Azzå vilken jul

0.1

Snön yrde omkring mig i luften där jag gick på den asfalterade marken. Mina röda vantar var täckta av små snöflingor. 
Snö var nog det mest underbara man kunde tänka sig. Jag petade upp mössan som gled ner i ansiktet på mig. Mina axlar på jackan var helt vita och de bruna kängor som prydde mina fötter var egentligen för tunna för sånt här väder. Jag frös faktist...not.
Vampyrer fryser inte. Alla mina vinterkläder är bara för syns skull. Jag hade varit 15 år i snart 235 år. Så jag hade faktist lärt mig ett och annat.
Till exempel att människor fryser när det är kallt. Jag har också lärt mig att inte gå till doktorn. Doktorer uppskattar när hjärtat slår, tja eller när det ens finns ett hjärta. Men, jag har inget.
Eller, jag kan ju känna saker, typ kärlek och sorg och smärta och så. Men jag har inget hjärta som pumpar ut blod igenom mig. Alla utryck: "Kör en påle igenom hjärtat för att döda vampyren" stämmer inte.
När en vampyr blir spetsad på påle, dör den på grund av blodsförlust, tja om inte någon räddar den genom att ge den blod.

Jag fortsatte gå mot det röda huset som var mitt hem. Den lilla gran som jag och pappa hade ställt ut var mer vit än grön. En grön julkrans hängde på dörren. Den måste vara ny, för den var inte här imorse. Jag tryckte ner handtaget och gick in.
Jag möttes av lukten av cigarettrök. Pappa röker inte. Ett enda namn passerade min tanke. Karmen.
-Hallå? Ropade jag när jag hängde av mig jackan. Jag hörde röster från köket som tystnade när jag ropade. Jag hörde en stol dras ut och en person som gick mot hallen.
-Hej, Charlie. Haft det bra i skolan? Jag nickade kort till svar samtidigt som jag böjde mig ner för att ta av mig skorna. Pappa började krama sin tumme, ett tix som kommer fram när han är nervös.
-Följ med mig ut i köket när du är klar. Sa pappa. Jag gick ut i köket efter pappa och fick mina misstankar bekräftade.
Karmen satt vid köksbordet med en cigarett mellan fingrarna. Hennes röda hår var möjligtvis ännu fulare än vanligt.
-Meen Heeeej, Charlie. Sa Karmen med överdrivet barnslig röst.
-Sätt dig. Sa pappa och nickade mot den lediga stolen. Jag satte mig på stolen och såg irriterat på pappa. Pappa öppnade munnen för att säga nåt, men Karmen avbröt honom.
-Jag och Simon ska flytta in här! Sa hon överfötjust. Hon fortsatte kvittra på om massa detaljer men jag hade redan slutat lyssna. Skit. Jag slet ut stolen och sprang upp på mitt rum. Det kunde inte vara sant. Karmen och Simon ska flytta hit! Dem är ju super elaka. Iallafall Karmen. Simon har jag aldrig träffat.
Nu måste jag gömma min andra sida för tre personer. Min adoptiv pappa, Karmen och Simon. Det kliade i tandköttet, och jag lät huggtänderna växa ut för att få ett slut på det eländiga kliandet. Det här kommer bli en fantastisk jul.
••••••
1/24
Nu är det december 🎅🏼❣