𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘰𝘤𝘩 𝘣𝘳𝘦𝘷𝘦𝘵

𝟭𝟬/𝟱-𝟮𝟬𝟭𝟳
𝗠𝗶𝗻 𝗮̈𝗹𝘀𝗸𝗮𝗱𝗲 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮

Hej. Jag skriver detta precis när jag sitter på planet. Jag känner mig helt fucked up, men jag gjorde de ändå. Jag saknar dig med hela mitt hjärta. Och jag önskar att jag fortfarande är hos dig. Men de vet jag inte kommer bli sant.

Jag vet inte hur länge jag kommer vara borta. Eller om jag ens kommer tillbaka. De ända jag vet är att just nu är jag inte hos dig. Och vi är inte tillsammans längre.

Jag skäms över mig själv. Jag skäms. Jag lovade dig att aldrig lämna dig. Och jag bröt de. Jag skäms över hur jag grät, när de va du som borde gråta. Jag lämnade dig. Inte tvärtom.

Förlåt Klara. Förlåt.

𝟲/𝟵-𝟮𝟬𝟭𝟴
𝗙𝗼𝗿𝘁𝗳𝗮𝗿𝗮𝗻𝗱𝗲 𝗺𝗶𝗻 𝗮̈𝗹𝘀𝗸𝗮𝗱𝗲 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮

Jag är tillbaka. Jag såg dig och föll igen. Du var så fin. Du har ändrats så mycket. De är fint och se. Jag gick hem till dig. Du kanske minns de?
Du kom inte ihåg mig. Mitt hjärta brast när du frågade vem jag var. Visst jag hade vart borta i två år. Men ändå. Du och jag. Var du och jag.

𝟭𝟭/𝟭𝟬-𝟮𝟬𝟭𝟴
𝗙𝗼̈𝗿𝗹𝗮̊𝘁 𝗞𝗹𝗮𝗿𝗮

Hej igen. Jag skriver till dig nu. För jag vill få ut allt. Du och jag kanske aldrig kommer bli vi igen. Men de va de bästa någonsin. Vårat förhållande var de bästa någonsin. Jag kan inte förstå att jag förstörde de. Jag ångrar allt. Verkligen allt.

Förlåt Klara. Förlåt för hur jag är. Jag vill inte att du ska må dåligt längre. Men vad jag än gör så krossar jag dig mer och mer. Och jag vill inte de. För jag älskar dig med hela mitt hjärta. Och kommer alltid göra de. Och vi kommer nog aldrig bli tillsammans igen. Även fast jag älskar dig. Jag hoppas du älskar mig också. Men de är inget jag egentligen vill att du ska göra.

Jag älskar dig Klara. Du är allt.

din Dante<3

jag skäms över min uppdatering. men ska vara helt ärligt. min motivation till wattpad ligger på botten. men den kommer alltid tillbaka. så ska försöka skriva klart de två sista delarna så ni kan få läsa en helt story iallafall.