Desire || Foscar

50.

Jag har letat efter Felix överallt. Jag har varit hemma hos honom, jag har varit hemma hos mig, jag har varit i gränden jag först träffade honom i och jag har varit på plattan.

Jag börjar sakta att ge upp hoppet och när alkoholen sakta försvinner ur min kropp så börjar jag tveka på om det här är en så bra idé. Ingenting tyder på att Ogge talar sanning. Felix kanske inte alls älskar mig.

När jag står mitt på en övergiven gata så inser jag att det inte är någon idé. Det är redan försent. Felix och jag var aldrig menade för varandra och det enda vettiga att göra i den här situationen är att gå hem och göra mitt bästa för att glömma honom.

När jag vänder mig om redo för att återvända hem så uppfattar mina ögon en välbekant figur en bit bort på gatan. Jag stelnar till i mina rörelser och vet inte om jag borde lägga benen på ryggen och fly eller om jag borde kasta mig runt Felix hals och be honom att ta mig tillbaka.

Resultatet av mina förvirrade tankar blir bara att jag står still på samma fläck med ögonen fästa på den vackra kille som står en bit bort och studerar mig.

"Hatar du mig?"

Frågar han plötsligt med en sprucken röst och ljudet av hans röst får något att spraka till inom mig. Han studerar mig med en intensiv blick och jag skakar lätt på huvudet vilket får hoppet att tändas i hans ögon.

"Jag skulle aldrig göra så mot dig. Jag, j-jag kan ärligt talat inte komma ihåg vad som hände men du måste tro mig när jag säger att jag aldrig skulle göra så mot dig med vilje"

Säger han och tar några långsamma steg mot mig innan han stannar igen.

"Oscar jag, jag är en idiot. En riktigt stor jävla idiot och jag förtjänar inte dig. Men jag är självisk och sanningen är att jag behöver dig. Jag har aldrig behövt en annan människa så som jag behöver dig."

Fortsätter han desperat att haspla ur sig och jag biter mig i läppen för att hindra tårarna att rinna nerför mina kinder.

"Oscar jag älskar dig"

Säger han plötsligt och tittar osäkert ner i marken innan han tittar upp på mig igen och hans ögon förmedlar den kärlek han just erkände högt.

"Snälla bara..bara säg något"

Får han fram med en sprucken röst när jag bara fortsätter att studera honom utan att ett enda ord lämnar mina läppar.

"Jag förlåter dig"

Säger jag och jag märker att det inte var orden han ville höra på sättet något slocknar i hans ögon. Han försöker att hålla en stark fasad inför mig och tvingar fram ett leende.

Jag börjar långsamt att gå mot honom med blicken fäst i marken och han studerar mig nyfiket när jag närmar mig för varje steg jag tar. När jag står så nära att våra fötter snuddar vid varandra så låter jag mina ögon lämna marken och möta hans.

Förvirringen lyser i hans ögon när jag försiktigt slingrar mina armar runt hans nacke och går ännu ett steg närmare honom.

"Jag älskar dig också"

Säger jag tyst innan jag pressar mina läppar mot hans. Jag känner hur hans armar lägger sig på plats mot min svank och han pressar min kropp ännu närmare sin medan han låter sina läppar massera mina.