Orinta (bok 1 Drakryttare)

Ny bekantskap

(Darcia gjord av IdaSvedenius)

"Va?" Jack glor på Darin och gripen utan att tro på vad jag sa. Utan förvarning är han framme hos Darin och håller fram hans högra hand med handflatan uppåt. Istället för gedwey ignasia är där ett guldigt sol liknande märke.
Gripen ger ifrån sig ett argt ljud och gör ett utfall mot Jacks arm. Den får tag på tyget i hans tröja och river av en stor bit. Jag kan inte hjälpa det utan börjar skratta.
"Det är inte ett dugg kul!" Jack ger mig en sur blick.
"Jo!" Skrattar jag, Zurina faller med in i skrattet och snart sitter jag ner på marken och håller om min mage.
"Förlåt! Men du såg så rolig ut!" Säger jag när jag fått kontroll på min andning igen. "Du fick stryk av en nykläckt!" Han ger ifrån sig ett kvavt skratt.
"Okej, okej!" Han skakar på huvudet åt mig. "Vi stannar här för natten det börjar bli rätt mörkt och målnen ligger ganska nära marken." Jag tystnar och ser mig omkring. Skuggorna är långa och luften börjar bli kall. Dimman sänker sig från bergen och ligger tät runt ingången till gripnästet.
"Ja, det är nog bäst..." Mumlar jag. Jag hade hoppats på att vara framme nu men gudarna verkar vilja något annat.
"Taria..?" Jag vänder mig mot Aqua.
"Aa?"
"Vem är det?" Hon pekar tveksamt på något bakom gripnästet. Jag kisar för att se det tydligare.
'En drake.' Orinta sträcker upp huvudet och ryter åt den för att visa att vi är här.
På avstånd ser jag draken vända sig om och skjuta fram mot oss genom luften. Dess vita fjäll gör att den smälter in mer i himlen och målnen så i vissa tillfällen försvinner den nästan helt.
"Taria är det.. jag har aldrig sätt den draken innan." Säger Jack förundrat. Jag har aldrig sätt någon vit drake i Thundron. Vi behöver inte vänta länge innan dem börjar att cirkulera över oss. Dem närmar sig sakta marken och landar på en hyfsat slät sten. Ryttaren har en hjälm på sig så att man inte ser dess ansikte och en tunn ringbrynja. Draken ser skådade på oss innan ryttaren smidigt hoppar av. När ryttaren tar av sig hjälmen faller långt blont hår ner och hennes blå ögon ser över oss innan hon smidigt hoppar ner från stenen. Hon går fram mot mig och Jack med hjälmen under armen.
"Vad gör ni här uppe?" Hon ser oss i tur och ordning i ögonen. "Ni kan inte ha varit ryttare länge och ni verkar inte känna till berget heller." Jack ger mig en nervös blick.
"Vi ska till farten'dur och träffa mina vänner." Hon ser mig djupt i ögonen för att se om jag ljuger.
"Okej, jag kan hjälpa er dit. Vad heter ni?" Hennes ansikte förvandlas från att vara hårt och stelt till mjukt och glatt.
"Tack." Ler jag tillbaka. "Jag heter Taria och detta är Orinta." Orinta sträcker fram huvudet och blåser henne lätt i ansiktet.
"Ja, jag tror att jag hört talas om er." Jag ser frågande på henne. "Det var väl ni som lämnade Teirm efter ra'nomerna attackerade?" Jag nickar tveksamt. "Okej. Och ni andra då, vad heter ni?" Hon ser ut över de andra.
"Jack och draken heter Toruko." Han ler mot tjejen och hon nickar mot honom.
"Jag är Zurina." Hon ser kaxigt tillbaka på ryttaren och snurrar en röd hår slinga mellan fingrarna.
"Aqua..." Mumlar hon lite bakom mig. Ryttaren nickar leende och vänder sig mot Darin som står lutad mot Orinta. Ryttarens ögon blir stora när hon ser gripen i hans famn.
"Vad... lämna tillbaka den!" Säger hon panikslaget och ser sig om i luften. "Dess förälder kommer snart att vara här!"
"Du, lugna dig." Säger jag skrattandes. Darin ser bestämt på henne och går närmare. "Det var hennes far som visade mig vägen hit och ville att vi skulle ta hand om henne så att deras sista unge överlevde." Hon ser från mig till gripen och tillbaka.
