Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade försatt mig i en situation som jag inte kunde Zappa bort.

Jag gick till skolan idag. Mörkret låg som en slöja över himmelen när jag gick den långa vägen till skolan med Simon. I frosten glittrade det som att någon tagit alla stjärnor och kastat ner dem på marken. När vi möttes av den bruna byggnaden lade Simon sin hand i min. Hela jag var som ett nöjesfält. Min mage åkte fritt fall, och hela jag exploderade i känslor. Att jag inte märkt det förut. Simon.

Jag öppnar munnen för att säga "jag älskar dig" men då ringde det in. Jag suckade och släppte Simons hand. Vi gick in och Pär berättade om vad vi skulle göra idag.

-Godmorgon klassen! Idag är det näst sista dagen i skolan. Han tittade på mig med en blick som sa: Mandi? Jag skakade på huvudet till svar. Pär fortsatte prata på om ett studiebesök på centralpostkontoret. Det finns 5 postkontor här.
Centrala: det största kontoret, dit all post kommer när det har kommit från nord, öst, väst eller syd.
Norra: Det närmast mitt hus.
Östra: Det finaste området.
Södra: Det närmast skolan.
Västra: Skunkstället.

Jag kände efter i väskan. Breven var hemma. Jag svor till. Dem kanske kan kolla på stämpeln varifrån brevet är postat.
-Vi går till postkontoret efter kvartsrasten och sen slutar ni efter lunch. Jag suckade. Vi hade ett pass fysik och ett pass geografi innan rasten.

Jag gick till mitt skåp som jag inte tömt sedan jag började här. Jag öppnade mitt skåp och ovanpå alla böcker och vantar samt pennor låg det ett brev. På det stod det:
"Södra skolan"
Jag visste inte att man kunde leverera brev till skåp. Aja. Jag kollade på hörnet bredvid frimärket: en stämpel! Jag hoppade till av förtjusning innan jag kom på varför jag ens fick breven: Mandi.
Jag slet upp brevet, noga med att inte förstöra stämpeln. Om det funkar, om dem kan se på stämpeln varifrån den kommer, då kommer jag hitta Mandi. Det är jag säker på.
Jag tog upp pappret ur kuvertet och började läsa:
"Hej igen Charlotte. Duktigt att du gjorde punkt 1).
Men, det finns två saker till du måste göra. Om du inte har berättat för alla att du är vampyr innan den 20 december så är din vän död.
Sämst jul från oss!"
Jag suckade.

Vi gick ut från skolan och började gå mot postkontoret. Eftersom det bara tog sisådär 20 min att gå till postkontoret så fick vi gå.

Jag gick mot kontoret, sist i massan av nior som absolut inte ville till postkontoret. Det var bara jag. Simon hade fått gå hem, för att han fejkade huvudont, jag undrar varför.

Den lilla gula byggnaden tornade upp sig framför oss och Karro sa:
-Fan, vad tråkigt. Jag vill gå hem. Karro var skolans 'poppis' hon var populär, hade killar omkring henne hela tiden, men ryktena sade att hon bodde hos sin mormor, för mamman var borta och pappan satt i fängelse.

Jag gick in och när en av arbetarna ledde klassen bort mot sorteringsområdet gick jag till stämpelavdelningen.

-Vart postade man det här brevet? Sa jag och drämde kuvertet på bänken. Mannen som uppenbarligen sov, ryckte till och petade upp glasögonen.
Han tittade frågande på mig innan han granskade stämpeln noggrant.
-Från västra, det är allt jag vet. Sade han till svar. Jag mumlade ett tack och slöt upp efter klassen. Ett steg närmare Mandi.
--------
17/24

Azzå vilken julWhere stories live. Discover now