Desire || Foscar

47.

Felix perspektiv

Förvirringen och skulden jag kände innan när jag bokstavligt talat blev utslängd av Oscar har nu gått över i ren ilska. Ilskan kokar i mina ådror och hela min kropp spänner sig redo för attack.

Med ilskna snabba steg går jag i riktning mot Ogges hus och ju närmare jag kommer desto mer stiger ilskan inom mig och jag blir som förblindad av den.

Utan att bry mig om att knacka så stormar jag in genom hans ytterdörr och jag hoppas för Ogges skull att han är ensam hemma.

Ogge sticker snart ut huvudet genom sitt sovrum och synar mig med en förvirrad blick innan han inser att det är jag. Han förvirrade min byts ut mot ett självbelåtet leende och han lutar sig mot dörrkarmen med ett kaxigt kroppsspråk.

"Är du sugen Sandman?"

Frågar han och biter sig medvetet i läppen men när jag spänner nävarna så hårt att dem börjar skaka så dör hans leende och han försöker att dölja rädslan i hans ögon.

"Vem fan gav dig rätten att berätta för Oscar?"

Ryter jag förbannat fram och Ogge knyter nävarna i försvarsposition innan han skjuter mig en ilsken blick.

"Någon måste ju göra det"

Säger han irriterat och jag får använda all min inre kraft för att hålla kontrollen och inte slå honom sönder och samman.

"Varför? Det finns ingen anledning för honom att få reda på det, det hände innan jag träffade Oscar och det kommer aldrig att hända igen"

Ryter jag fram och något blixtrar till i Ogges ögon.

"Så du tycker inte att du ska vara ärlig över att du är otrogen mot honom?"

Säger han och ilskan strömmar genom min kropp.

"Vafan snackar du om?! Hur vågar du av alla människor stå här och anklaga mig för otrohet?!"

Skriker jag fram och slungar näven mot honom. I sista sekund så lyckas jag byta riktning och näven träffar väggen bredvid honom med en enorm kraft och Ogge hoppar till av ljudet.

"Du kommer inte ihåg igår eller hur? Om jag kommer ihåg rätt så fick jag dig att stöna rätt ordentligt igår"

Säger han malligt efter att ha återhämtat sig efter mitt hårda slag i väggen. Jag fortsätter bara att titta på honom med en förbryllad blick och förvirringen som sprider sig genom min kropp gör mig frustrerad. Hur mycket jag än anstränger mig så kan jag inte komma ihåg något från gårkvällen. Det enda jag kommer igår är att jag vaknade upp hos Oscar imorse med en kraftig huvudvärk.

"Jag skulle aldrig göra så mot Oscar!"

Säger jag irriterat och Ogge höjer bara på ena ögonbrynet åt mig.

"Du har gjort det förr! Hur många förhållanden har du inte förstört pågrund av din egna lust?"

Säger Ogge kallt och jag slår frustrerat ut med händerna medan jag försöker komma på en bra replik. Han har ju rätt men det var förut, jag gör inte sådant längre.

"Det är annorlunda nu, Oscar är speciell!"

Säger jag frustrerat och ett elakt flin sprider sig över Ogges läppar.

"Åh har du gått och blivit kär? Du har inga känslor Felix, har du glömt det? Du kommer bara att såra honom i slutändan och det vet du lika mycket som jag"

Säger han och jag fnyser irriterat innan jag börjar gå fram och tillbaka över golvet för att hålla min frustration på en kontrollerad nivå.

"Håll käften"

Fräser jag fram medan jag fortsätter att gå fram och tillbaka likt en robot. Jag försöker desperat att få allt att gå ihop och plötsligt fryser jag till och stannar upp i mina rörelser. Med bestämda rörelser vänder jag mig mot Ogge igen och skjuter honom en ilsken blick.

"Du utnyttjade mig! Du fick mig att dricka tills jag inte hade någon som helst koll på vad jag höll på med. Du såg till att jag var otrogen mot Oscar!"

Skriker jag frustrerat fram och ser direkt i Ogges ögon att det jag säger stämmer. Han rycker helt kallt på axlarna och ger mig en lång blick.

"Lycka till med att bevisa det för Oscar"

Säger han bara kallt och jag känner hur ilskan börjar bubbla i mina ådror. Det svartnar för ögonen på mig och den sista uns av kontroll försvinner från min kropp när jag närmar mig med höjda nävar.