𝐡𝐚𝐧 ᵈᵃⁿᵗᵉ ˡⁱⁿᵈʰᵉ

ʜᴀɴ 𝘣𝘢𝘯𝘬𝘢𝘳 𝘱𝘢̊ 𝘮𝘪𝘵𝘵 𝘧𝘰̈𝘯𝘴𝘵𝘦𝘳

Kʟᴀʀᴀ♐︎

Boom. De är va som att något sprack. Om Hanna har förstört mitt fönster nu bara för att hon vill att jag ska komma ut. Kommer jag dö.
Mamma kommer döda mig.

Jag kollar snabbt på fönstret och de ser inte ut som att något hänt. Men ännu en gång kastar någon något på mitt fönster.

Hanna brukar inte vara sådär obehaglig. Hon kastar en och om jag inte reagerar ringer hon mig.

Jag springer fram till fönstret och öppnar de snabbt.
"Vafan vill du Hanna?"

"Oj förlåt. Jag är inte Hanna."
Jag kollar ner och ser en kille stå där nere. Han lägger ner sina händer i sina byxfickor och kollar upp på mig.
"Sorry om jag störde dig."

"Oj hej förlåt."
Säger jag snabbt och börjar pilla med mina händer.

"Säg inte förlåt till mig. Säg de till dina familjemedlemmar och dina grannar."
Säger han och ger mig ett flin.

"Mm. Vad vill du?"
Frågar jag och tar min hårslinga och lägger bakom örat.

"Ville bara se hur de är med dig."
Ler han och rycker på axlarna.

"Hur de är med mig? Vem är du?"
Frågar jag.

Hans leende försvinner direkt.
"Du minns inte mig?"

"Nej? Vem är du?"

"Jag trodde ändå du skulle minnas mig Klara. De har ändå bara gått några år."

"Förlåt men jag vet inte vem du är? Säg ditt namn istället."
Han går iväg. Varför ville han inte säga vad han heter? Om han vet vem jag är, kan han väl bara säga vem han är?

Jag stänger mitt fönster och lägger mig ner i sängen igen. Kollar snabbt på klockan och ser att den redan är elva. Inte för att jag har skola imorgon. Men jag har träning vid nio och då måste jag sova vid tio typ.

Jag kastar mig upp ur sängen och öppnar min dörr och går mot badrummet. Jag ställer mig framför spegeln och drar mig i håret.

Vem var han? Han hade blont hår. Jag känner ingen kille som har blont hår förutom Noel och min bror. Jag tar fram min rosa tandborste och sen slår de mig. De va 𝒉𝒂𝒏.

༺༻

Jag hör mitt alarm ringa i mitt högra öra och gnuggar mig i ögonen och stänger av de. Jag har inte sovit ett skit inatt. De va han som var och kastade saker på mitt fönster.

Killen som krossade mig efter sex års vänskap. Jag har inte sett honom på två år och han tror att jag inte minns honom.

Jag ställer mig upp på mitt golv och tar på mig mina träningskläder och sätter upp mitt hår i en hög tofs och går ner till hallen. Jag tar min väska och går ut ur dörren och låser efter mig.

Jag sätter i mina hörlurar i öronen och bestämmer mig för att springa till vallen. Jag behöver tänka och springa hjälper mig att tänka.

Hur fan kunde jag inte känna igen honom. Och varför är han tillbaka? Mina frågor från mitt huvud stoppas av att jag springer in i någon.

"Klara?"
Hör jag och tar ut min ena hörlur ur örat.

Jag ser Noel stå som ett frågetecken och kolla på mig. Jag känner hur ilska kommer över mig.
"Varför är han tillbaka? Varför sa du inget när vi snackade i skolan igår?"

Noel kollar som att frågetecken på mig.
"Vem är tillbaka?"

"DANTE!"
Skriker jag och ser hur Noel tar två steg tillbaka.

"Dante? Ja han kom tillbaka för två veckor sen. Jag trodde du visste de?"

"Nej. Och de ville jag heller inte veta. Säg till han att aldrig snacka med mig igen."
Jag slänger i min hörlur igen och springer iväg från Noel.

Har han varit i Stockholm under lovet? Och jag har inte ens sett honom.

Jag kommer till vallen och går in och sätter mig på bänken och väntar på att alla ska komma. Jag kollar igenom min mobil och ser Noels namn poppa upp från snap, jag klickar på notisen och känner hur jag skäms över hur jag reagerade förut mot honom.

—
noel flike
Visste inte att de fortfarande var så känsligt.
Förlåt.

Jag
Förlåt. De va inte meningen att reagera så.
Jag tror bara att de blev som en chock och se honom. Jag har träning tills tolv. Vi kanske kan ses senare? Och snacka.

noel flike
Absolut. Skriv bara.
—

"Hej!"
Säger jag och petar försiktigt på Noel som står utanför vallen och hänger mot Sten väggen.

"Tjo."
Säger han och ler mot mig.
"Hur ofta tränar du?"
Frågar han mig när vi båda går mot caféet som ligger precis vid vallen.

"Friidrott? Typ tre gånger i veckan. Jag är tränare också så är här fyra gånger i veckan typ."
Säger jag och ger honom en snabb blick.
Han nickar och ler mot mig.

"Tränar du fotboll fortfarande?"
Frågar jag honom när vi kommit fram till café dörren. Han tar tag i handtaget och öppnar dörren åt mig.

"Ja. De gör jag."
Säger han och vi båda går in ihop och går fram till kassan.

༺༻

"Vart har du varit?"
Frågar Linus när jag kommit innanför dörren.

"Jag åt bara med några från gruppen. Sorry för jag inte hörde av mig."
Säger jag och tar av mig mina skor.

"De är lugnt. Bara du är okej? Du är okej va?"
Frågar han och kommer snabbt fram till mig.

"Ja jag är okej Linus. Jag går upp. Stör mig inte. Jag sover."
Säger jag och upp till mitt sovrum. Jag lägger mig ner i sängen och kollar upp i taket.
Han är tillbaka.