Ex vs Ex

Kapitel 39 (Sista kapitlet)

''Kom här.'' Jag biter mig förföriskt i läppen och tar hans ansikte mellan mina händer och kysser hans kalla, våta läppar. Han tar tag i kanten och lyfter upp sig lite för att kyssa mig hårdare, han försöker förtrolla mig och få mig ur balans så att jag inte hinner reagerar när han snart kommer dra ner mig i det kalla vattnet. Åh, Alec, jag känner dig bättre än du tror.

Hans hand lyfter sakta från poolkanten, innan han hinner greppa runt min arm viskar jag ''Bra försök.'' och knuffar tillbaka honom i vattnet. Han kommer upp till ytan igen med ett ansiktutryck som säger oh-no-you-did-not-just-do-that-you-hoe! Jag faller tillbaka och kan inte hindra skrattsalvorna, Alec blänger fortfarande surt på mig från vattnet. Get wrecked, bitch! 

När skrattattackerna lagt sig reser jag mig upp och torkar mig fortfarande småskrattade om ögonen.

''Upp med dig så gör vi frukost, jag fryser.'' Jag slår armarna runt mig själv och väntar flinande vid dörren på att han ska komma upp, jag är fortfarande bara iklädd hans t-shirt som precis täcker min rumpa.

''Vad tror du inte jag gör.'' Muttrar han och klättrar upp för pool stegen och springer förbi mig in i huset. Han skakar och jag mår ärligt talat dåligt för honom, jag kan dock inte låta bli att fnissa för han ser just nu ut som en halvdränkt katt.

''Stackars liten.'' Jag kramar om honom tröstande. ''Behöver du en filt? Lite kaffe kanske? Blir min stora pojke glad om han får lite kaffe?'' Frågar jag retligt i en gäll röst man vanligtvis använder när man pratar med småbarn.

''Jag är så nära på att kasta dig i poolen just nu.'' Morrar Alec, jag skrattar och kramar om min stora pojke ännu lite hårdare. "Jag ska ta en varm dusch så att jag får tillbaka blodcirkulationen i mina fingrar och bara för att du knuffade ner mig i poolen så får du INTE göra mig sällskap." Putar Alec som om det vore något hemskt straff.

"Åh, skammen!" Utbrister jag i spelad förtvivlan och låtsas torka bort en tår från min kind. Alec ger mig en lätt puss på kinden innan han börjar gå men stannar i dörrkarmen.

"Men om du är en duktig flicka skulle jag kunna tänka över det." Flinar han och blinkar flörtigt mot mig.

"En uppoffring jag inte är beredd att göra." Jag sticker ut tungen barnsligt och hoppar upp på diskbänken.

"Your lost." Med det försvinner han bakom hörnet.

Jag ska precis öppna kylen när jag snabbt kollar på klockan på väggen, 09:35. Berättade jag för mina föräldrar om att jag skulle sova över hos någon kompis? Fan! Utan att tänka om kastar jag mig ut igenom ytterdörren och glömmer att jag fortfarande bara bär Alecs t-shirt.

Jag springer på tårna över asfalten och hinner över halva vägen när jag ser i ögonvrån några tanter stå vid brevlådorna och glo på mig. Jag stannar tvärt och vänder mig sakta om mot de stirrande tanterna, de ser ut som de precis sett ett spöke.

"Döm mig inte!" Ropar jag och tassar vidare över vägen. Jag drar i handtaget men det är låst, min egna nyckel ligger kvar hos Alec. Fan igen! Jag springer generat tillbaka över vägen till Alecs hus med tanternas förskräckta blickar fortfarande på mig. "Har ni inget bättre att göra?!" Ropar jag innan jag flyr in i huset. Om mina föräldrar inte redan visste vart jag var så kommer de absolut få reda på det inom kort, jävla skvaller tanter.

Fokus, nycklar! Vart har jag lagt nycklarna? Fan, jag kommer inte ihåg! Jag letar och letar men de är försvunna, hur ska jag "smyga" hem nu? 

"Alec, vart är mina nycklar?" Ropar jag och lyfter på samma soffkudde för trettonde gången. "Eller iallafall min handväska."

''Ska du redan gå?'' Ropar Alec från övervåningen. ''Wow, jag känner mig så utnytjad, det känns som om du bara är för min kropp.'' Utbrister han i en ljus tjejröst.

