𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘰𝘤𝘩 𝘩𝘢𝘯𝘴 𝘬𝘰𝘮𝘱𝘪𝘴𝘢𝘳

Kʟᴀʀᴀ♐︎

"Du klaris? Vad händer mellan dig och Oliver?"
Jag kollar upp från min mattebok och lägger mitt huvud i min hand och kollar på min tvillingbror som sitter bredvid mig.

Ja. Vi har bestämda platser. Och självklart fick jag sån tur att sitta bredvid min älskade tvillingbror. Hör ni sarkasmen?

"Varför bryr du dig så mycket? Du har aldrig brytt dig såhär mycket om mitt liv innan?"

Jag ser hur Linus flin går till bekymrad.
"Jag vet hur krossad du blev. Och nu vill jag inte se dig så igen. Därför bryr jag mig."

Jag slår till han löst på armen och flinar.
"Du är söt brorsan. Men Oliver är snäll. Du behöver inte oroa dig. Oliver är din bästavän, han vet vad du skulle göra om han skulle såra mig."
Linus nickar och går tillbaka till att jobba med matten.

Jag ser min mobil lysa upp och ser
hanna<3 skriver.. från snap och klickar på notisen och gömmer mobilen bakom datorn.

—
hanna<3
Vad ville Linus?

Jag
Frågade om Oliver.

hanna<3
Vi snackar efter matten
—

"Så vad sa han?"
Hanna och jag sitter i en av sofforna vid vårt historia klassrum. Jag lägger mitt huvud på hennes axel och suckar djupt.

"Inget speciellt egentligen. Linus bryr sig. Han vill inte se mig sårad igen. Så han ville bara veta hur Oliver är mot mig."

"Linus är söt."
Jag sätter mig upp direkt och kollar äcklat på Hanna som sitter och ler av tanken av min bror.

"Euw. Nej. Linus är inte söt. Han är ful och äcklig. När ska du förstå de?"

"Du ska tycka de. Han är din bror. Men jag kan vara kär i honom."

"Nej inte kär. Du är inte kär i min tvillingbror. Han är äcklig."
Säger jag och drar min vänstra hand frustrerat genom mitt hår.

"Jag har tänkt på en grej. Borde inte du vara äcklig om du säger att Linus är äcklig. Ni är ju ändå tvillingar?"

Jag himlar med ögonen innan jag ställer mig upp och tar mina böcker och min dator med mig och går iväg från Hanna. Dedär orkar jag inte med.

Jag ställer mig vid mitt klassrum och hänger mot väggen och bara väntar in Theo som är vår historia lärare.
"Ey yo, de är ju förfan Klara!"
Jag slänger upp blicken direkt när jag hör mitt namn.

Hans vänner kommer mot mig.
"Hej?"
Säger jag stelt när dom ställer sig bredvid mig.

"Hur mår du?"
Frågar Noel mig och lägger huvudet på sne.

"De är lugnt."
Svarar jag.
Jag kollar på dom och ler snett. Vad vill dom? Jag har liksom inte snackat med dom på två år. Och nu helt plötsligt snackar dom med mig.
"Så vad vill ni?"

"Inget speciellt. Vi såg dig bara."
Säger Ludwig. Jag har nog aldrig riktigt gillat Ludwig. De är inget fel på honom. Men han har lite samma vibe som min brors vänner.
Fuckboys liksom. Bryr sig inte riktigt om man krossar någons hjärta. Men jag antar att om man lär känna honom mer är han säkert jätte snäll.
Jag har bara hängt mer med Noel och Axel.

"Okej? Jag vet inte varför ni inte snackat med mig innan? De är inte som att jag nu börjat på skolan. Jag har gått här i ett år nu."

"Vi har inte vågat."
Säger Axel och kollar oskyldigt på mig. Jag ger honom en fundersam blick och lägger mitt hår bakom öronen.

"Vågat? Vadå inte vågat?"

"Ja vi har inte vågat pågrund av dan-"

Jag avbryter Noel.
"Nämn inte hans namn."

"Okej förlåt. Vi har inte vågat pågrund av honom. Vi har tänkt att du hatar oss, så vi har inte vågat gå fram till dig."

Jag spärrar upp ögonen när jag hör vad Noel säger. Har dom trott att jag hatar dom?
"Jag hatar inte er. De skulle jag aldrig kunna göra. Men jag måste dra. Men ni har ju mig på snap fortfarande väl?"

Alla tre nickar och ler mot mig när jag går in i klassrummet och stänger dörren efter mig.

༺༻

"Klara? Linus? Kan ni komma hit?"
Hör jag mamma skrika från köket. Jag och Linus kollar på varann där vi sitter i soffan och ställer oss upp och går mot köket.

Vi ställer oss bredvid varann och kollar på mamma och Markus som sitter vid matbordet och kollar på oss.

"Vi behöver prata."
Jag vrider på huvudet och kollar på Linus och ger han blicken "Vafan har du gjort" han rycker på axlarna och vi går båda mot bordet och sätter oss vid bordet.

"Ja vad är de?"
Säger jag och sätter mig bekvämt på stolen.

"Jo. Ehm Markus mamma behöver hjälp i några veckor så jag, Markus och Alice behöver åka iväg ett tag. Klarar ni er själva?"

Jag och Linus kollar på varann direkt och båda förstår vad vi vill.
"Ja vi klarar oss."
Säger jag och ler mot mamma. Mamma nickar och jag och Linus springer till vardagsrummet och slänger oss ner i soffan.

"Linus lova mig en grej."
Säger jag och kollar upp från vår uppsats.

"Ja?"

"Jag vill inte höra äckel heter från ditt rum. Då ringer jag mamma direkt."
Säger jag och lägger armarna i kors. Linus ger mig en chockad blick innan han nickar långsamt.