Azzå vilken jul

0.6

Jag vaknade i soffan. Filmen hade startat om och just nu lottades deltagarna ut.
Jag gäspade stort. Bredvid mig sov pappa också. Att somna i soffan var typiskt oss.
Jag böjde mig fram och stängde av TV:n. När jag la tillbaka fjärrkontrollen kollade jag på klockan som satt på väggen. Tjugo över tio. Jag reste mig upp och gick mot köket.
Jag var inte så hungrig, men pappa var säkert det.
Ute hade snön börjat falla och små snöflingor dalade ner från himmelen.
Jag ställde fram smör, ost, juice, yoghurt och bröd. När allt var framme gick jag in i vardagsrummet och väckte pappa. Pappa gäspade och sa:
-Redan morgon? Jag nickade och gick ut i köket igen. Medans jag bredde min macka kom pappa in i köket. Hans hår var rufsigt men mitt såg antagligen ännu värre ut.
-Så, Charlie. Simon och Karmen kommer hit idag och börjar flytta in. Simon får rummet bredvid dig, hoppas det blir bra. Jag nickade missnöjt och fortsatte äta. Visst, Simon såg bra ut med hans perfekta bruna hår och hans blåa ögon...Sluta tänka så. Han är en vanlig människa. Jag är vampyr. Vi funkar inte tillsammans. Jag tömde ut slatten av min juice i vasken och gick upp. Jag tog på mig ett par vinröda jeans och en gråsvart tröja. Sen gick jag och borstade tänderna. Som sagt: mitt hår såg helt förskräckligt ut.
Jag tog upp min hårborste ur lådan och började borsta. Jag gjorde ett flertal fula grimaser på grund av min hårömhet. När jag var klar tog jag upp mitt skiss block och skissade ögon. Att rita var min favorit sysselsättning när jag hade tråkigt.
Ett plingande hördes nerifrån och jag suckade. Lågmälda röster hördes och jag fortsatte skissa. Efter en stund hördes det ljud uppe i korridoren utanför mitt rum.
-Gå, pappa. Jag kommer när jag vill! Snäste jag och återgick till att rita. Men
Tyvärr har resten raderats av okänd anledning. Det som sedan hände var att Simon kom in, inte Oliver. Dem skojbråkade innan Charlie insåg att det inte skulle bli så svårt att bli vän med Simon.