Desire || Foscar

33.

Jag kramar hårdare om ölburken i min hand och när Felix läppar kommer i kontakt med den främmande killens hals så tappar jag taget om ölburken och vätskan skvätter ut över golvet.

Pågrund av alkoholen som forsar genom mina vener så förvandlas smärtan och sorgen till ilska och innan jag hinner stoppa mig själv så marscherar jag fram till deras hopslingrade kroppar. När jag placerar en hand på Felix axel så rycker han till och hans ögon blixtrar till av irritation när han vänder sig om men när han upptäcker mig så försvinner irritationen och ersätts av en blandning av förvirring och oro.

Han släpper genast taget om den andra killen som förvirrat iakttar mig med arga ögon, troligtvis är han irriterad över att jag förstörde deras lilla ögonblick. Jag höjer handen mot Felix ansikte och hans ögon växer när han inser vad jag håller på att göra.

I sista sekund hinner jag stoppa slaget och min andning är ansträngd när jag istället knyter ihop handen hårt och biter mig i läppen för att lugna ner mig. Jag ger honom en kall blick innan jag knuffar mig fram genom folkmassan på dansgolvet.

När jag kommer ut i den svala luften så tar jag några djupa andetag och känner genast hur ilskan börjar domna bort och ersätts istället av sorg. Sveket träffar mig som ett slag i magen och jag förstår inte hur jag kunde råka ut för exakt samma sak igen.

"Oscar vänta"

Hör jag plötsligt Felix röst bakom mig och jag vänder mig blixtsnabbt om och ger honom en "är du seriös" blick.

"Jag visste inte...det är gammal vana...j-jag..

Han försöker desperat att bilda en passande mening och jag väntar lika desperat på en förklaring till hans beteende.

"Jag visste inte att du såg oss som ett par. Jag har aldrig varit upptagen förut på en fest. Det där är normalt för mig men det betyder ingenting, det är enbart för njutningens skull"

Säger han slutligen och jag fortsätter kallt att studera honom medan jag tänker över hans ord.

"Oscar jag är full, det var ett enkelt misstag"

Säger han och jag känner hur ilskan börjar bubbla upp inom mig på nytt. Jag sänder honom en argsint blick.

"När jag var full så slutade jag i säng med dig, det kanske också var ett misstag"

Säger jag kallt och han flämtar till över mina ord. När han inte kommer med någon protest så bestämmer jag mig för att gå. Med snabba hårda steg försvinner jag längre och längre bort ifrån honom och jag hör hur han ropar mitt namn men jag orkar inte bry mig.

Tårarna börjar rinna längs mina kinder och bröstet öppnar sig som ett smärtsamt gap. Jag orkar inte mer. Jag visste att han skulle skada mig. Jag lät honom göra det.

När jag äntligen kommer hem så landar jag med en duns i sängen och låter känslorna svämma över. Är det över nu? Kommer jag aldrig att få se honom igen?

Desperat letar jag fram min mobil och pressar den mot örat samtidigt som jag låter signalerna gå fram. Mina andetag avbryts av svaga snyftningar och min syn förblindas av tårarna.

"Jag behöver dig, snälla kom hit"

Viskar jag fram med en svag röst i telefonen innan samtalet bryts och jag kryper ihop i fosterställning på sängen.