ʜᴀɴ 𝘬𝘺𝘴𝘴𝘦𝘳 𝘯𝘢̊𝘨𝘰𝘯 𝘢𝘯𝘯𝘢𝘯

147 8 13
                                    







Kʟᴀʀᴀ♐︎

𝗙𝗲𝘀𝘁𝗲𝗿 vad är de med dom som gör att man aldrig känner sig trygg? Jag har vart på många fester.
Allt från Linus fester hemma hos oss, till någon som Linus inte ens känner. Utan han bara blivit bjuden för han är han.

Jag vill tro att fester är min grej. Allt med hög musik, folk som dansar, lekar. De ä kul och så. Men allt spårar tillslut.

Dock har jag aldrig vart ett fan av alkohol. Den där beska smaken som brinner i halsen. Som att ha värsta halsontet och måste svälja ner något.
Men alkohol är egentligen den enda utvägen till att inte vara stel. På något sätt släpper man loss med alkohol i kroppen. Och de skrämmer mig.









"KLARA!"
Musiken donar i hela mitt huvud. De känns nästan som att mitt huvud ska sprängas. Men ändå hör jag Hannas röst som skriker på mig över andra sidan huset.

Jag trodde verkligen inte att de skulle vara fullt med folk i vårt hus. Men Linus är Linus. Och om han har fest, så är alla där.

Jag kommer fram till Hanna och ser Oliver och Tim stå med henne och alla tre har en öl i handen. Jag har knappt druckit något under hela kvällen. Jag har mest suttit själv i min ensamhet.
"Ja? Du ville något?"
Säger jag och lägger min blick på Hanna.

Oliver ställer sig bakom mig och lägger armarna runt mig. Hans öl är precis vid min näsa, och jag vill spy.
"Nej asså. Oliver visste inte vart du var."

Jag lägger huvudet bakåt och ler mot honom. Han ler tillbaka och kysser mig på pannan.





༺༻





"Vad gör ni här?"
Skriker någon från hallen. Jag kan inte skilda ut vem de är som skriker. Men om man ändå ska gissa. Linus.

Jag tar mig ut till hallen och ser Noel, Ludwig, Axel och Dante så i dörröppningen. Linus har blockat vägen för dom. De vänder upp sin blick till mig och alla fyra ler mot mig. Linus vänder sig om och blänger på mig.

"Dante!"
Skriker någon tjej och puttar till mig på armen innan hon drar honom från dörren och in i huset. De andra tre killarna puttar sig fram och Linus står själv i hallen som en idiot.

De va något som gjorde att jag inte ville släppa min blick från Dante. Jag vet vad alkohol kan göra med honom. Så jag ville se vad han kunde göra.

"Hur är de?"
Jag vrider på huvudet och Noel står bredvid mig. Han drar sin hand genom hans långa blonda hår och lägger sedan armen om mina axlar.

"De är lugnt? Själv?"

"Bara bra."
Säger han och ger mig ett stort leende vilket jag besvarar direkt. Jag och Noel står en lång stund och bara pratar om allt. Noel är en fin vän, jag önskar bara att allt kunde vara som förut.





༺༻





"Vart ska du klara?"
Jag har precis ställt mig upp från soffan, där jag nu de senaste fyrtio minuter suttit med Oliver, Hanna, Sandra och Lukas. Jag vänder mig om igen och tar tag i Olivers hand.

"Jag ska bara på toa, okej?"
Säger jag och ger han ett leende. Han pussar min hand och sedan släpper den.

Jag går upp för trappen och öppnar dörren till mitt rum. Som jag visste att jag hade låst för jag inte ville att någon skulle ligga i min säng. Den enda som vet vart min nyckel är, är Dante. Så när jag ska låsa upp min dörr så är den redan upplåst.

Och i min säng, ligger Dante och någon tjej och hånglar sönder. Först ville jag bara stänga dörren efter mig och inte tänka mer på de.

Men i mig krossades något när jag såg han kyssa någon annan. Och de va den känslan som tog över.
"Du skojar?"
Skriker jag.

De båda hoppar ifrån varann och Dante tittar skamset på mig.
"Du måste skoja? Du är vidrig vet du de? Först vill du ha tillbaka mig och sen väljer du och låsa upp mitt rum för att pippa någon tjej? Hör du hur sjukt de låter? Stick båda två!"

Tjejen hoppar upp ur sängen och springer ut från mitt rum. Dante däremot ligger kvar.
"Vad är de du inte fatta med, stick?"

"Klara-"
Försöker han.

"Nej. Stick jag vill aldrig se dig. Bara gå okej?"
Jag vill bara lägga mig ner och gråta. Men inte i den sängen. Dante ger mig en förlåtande blick innan han går ut ur mitt rum.

Jag tar med mig kläder och låser min dörr efter mig igen innan jag låser upp mammas och Markus rum och stänger och låser dörren efter mig. Jag slänger mig ner i sängen med ansiktet ner i kudden, skriker ut allt.

Jag ligger där en stund. Tyst. Jag hörde inget ljud från nedervåningen, de va som att allt ljud hade försvunnit ut mina öron. Men bara några sekunder senare är mitt ljuddämpande borta. För min mobil låter i min bakficka.






Oliver<3 01:46
Vart försvann du?

Jag 01:47
Jag blev trött.
Ligger i min mammas rum.

Oliver<3 01:47
Vill du att jag ska komma?

Jag 01:48
Nej de är lugnt.
Vi syns imorgon bitti<3





Jag vänder mig om och sätter mig upp i sängen innan jag drar av mig mina kläder och kastar på mig en av mammas t-shirts och lägger mig ner i sängen igen.

Hur vet man om man är kär? Jag visste att jag var kär i Dante. Men hur vet jag om jag är kär i Oliver? Oliver är fin, snäll, söt. Han bryr sig. Men Dante är Dante. Den mest idiotiska, taskiga men snällaste killen i världen. Men jag vill inte att mitt hjärta ska slå för honom.

Han krossade mig.

𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉDär berättelser lever. Upptäck nu