Jag svepte med blicken över varulvarna innan jag insåg vem som fattades. Freddy. Jag släppte förfärat Mandis hand och sprang mot varulvarna. Jag zick zackade emellan dem tills jag hittade Ellie. Hon satt på marken med Fredrika i hennes famn. Jag föll ihop på marken bredvid henne. Hennes ögonlock var slutna och hennes kläder var trasiga och blodiga.
-Det är ditt fel. Snyftade Ellie fram. Jag började gråta. Jag nickade, det var sant. Allt det här är mitt fel.
-Hon följde efter dig när du sprang. Hon ville hjälpa dig. Men Alex är uppenbarligen inte på vår sida. Sa Simon när han satte sig bredvid mig på marken.
-Men Charlie, viktigaste av allt. Det var inte ditt fel. Sa han och tog min hand.
Jag ställde mig upp och gick bort därifrån. Jag började springa. Jag brydde mig inte om Simons rop efter mig, jag brydde mig inte om smärtan i axeln, jag skulle bara bort. Men eftersom att jag inte hade någonstans att så saktade jag ner farten och gick hem. Där tog jag fram mammas dagböcker och började läsa. Pappa var nog och handlade, eftersom att vi hade mer än 10 varulvar hemma. Fast nu var dem en färre. Freddy.
Jag satte mig upp i sängen. Simon sov på golvet bredvid pappa och jag tog fram mammas dagbok. Jag hade hittat en del grejer om boken, men det mesta var onödigt. Jag slog upp sidan där jag slutade igår.
"31/4 1945
Charlotte har börjat i en ny skola idag. Det verkar som att den är bättre än den förra.
Tom dog igår, vilket betyder att det bara är jag, Charlotte och Patrik kvar."
Jag skummade igenom hela nittonhundratalet tills jag kom till 1996, för där var Karmen med.
"11/8 1997
Karmen har blivit så ond. Hennes förbannelse har förstört vår vänskap. Att hon inte kunde förstå. Allt är ju så enkelt. Men nu är det enda hon vill, att ha boken. Det kommer inte bli lätt för henne."
Jag rynkade på näsan. Var min mamma vän med Karmen?
Jag tittade ner i dagboken igen och började läsa:
"26/8 1997
Jag har nu gömt boken förgått. Eller nästan. Jag la den i Charlottes berlock."
Jag tog tag i berlocken som hängde i en kedja om halsen. Hur?
"Jag frågade Ramona om hon hade någon besvärjelse som kunde föra in en bok i något litet. Och det gick. Men lösenordet kommer följa med mig i döden."
Jag svor till. Boken slutade där, så jag böjde mig ner för att ta upp nästa, men icke. Dem var slut. Jag hade läst alla. Jag måste hitta Ramona. Om det är hon som la besvärjelsen över boken, så borde hon veta hur man tar bort den.
Jag suckade och tog tag i kedjan igen. Att den kunde vara då speciell
-------
20/24
DU LÄSER
Azzå vilken jul
ParanormalJag sprang ut från köket. Upp på mitt rum. Det kunde inte vara sant. Karmen och Simon ska flytta hit! Pappa är helt dum i huvudet, dem är ju super elaka. Iallafall Karmen. Simon har jag aldrig träffat. Nu måste jag gömma min andra sida för tre perso...