''Jag har inte tid för det här just nu, vart är min satans väska?'' Jag häller ut alla frukter från en fruktskål på bordet för att se om nycklarna är där. Tessi! Är du dum i huvudet? När under kvällen igår hade du möjligheten tappa bort dina nycklar i en jävla fruktskål?! Fan va idiotisk du är, vad blir nästa? Du borde nog gå till fru Johssons hus i ändan av gatan för vem vet. Jag har aldrig blivit riktig mobbad men jag känner att inre Tessa är en fullständig bitch! Jag måste sluta ha konversationer med mig själv.

"Du hade inte med dig någon väska eller nycklar." Ropar Alec. Jag rycker till och kommer ihåg att jag fortfarande befinner mig i Alecs hus, jag har ingen koll.

Vänta, hade jag ingen väska? Då har jag alltså skämt ut mig själv inför grannarna helt i onödan. Jag hittar ett par av Alecs sweats som jag drar på mig, nu ser det iallafall inte ut som ett one-night-stand, bättre? Inte riktigt.

"Det hade varit jävligt bra att veta innan jag sprang ut på vägen iklädd bara din t-shirt." Muttrar jag, det är fel att skylla på Alec när jag egentligen borde skylla på min egen idioti.

Alec kommer nyduschad ner för trappen iklädd bara svarta jeans. Jag tar min lilla tid att kolla in hans perfekt skulpterade överkropp.

"Varför tog du inte på dig de sweats du har på dig nu?" För att jag är dum, duh. Vad förväntade du dig?

"Ett förhastat och ogenomtänkt beslut." Medger jag skamset och fixar iordning allt jag stökat ner, Alec ser förvirrat på frukterna och undrar säkert varför dom ligger utspridda överallt. ''Vi har känt varandra länge, tror du verkligen att jag tänker innan jag gör?'' Skrattar jag.

"Vill du att jag ska hjälpa dig klättra in igenom ditt fönster?" Flinar Alec och kramar mig bakifrån och kysser lätt min nacke.

"Ja, tack." Skrattar jag och kysser honom mjukt på läpparna. Är det dåligt att det inte är första gången han hjälpt mig klättra in igenom mitt eget fönster? Vi har faktiskt klättrat igenom flera fönster tillsammans, en lång historia med spänning och farhågor... nah egentligen inte, vi har bara blivit utelåsta väldigt många gånger.

Mitt straff som Madde och Alice gav mig för att inte lyckats hålla mig borta från Alec var att berätta om mina känslor för honom, vilket jag typ har gjort. Jag kommer fortsätta med det "straffet" länge, väldigt länge förhoppningsvis. Gabriel kommer säkert skälla ut mig på måndag för att jag är en jävla idiot som förlåter honom och läxa upp mig om hur jag kommer få mitt hjärta krossat, då kommer jag tråkigt svara med att hjärtat bara är en muskel som inte gör något annat än och pumpa blod, för att en sådan viktigpetter är jag.

Jag hoppas inte att Alec slösar bort sin andra chans, om han gör samma misstag som förra gången kastrerar jag honom med mina egna händer. Jag tror dock innerligt att han har förändrats. Det känns förvånansvärt bra att inte behöva ljuga för honom, andra eller för mig själv om mina känslor. 

Hur cheesy det än är (och jag är inget fan av cheesy cliché's, ni borde veta det vid det här laget) så älskar jag Alec Skitstövel Flynn, hur mycket jag än hatar honom.

♡*~*~*~*~*~*♡

Jaha, det var det. Fick jag till slutet? Nej? Okej :(. Jag hade iallafall jätte kul med att skriva den här "boken" och så glad att så många gillar den! Stödet betyder så mycket och jag är fortfarande förvånad över hur bra det gått för den. 

BTW Träffa precis 200k läsningar, tack så! <3

Jag kommer skriva en epilog men inte en del 2, förlåt! Jag ser inte hur jag kan dra ut på historien ännu mer men om jag får inspirationen så finns det en möjlighet. Jag kommer att sakna att skriva den något så sjukt. Igen så har jag börjat skriva en annan bok (Amnesia), väldigt annorlunda från den här historien dock. Den har en romans men är samtidigt mycket allvarligare på ett sätt än den här.

Läs gärna min nyaste berättelse 'Inte min typ', den liknar Ex vs Ex men är mycket bättre enligt mig iallafall så ge den gärna en chans.

Skriv gärna i kommentarerna vad ni vill få veta om i epilogen. Frågor ni än inte har fått något svar på och vad ni är nyfikna på som jag kanske missat under berättelsens gång.

Med mycket kärlek // Pia ♡