Desire || Foscar

40.

"Oscar, Hampus, Oscar och du där, följ med mig"

Säger rektorn med en bestämd röst och pekar på oss i tur och ordning. Felix placerar en stöttande arm runt min midja och vi följer efter rektorn in i skolan.

Ogge och Felix ser hemska ut med blodet fläckat i ansiktet, sönderslagna knogar och sönderrivna kläder.

Felix arm stöttar mig och håller mig på fötter när jag på ostadiga ben försöker ta mig framåt utan att stupa framåt ner i backen.

Rektorn leder in oss i ett av de tomma klassrummen och vi sätter oss parvis i var sin ände av bordet, jag och Felix på ena änden och Ogge och Hampus på andra änden. Luften mellan oss är spänd och det slängs inga onödiga blickar mellan oss.

Min blick är fäst på bordet och jag ser i ögonvrån hur Felix ögon vilar på mig.

Rektorn börjar förklara för oss huruvida våld inte löser någonting och vad konsekvenserna av vårt slagsmål kommer att bli. Jag lyssnar med ett halvt öra när Hampus försöker förklara vad som hände. Enligt honom flög Felix på Ogge helt utan anledning och när rektorn frågar om Felix åsikt så fnyser han bara till svar och fortsätter att titta på mig.

Jag känner hur oron håller på att äta upp mig från insidan och allt jag kan fokusera på är hur död jag är när mina föräldrar får nys om det här.

"Ni andra kan gå men jag skulle vilja prata lite med Oscar, Oscar Enestad"

Säger han och jag rycks ur mina funderingar och tittar förvirrat upp från bordet för att möta hans blick.

"...ensam..."

Lägger han till och tittar på Felix som inte rör sig ur fläcken. Jag möter Felix ögon och ger honom ett svagt leende.

"Det är okej"

Mumlar jag tyst och Felix nickar och reser sig tveksamt från stolen.

"Jag väntar här ute"

Säger han och jag nickar innan dörren stängs igen och jag fokuserar på rektorn som sitter framför mig och studerar mig med en bekymrad blick.

"Jag är mycket orolig för dig Oscar. Först din frånvaro och nu ett slagsmål, det är inte likt dig"

Säger han och jag vrider mig besvärat i stolen men väljer att inte kommentera det.

"Är det något som har hänt?"

Frågar han bekymrat och jag skakar lite väl snabbt på huvudet och min blick fäster sig i bänken igen.

"Jag är rädd att det kommer att påverka betygen om du fortsätter på det här spåret och det kan ställa till det ordentligt med dina stipendier"

Säger han allvarligt och jag nickar svagt innan jag möter hans blick igen.

"Jag förstår det och jag lovar att det inte kommer att hända igen"

Säger jag uppriktigt och han nickar bestämt på huvudet åt mig innan han ger mig ett tappert leende och låter mig gå.

Direkt när jag kommer ut ur klassrummet så kommer Felix och möter upp mig. Ogge och Hampus syns inte till och jag gissar att de inte ville bli lämnade i en övergiven korridor med Felix.

Felix överraskar mig genom att omfamna mig och ge mig en mjuk kyss mot pannan innan han släpper taget om mig och studerar mig ingående.

"Är du okej?"

Frågar han oroligt och jag nickar.

"Jadå. Är du?"

Frågar jag honom och han nickar lätt och rycker på axlarna.

"Jag är så ledsen Oscar. Jag menade inte att slå dig. Du måste förstå att det inte var meningen"

Säger han oroligt och jag pressar snabbt mina läppar mot hans för att tysta ner honom.

"Jag vet Felix, jag är inte arg"

Säger jag och ger honom ett uppriktigt leende.

Han ger mig ett lättat leende innan han återigen slingrar sin arm runt min midja även om jag inte längre behöver stödet och vi går gemensamt ut genom dörrarna.

"Ska vi hem till mig?"

Frågar han försiktigt och jag undviker att möta hans blick när jag svarar.

"Jag tror att jag måste hem men jag kommer ikväll. Vi behöver nog prata om en del saker"

Säger jag och Felix försöker att verka oberörd genom att nicka snabbt.

Jag fruktar redan mina föräldrars straff och jag vet att det kommer konsekvenser av mina handlingar. Det är lika bra att ta itu med det på en gång.