Jag hade haft svårt att somna igår kväll. Karl, eller min pappa... Jag mördade honom. Det var därför som mamma hade berättat så lite om honom. Jag satte mig upp i sängen. Klockan var 03:25. Jag gick ut ur mitt rum, och in till pappas rum. Undra om han vet? Troligtvis inte. Jag tror inte att man brukar läsa sina döda fruars dagböcker. När jag kom in i rummet ångrade jag mig. Jag tror inte att Oliver kommer lita fullt ut på mig om jag säger att jag mördade min förra pappa. Så jag vände och gick in i Simons rum. Där satte jag mig på golvet och sa till den sovande Simon:
-Simon? Om det är något jag behöver just nu så är det en bror, en som förstår hur det är. En sån som du. Han vände sig i sömnen och grymtade till. Jag försökte en gång till:
-Simon din sopa, om du inte genast vaknar så bombarderar jag dig med snö! Han satte sig upp yrvaket med händerna ovanför huvudet. Jag skrattade till men blev sedan allvarlig.
-Simon. Jag skulle vilka att du lyssnade på det här. Han nickade och sa:
-Visst, men sen vill jag sova. Då berättade jag allt.
-Jag kommer genomgå mitt kvartsskifte den 24, på julafton. Jag hittade min mammas dagböcker, och min pappa hette Karl. Han dog direkt efter min omvandling. På grund av... Jag orkade inte mer. Jag kastade mig i famnen på Simon och började gråta. Simon tröstade mig lugnt och sa sedan:
-Dig? Jag nickade häftigt. Det var som att han kunde känna min smärta. Jag öppnade min mun för att säga något, men han avbröt mig.
-Det var en gång en pojke. Han föddes med en förfärlig sjukdom. Vid varje månvarv blev han någon annan. En gång när pojken var ca 11, kom hans pappa in i rummet samtidig som han förvandlades. Pojken visste inte vad som hände, men snart låg pappan död vid hans fötter. Pojken blev helt förstörd. I hela hans uppväxt hade pappan varit den starka, den man kunde lita på, och nu var han borta.
Jag tittade upp på Simon.
-Du? Han nickade.
-Det var hemskt. Även om jag inte jade kontroll över mig själv så tog jag det ändå på mitt ansvar. Jag vart så besviken på mig själv. Karmen brydde sig inte. Hon vart biten som 27 åring och sen dess blev hon kallhjärtad.
Jag nickade. Jag var inte ensam om mitt problem.
----------
15/24
YOU ARE READING
Azzå vilken jul
ParanormalJag sprang ut från köket. Upp på mitt rum. Det kunde inte vara sant. Karmen och Simon ska flytta hit! Pappa är helt dum i huvudet, dem är ju super elaka. Iallafall Karmen. Simon har jag aldrig träffat. Nu måste jag gömma min andra sida för tre perso...
