken julWhere stories live. Discover now