26.

2.8K 148 10
                                    

Jag vaknar upp av att mitt huvud värker och så fort jag försöker röra på mig så känns det som att hela världen snurrar. Jag stönar plågsamt och vänder mig på rygg.

När jag försiktigt öppnar ögonen och får syn på ett dunkelt mörkt rum och inte ett kritvitt tak och ljusa väggar så spärrar jag förvirrat upp ögonen och sätter mig upp vilket jag ångrar när huvudet snurrar.

"Godmorgon solstråle"

Hör jag en röst säga och när jag vrider på huvudet så fångar jag upp synen av en flinandes Felix som sitter placerad vid köksbordet. Jag rullar på ögonen åt hans kommentar och grymtar till över smärtan i mitt huvud.

"Karma's a bitch baby"

Fortsätter han i samma retsamma ton och jag kan riktigt höra hur mycket han njuter av det här.

"Felix käften jag är inte på humör"

Muttrar jag fram och han skrattar dovt.

"Synd för jag är på strålande humör"

Fortsätter han med en skadeglad röst och jag kastar en kudde åt hans håll som han med lätthet duckar undan för medan hans skratt ökar i styrka.

"Varför är du på så jävla bra humör?"

Muttrar jag fram och rullar runt så att jag ligger på mage och kan ha uppsikt över Felix där han sitter och studerar mig med ett lekfullt flin på de vackra läpparna.

"För att du är bakfull. Varför drack du ens? Du verkar inte kunna hantera det så bra"

Säger han och jag suckar tyst.

"För att glömma och för att kunna må bra igen"

Säger jag svagt och hans nöjda ansiktsuttryck byts snabbt ut mot ett bekymrat. Han lutar sig framåt där han sitter och fäster blicken i mina ögon. Tystnaden sprider sig över rummet och jag väntar på att han ska fortsätta reta mig.

"Oscar..."

Säger han med en låg röst och jag förvånas över empatin som speglar sig i hans röst. Jag fortsätter att studera honom och han tvekar en stund innan han reser sig upp och går över till soffan som jag ligger placerad på.

"Jag vet inte om det får dig att må bättre men alkohol kommer bara hjälpa ett tag innan det också känns hopplöst"

Säger han och sätter sig försiktigt ner bredvid mig. Jag vet inte hur jag ska reagera. Hans försök att muntra upp mig är ganska patetiskt men för att vara Felix så är det ändå ett bra steg på vägen.

"Jag vet inte om jag ser fram emot det men tack"

Mumlar jag fram och skrattar ett kort humorlöst skratt.

"Inte för att förstöra men jag måste dra snart"

Säger han och jag suckar tyst för mig själv innan jag häver mig upp i sittande ställning.

"Vart?"

Frågar jag och hans ögon får tillbaka sin vanliga irriterade glimt när han tittar på mig.

"Det rör inte dig"

Säger han hårt och jag suckar ännu en gång.

"Kan jag inte stanna här tills du kommer tillbaka?"

Frågar jag och han reser sig ur soffan och ger mig en blick som säger mer än tusen ord.

"Vi är inget par, du borde inte ens ha spenderat natten här. Jag litar inte på dig och jag bryr mig inte om dig och därför vill jag ha ut dig ur min lägenhet innan jag går"

Säger han kallt och trots att jag borde ha väntat mig det här så känner jag hur tårarna trycker på bakom ögonlocken. På ett nafs har jag ställt mig upp och drar på mig mina byxor och min tröja utan att ge honom så mycket som en blick. När jag står redo med skorna på fötterna och jackan på så ger jag honom en snabb blick innan jag lägger handen på handtaget.

Han hinner uppfatta mina blanka ögon och precis när jag går ut genom dörren så hör jag hans röst bakom mig.

"Oscar..."

Jag hör inte resten av meningen eftersom jag slänger igen dörren i ansiktet på honom och hans röst drunknar i ljudet av mina steg i trappan.

Väl ute i solskenet låter jag tårarna rinna och svär tyst för mig själv. Jag visste att det här skulle hända. Han har väl rätt, han bryr sig inte ett skit om mig.

Desire || FoscarWhere stories live. Discover now