"Hur..?"
"Han visade mig genom sinnet. Darin är ungens ryttare." Darin låter ryttaren hälsa på den lilla. "Fråga inte. Vi vet inte mycket mer än så." Jag skakar lite på huvudet.
"Oj så ohyfsat av mig!" Utbrister hon efter några sekunder. "Jag har ju inte presenterat oss!" Hon skrattar nervöst. "Jag heter Darcie, Nasuadas adoptiv dotter så ni förstår nog att jag varit ryttare i ganska många år." Fnissar hon. Jag ser förvånat på henne. Är hon en prinsessa? Och Nasuadas, Alangeasias första drottning efter Galbatorix fall? "Jag vet, men nu glömmer vi det." Säger hon efter att ha läst våra ansiktsuttryck. Eller åtminstone mitt och Jacks.
'Jag heter Marzita.' Den snövita draken ser på oss med dess guldiga ögon tills dem stannar på Orinta. 'Du är Saphiras dotter. Det är en ära att få träffa dig.' Marzita böjer ner huvudet i en bugning. Orinta går fram till henne och ser henne rakt i ögonen innan hon rör vid hennes nos. Ett skimmer går över Marzitas fjäll och när det försvunnit glimmar hennes horn, ryggtaggar och klor i guld. Alla stirrar förvånat på de två drakarna.
'Vad gjorde du?' Frågar jag förundrat.
'Jag vet faktist inte..' Orinta låter lika förvånad som jag känner mig. 'Nu är jag inte den ända två färgade draken..'
Darcie springer fram till sin drake och undersöker taggarna innan hon börjar skratta.
"Detta är så coolt!" Hon vänder sig mot Orinta "men vad betyder det?" Hennes leende sjunker och hon ser fundersamt på oss.
'Jag har inte kommit underfund med det än.' Svarar Orinta uppriktigt. Darcie nickar sakta.
"Okej..." sen ser hon sig om på den nu mörka omgivningen. Medan vi har stått och pratat har solen försvunnit helt och lämnat bergen i skugga till nästa dag.
"Vi borde nog stanna över natten. Det är inte långt till farten'dur och vi kan flyga genom mörkret men då ni är nya är det bäst att stanna endå." Vi kommer fram till vem som ska göra vad och jag går iväg för att hämta något som man kan elda med för att ge lite ljus och värme nu när dagarna börjar bli längre. Jag hittar lite torkat gräs och tar några grenar från en bar livlös buske och går tillbaka till drakarna. Darcie och Dante har redan plockat fram mat och Dante ser förundrat på Darcie då hon antagligen berättar något om drakarna.
Jack anländer strax efter mig och lägger ytterligare några torra grenar ovanpå min hög i cirkeln av stenar som Zurina och Aqua byggt upp. Marzita sprutar på vit eld som lyser upp hela området innan hon stänger munnen och en orangeröd låga brinner i ringen av sten. Vågorna av hätta påminner mig om varför vi är här. Minnen från stunder jag och Marini delat fladdrar förbi som ömtåliga fjärilsvingar i mitt huvud och lockar fram tårar i ögonen. Jag kommer aldrig att se hur hennes ögon lyser upp när hon är glad eller ha de där skratten med henne så man får ont i magen, inte heller lyssna till hennes dåliga skämt eller ta flygturer på kvällarna.
Jag känner hur en arm läggs över mina axlar och jag lutar mitt huvud mot Jacks bröst. Jag andas in hans välkända doft. Aldrig att jag glömmer Marini men jag har andra vänner som alltid lyser upp min dag.

-------------------
Oh no!!
Bara runt två kapitel kvar på den här boken! :o
Jag kommer att sakna det rejält, jag har lärt mig så mycket genom att skriva här. Men som tur väl är så kommer det en tvåa!! Woop Woop! XD
Också behöver jag två ryttare till den, både kille o tjej. Dock är båda drakarnas namn redan bestämda men ni bestämmer utseende, personlighet och ryttare. Drakarnas namn är Skymaw och Sintara. En av dem kommer att spela lite större roll men mer än så avslöjar jag inte ;)
Ni får ge förslag på båda och kom ihåg - många detaljer!

Xoxo Ida ❤❤