𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘵𝘢𝘳 𝘵𝘢𝘨 𝘪 𝘮𝘪𝘨

Kʟᴀʀᴀ♐︎

"Klara? Vi måste dra."
Jag går ut till hallen och sätter på mig mina skor. Linus går ut före mig och jag låser dörren innan jag springer efter honom och hoppar in i hans mopedbil.

Linus tittar på mig och jag kollar snabbt på honom innan jag skakar på huvudet och vänder mig framåt igen. Jag hör Linus sucka bredvid mig men låter mig va och börjar köra mot vår skola.

Linus parkerar och vi båda hoppar ut. På normala dagar hade jag låtit honom gå före mig och jag kommer efter så jag inte får all den uppmärksamheten jag inte vill ha. Men idag, jag vet inte. Jag är rädd, jag vill verkligen inte prata med honom.

"Linus?"
Han vänder sig om och kollar på mig. Jag gick direkt till hans skåp efter jag hade vart vid mitt.

"Ja?"

"Hanna är inte här än. Kan jag va med dig?"

Linus ler mot mig och rufsar till mitt hår.
"Visst. Men jag ska dra till William och Tim nu så då får du va med oss."

Jag nickar och följer efter honom. Vi kommer fram till William och Tims skåp och precis bredvid står Noel och Axel. De kollar på mig och ler och jag ler tillbaka. Men mitt leende försvinner direkt när jag ser vilka som är påväg till dom. Dante och Ludwig.

"Kan vi gå?"
Säger jag tyst till killarna. De kollar ner på mig och höjer på ögonbrynen.
Jag nickar med huvudet mot killarna och William ser direkt vilka som står där. Han puttar till Tim på armen och Tim kollar bakom mig och Linus.

"Jo vi borde dra. Lektionen börjar ändå snart."
Säger Tim och tar tag i Linus arm.

"Vi börjar inte förens om tio minuter."
Hör jag Linus klaga framför mig och William.

"Men vi kan ju bara sitta här ändå?"
Säger Tim och puttar ner Linus på en av sofforna och sätter sig bredvid honom och jag och William sätter oss ner mittemot dom.

"Linus sluta klaga."
Suckar jag och slänger huvudet bakåt. Linus himlar med ögonen och tar upp sin mobil. Jag sätter mig mer bekvämt och börjar prata med William och Tim.

༺༻

"Hanna vart är du?"

"Hemma. Jag orkade inte komma idag."

Jag himlar med ögonen och suckar högt.
"Du skojar? De är lunch och du kunde ha sagt någonting tidigare nu vet jag inte vart ens Linus är."

"Förlåt. Vi syns imorgon jag lovar. Älskar dig."

"Älskar dig med."
Jag lägger ner mobilen i bakfickan och börjar gå mot toaletterna. De får bli min plats att vara på tills min lektion börjar.

"Klara? Hallå?"
Jag vänder mig om jag ser Dante komma springandes emot mig. Jag vänder mig om direkt och springer iväg från honom. Du måste skoja? Varför just han?

Jag ska precis öppna dörren till toaletten men någon tar tag i min arm. Hårt. Jag har ingen chans att ta mig loss nu. Jag vänder på mitt huvudet snabbt och blänger på honom där han står med sitt vidriga flin.

"Vad vill du?"
Säger jag irriterat utan att ens titta på honom ordentligt. Jag gjorde allt för att inte fastna i hans perfekta ögon.

"Prata."

"Jaha? Jag vill inte prata med dig?"

Han kollar bittert på mig och lägger huvudet på sne.
"Snälla klara. Jag har saknat dig."

"Okej? Jag har inte saknat dig. Kan du släppa min arm nu?"

Han släpper min arm direkt och ger mig en förlåtande blick. Jag vänder mig om och går iväg från honom.
"Förlåt Klara. Hoppas du någon gång kan förlåta mig. Jag älskar dig fortfarande."

Jag stannar upp i mina steg och vänder mig om och kollar på honom.
"Lägg ner. Om du ska försöka få tillbaka mig genom dedär så kommer de aldrig funka. Jag har glömt dig okej?"

"Du kan inte glömt mig."

"Jo. Du försvann i två år. Två år Dante. Jag hade inget val, jag behövde glömma dig. Så låt mig göra de. Låt mig va."
Efter de gick jag iväg. Jag vill inte ha något med han att göra. Efter de han gjorde tänker jag inte förlåta honom än. Kanske aldrig.

—
Brorsan 12:47
Är du vid klassrummet?

Jag 12:48
Ja.

Brorsan 12:50
Vi kommer nu
—

"Kan jag snacka med dig?"
Viskar jag i Williams öra. Han kollar på mig fundersamt men nickar och följer med mig bort från Linus och Tim.

"Ja?"

"Ehm. Dante tog tag i min arm förut-"

"Va? Vad gjorde han? Skadade han dig?"

"Nej nej. Han bara ville snacka. Och han försökte verkligen allt att få tillbaka mig till honom. Asså nu vet jag inte vad jag ska göra."
Säger jag och slänger ut armarna och suckar.

"Klara? Känner du fortfarande något för honom?"

Jag lägger huvudet på sne och rynkar ihop näsan.
"Nej. Eller jag vet inte. Allt kom bara som en chock när han kom tillbaka. Men nej jag tror inte jag känner något längre. Jag vill hellre ha Oliver som bryr sig."

"Vem känner du något inte för?"
Jag och William vänder oss om och vi ser Tim och Linus stå där. Och Linus ser inte glad ut.