Azzå vilken jul

0.9

Man lär sig ett och annat när ens bror är varulv. Eller, han är ju inte min bror, men ändå. Som att det inte är någon idé att kasat en tennisboll framför honom, han springer ändå inte. Vi hade searchat upp lite saker om boken i biblioteket igår, vi hittade en bok som verkade intressant. Jag hade lånat den på mitt lånekort och sedan hade vi gått hem. Vi hade inte hunnit läsa i den igår, så jag och Simon skolkade idag också.

Jag tog ned boken från hyllan så fort som pappa och Karmen stängt dörren efter sig. Karmen ska tydligen på jobbresa till polen, kul för henne...Not.
Med boken i handen sprang jag in i Simons rum.
-Här, din latmask, vi måste jobba på om det är som du säger. Simon suckade och satte sig upp på madrassen.  Jag satte mig bredvid honom och sa:
-Du är världens bästa brorsa, de vet du va? Han nickade.
Vi gick ner och ner och åt frukost innan vi satte oss i vardagsrummet. Där läste vi högt för varandra ur boken innan jag gick upp och borstade tänderna och bytte om till vanliga kläder, Simon gjorde samma sak. Vi hade ett kort vatten krig på toan när jag borstade tänderna, jag var blöt i hela håret. Nu slapp jag iallafall duscha.

Vi gick ner i gen och satte oss i soffan. Solen lyste utomhus och julen närmade sig. Det var alltid något med julen som fick mig att känna mig 7 igen.
Jag böjde mig ner och tog upp en sida som hade trillat ner under soffbordet och började läsa:
"När solen går upp på den 24 dagen efter uhyten till början på ett kvarts-skifte kan ytánen hävas och även den uråldriga fejden mellan de två släktena. Den som vandrar genom natten med månens son på sin sida, kan väcka alla andar som lagts för att vila.
Hennes ögon är som månen och natten är dag,
ingenting är som det var,
dem som dött i försöket eller halvvägs där, kan åter igen se kraftens slag.
Med månen på in sida, kommer räddningen tillslut, hon är kraften som ingen kände till.
Att boken ska lösa allt står skrivet i hennes panna
och allt är förlåtet, svuret och samman.
Dagen är svuren att stanna,
tills ondskan bekämpad är,
när solen når horisonten ska släktena sammanflätade vara igen,
fast än det inte finns några flera, från början var dem fem,
nu är dem bara två, och båda har endast Tasdon kvar att slå.

Jag gav sidan till Simon som läste den tyst. Han gav den till mig och sa:
-Apud oculos quod luna et lux in eius capillum*. Hon är du.
--------------------------------
*Apud oculos quod luna et lux in eius capillum= Med ögon som månen och ljuset i hennes hår.
Latin, vet inte om det stämmer, använde google translate, men men.
9/24
Jätta kort del jag vet😭😭😭 Dem kommer bli längre, lovar.
Hm, hm, hm....
Vad händer med min julkalender? den är så dålig just nu!!! However.
Hoppas ni gillade den här delen.