𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘷𝘢𝘭𝘥𝘦 𝘯𝘢̊𝘨𝘰𝘯 𝘢𝘯𝘯𝘢𝘯

Kʟᴀʀᴀ♐︎

"Linus? Är du vaken?"
Jag smyger in i Linus rum och ställer mig bredvid hans säng. Han öppnar ögonen långsamt och sätter sig upp.

"Ja? Vad är de?"
Jag börjar pilla med mina fingrar. Linus tar tag i min arm och jag kollar på honom igen.
"Klara vad är de?"

"Dante har hittat någon annan."
Jag känner en tår rinna ner för min kind.
Linus ställer sig upp och drar in mig i hans famn. Och där står jag och gråter, i min brors famn.

Jag fattar inte. De va inte alls längesen jag och Dante avslutade de vi knappt ens hade börjat igen. Jag känner mig tom, var jag ingen? Jag kanske bara var ett andra handsval för han vet att jag skulle falla för han igen. Jag blir svag i hans närhet.

Men han lämnade mig, igen. Och nu inte för en resa, utan för någon annan. Och nu börjar jag om igen, från botten. Min ända kärlek lämnar mig och jag blir krossad igen.

༺༻

"Klara, vi måste till skolan nu."
De är de jag vaknar till. Jag öppnar ögonen och ser Linus stå över mig och direkt fattar jag att jag somnade i hans rum igår natt. Skolan. Juste.

"Men jag vill inte."
Säger jag och drar täcket över huvudet.

Linus drar av täcket från mig och sätter sig ner bredvid mig.
"Kom igen Klara. Ingen kommer bry sig. De är han de kommer titta på. Inte dig. Och du vet att du har mig, William, Saga och Vilma. Ingen kommer skada dig."

"Men-"

"Tyst. Inga men. Kom nu."
Linus drar upp mig ur sängen och puttar in mig i badrummet. Sen en timme senare är jag vid mitt skåp.

"Kom nu. Vi måste dra."
William och Tim kommer till mig och Linus och drar med oss till matten.

"Klara? Kan du svara? Klara?"
Jag känner en arm putta till mig och jag kollar direkt upp från mitt skrivblock.

"Va?"
Jag tittar omkring mig och hela klassen flinar åt mig. Jag drar luvan över huvudet och kollar rakt från på min matte lärare.

"Jag frågade om du kunde svara på frågan."
Hon kollar oroligt på mig och ger istället frågan till någon annan.

"Klara, Linus. Kan ni stanna kvar en stund?"
Jag och Linus vänder oss om och kollar på varann innan vi lägger våran blick på vår mattelärare.

"Ja?"
Svarar Linus och låter vår lärare fortsätta.

"Hur mår du Klara? Jag har förstått att de senaste veckorna har varit jobbiga."
Jag kollar upp på Linus och han ger mig ett snett leende.

"Ja. De har vart jobbigt för Klara. Men vi tar oss igenom de. Mamma ska nog ringa er snart och prata om allt som händer."
Svarar Linus och ger henne ett leende. Hon nickar och låter oss gå ut igen.

"Linus jag orkar inte mer. Jag vill hem."
Linus nickar och tar upp sin mobil mot örat.

"Ja mamma. Nej. Ja jag kan skjutsa henne. Ja. Puss."
Linus nickar mot utgången och ger mig nycklarna innan jag går med snabba steg ut mot parkeringen. Några minuter senare sitter Linus i förar sätet och vi är påväg hem.

༺༻

"Hej älskling."
Säger mamma och drar in mig i hennes famn. Dörren stängs igen och mamma drar in mig till vardagsrummet.
"Allt kommer bli bra. De lovar jag. Jag älskar dig så mycket hjärtat."

Jag snyftar till.
"Jag älskar dig mamma."
Mamma och jag sitter där i soffan en lång stund. Jag har saknat att vara med mamma själv. Ingen Markus, ingen Alice. Bara jag och mamma.
Kan min smärta försvinna? Jag klarar inte mer.