Azzå vilken jul

0.4

Finally friday. Jag har väntat på den här since söndag. Jag hoppade upp ur sängen, vilket var extremt ovanligt för att vara mig. Jag rusade ner för trappen och gårdagens problem kändes som småtjafs. När jag kom in i köket möttes jag av den underbara doft av....rök. Jag rynkade näsan. Rök? Jag kollade mot spisen. Jaha, pappa hade bränt pannkakorna igen. Pappa var inte särskilt bra på att laga mat och när mamma dog fick jag ta över ansvaret på att laga maten. Men ibland ville han försöka.
-Pappa! Du glömde pannkakorna på spisen igen! Jag stängde av spisen och kollade om någon av pannkakorna inte var helt brända. Jag hittade en och la den på en tallrik. När jag hade satt mig ner vid bordet kom pappa inrusande i köket.
-Glömde jag pannkakorna igen? Frågade han. Jag nickade med ett retsamt litet flin på läpparna. Pappa ställde sig och började diska bort dem brända pannkaksbitar som fastnat i stekpannan. Efter att jag ätit upp min halvbrända pannkaka gick jag upp igen. Jag tog och bytte om till kläderna jag lagt fram dagen innan: En svart tröja med lite detaljer och ett par jeans. När jag var klar sprang jag ut för att hämta posten. Medans jag fick in kollade jag vad som hade kommit. Några räkningar, lite reklam och ett brev från vårdcentralen.
-Posten är här, måste gå nu! Ropade jag till pappa när jag släppte posten innanför dörren.
-Okej, ha så kul i skolan. Svarade pappa uppifrån övervåningen. Jag tog min väska och började gå mot skolan. Jag plockade upp min mobil ur väskan och ringde Mandi.
-Hej det är jag! Hördes ur andra änden av telefonen, jag log. Hon svarade alltid så.
-Hej vart är du? Frågade jag.
-Vid torget, du då? Jag svarade snabbt:
-Okej, jag är vid bron, är där om 2 minuter.
-OK, syns där. Jag la på luren och ökade takten. Jag skulle nog inte hinna dit på 2 minuter, det tar minst 5 minuter att springa dit. Jag lade ner mobilen i väskan och fortsatte gå. På vägen gick jag förbi en del affärer. Nu var julskyltningen i full gång. Alla skyltfönster pryddes utav tomtar, renar, snögubbar och fakesnö. Den riktiga snön låg som ett tunt, tunt täcke över allt, och små snöflingor landade i min nerfällda luva. Jag gick förbi alla affärer och småhus. Sedan kom jag till torget. Mandi stod under eken och väntade på mig.
-2 minuter sa du? Frågade Mandi retsamt. Jag gjorde en grimas innan jag svarade:
-Tomten ville ha hjälp med att hitta sin nisse. Mandi och jag började gå mot skolan. Vi började om 15 minuter och det tar ca 8 minuter att gå till skolan så det är inga problem. Dagen var helt okej. Vi hade bild och HKK, mina favorit ämnen. Sen hade vi svenska och engelska. Jag hade biologi som sista lektion och biologi sög. Biologi är astråkigt. Vem är ens intresserad utav det?
-Hej. Viskade jag till Mandi när jag satte mig brevid henne. Hon gav mig en blick som svar. Lektionen handlade om evolutionen, vilket jag inte brydde mig om. Jag har redan gått i 9:an 47 gånger. Vart tredje år måste jag byta skola, för vi vampyrer stannar i åldern då vi blir bitna. Så jag och mamma har bott lite överallt, men Oliver är den första pappa jag haft som jag faktiskt kommer ihåg. Min mamma och jag var hemma på vår gård när en vampyr anföll gården. Min lillebror klarade inte förvandlingen och dog istället. Mamma sörjde honom jätte mycket. Jag har inga minnen av min pappa eller mitt tidigare liv. Mamma kom utav någon anledning ihåg allt, så hon berättade för mig. När jag fyller 250 år ska komma på ett sätt att häva vampyrerriet, även om jag är den sista hel vampyr som existerar. Det finns många så kallade "halvvampyrer" men dem dör efter 250 år, är man "vanlig" vampyr klarar man kvartsskiftet, vilket dem inte gör. När man har genom gått sitt första kvartsskifte är man en vuxen vampyr. 
-Kom ihåg att ni har prov på det här på måndag. Anitas röst (BIOLOGI LÄRAREN) drog mig till baka till verkligheten innan vi fick gå. Solen lyste idag, det var faktist riktigt skönt. Jag kan vistas i solen men bara för en kort stund. Jag sprang mot parkeringen och där stod pappas bil. Jag öppnade passagerare dörren och satte mig.
-Åk då! Sa jag surt till pappa. Bilen började åka och snart var vi hemma.
-Du är kallad till test hos läkaren på fredag. Sa pappa lugnt. Jag röck till. Läkaren. Jag får dra en lögn om att jag var där som vanligt.
-Jag följer med den här gången. Sarah kan ju inte följa med något mer, och du låter inte ens Karmen komma in på ditt rum. Jag svor tyst för mig själv. Ännu ett problem att ta itu med.
-----------
4/24