𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘰𝘤𝘩 𝘮𝘪𝘯𝘢 𝘬𝘢̈𝘯𝘴𝘭𝘰𝘳

Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗞𝗮̈𝗻𝘀𝗹𝗼𝗿, de är nog något jag aldrig kommer förstå mig på.
Det kan ändra sig på bara någon dag och tydligen kan man helt plötsligt inte ens känna medkänslor till någon annan.

Det läskigaste är verkligen att känslor är något man inte kan styra över,
men kommer aldrig kunna styra på dom.
Och de skrämmer mig.

När jag blev kär i Dante, så trodde jag att mina känslor aldrig skulle försvinna. Och sen försvann dom ett år efter han försvann.
Sen kom de tillbaka,
och de är de jag inte förstår.
Känslor försvinner, men kommer också tillbaka?
Det är konstigt.

Mina känslor för Dante är huller om buller. Ena dagen är jag dödligt olyckligtkär och andra dagen vill jag spy av tanken av honom.

Jag älskar Dante och de tror jag att jag alltid kommer göra. Men jag kan inte sätta ord på vad jag känner. Jag vill ha honom, men ändå så vill jag inte.
𝗝𝗮𝗴 𝗹𝗶𝘁𝗮𝗿 𝗻𝗼𝗴 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗽𝗮̊ 𝗵𝗼𝗻𝗼𝗺.

𝙠𝙡𝙖𝙧𝙖 𝟳/𝟭𝟮

Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗝𝗮𝗴 𝗮̈𝗿 𝗻𝗼𝗴 𝗶𝗻𝘁𝗲 𝗸𝗮̈𝗿. Jag är nog bara betuttad. Fast typ.

Jag vet än idag inte vad kär är. När jag var kär, kände jag fjärilar. Och absolut jag känner de med Dante. Men man måste lita på den man är kär i. Och de gör inte jag. Jag litar inte på Dante.

Ibland tror jag att Dante egentligen inte ens vill ha mig. Och de är väl antagligen de som gör att jag inte litar på honom. Han skulle kunna ta vilken tjej som helst, därför tror jag inte han vill ha mig.

𝗦𝗮̊ 𝗸𝗮̈𝗿 𝗮̈𝗿 𝗷𝗮𝗴 𝗻𝗼𝗴 𝗶𝗻𝘁𝗲.

𝙠𝙡𝙖𝙧𝙖 𝟭𝟬/𝟭𝟮

Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗙𝘂𝗰𝗸, jag är kär. Helt och hållet kär.