Kapitel 39 (Sista kapitlet)
*pet* *pet* *pet*
''Det är lördag!'' Stönar jag irriterat i kudden. Alec har suttit och petat på mig i typ en kvart nu och jag blir seriös galen. ''Låt mig va, ditt peck!'' Jag slår ut i luften utan att lyfta mitt ansikte från kudden och lyckas träffa honom i huvudet med min knytnäve.
''Vilket morgon humör.'' Muttrar Alec men fortsätter peta på mig. Klockan är fan 9 och efter en kväll som igår vill jag inget annat än och sova ut. Jag försöker ignorera honom och somna om men det känns omöjligt när han petar på mig varannan sekund.
''Jag är seriös, jag hugger av din hand och kör upp den i arslet på dig.'' Inget nytt, kreativt hot men jag är trött så det får duga, inte för att min hot någonsin fungerar.
''Kom på med något nytt.'' Kritiserar han och jag räcker honom fingret.
''Jag skär dig i bitar, syr ihop dig igen men låter ditt huvud sitta mellan benen eftersom du är ett sådant kukhuvud!'' Snap, still got it.
''Det där är den Tessi jag älskar med ändå fruktar.'' Skrattar han och fortsätter peta på mig.
Plötsligt uppstår petande, jag andas ut lättat men blir sedan nervös av någon anledning. Innan jag vet ordet av har han kastat upp mig över axeln och springer med mig ut ur rummet. Jag försöker krångla mig ur grepper och skriker frustrerat, jag är fortfarande en aning bakfull. När vi passerar ett hörn slår jag i huvudet och skriker till igen av smärta, va fan!
''Förlåt!'' Skrattar Alec men verkar inte alls skyldig över att precis gett mig en hjärnskakning och fortsätter ner för trappen med mig fortfarande hängandes över axeln. Jag är en levande varelse! Inte någon jävla trasdocka som man bara kan slänga runt.
''Släpp ner mig!'' Beodrar jag strängt när han stannar för att låsa upp ytterdörren, den ytterdörr som går ut till deras trädgård där det råkar finnas en iskall pool. ''Alec om du inte släpper ner mig nu flår jag och stoppar upp dig levande, du kommer få stå på vinden med resten av mina gamla gossedjur jag inte längre har någon användning av!'' Alec bara skrattar åt mitt hot.
Jag fylls ytterligare av panik när vi kommer ut i den kalla morgon luften, jag vill inte! Alec släpper snabbt ner mig på marken men innan jag hinner fly skopar han upp mig igen i sin famn, han gungar mig fram och tillbaka över poolkanten som för att skrämma mig ännu mer. Jag klamrar mig desperat fast vid honom och han skrattar ondskefullt.
''Alec, snälla, nej! Jag vill inte. Jag kommer aldrig förlåta dig, aldrig!'' Vädjar jag desperat.
''Någon sista önskan?'' Jag flinar stort och lägger mina armar runt hans nacke, jag vet hur man spelar honom.
''Kyss mig.'' Begär jag, Alec ler och trycker sedan sina läppar mot mina samtidigt som han sakta släpper ner mig till marken och kopplar ett grepp runt min midja istället. Jag tar tillfället i akt och slingrar mig ur hans grepp, han verkar inte förstå vad som händer förän han landar i det kalla vattnet med ett plask.
''Vad fan är det för fel på dig?!'' Vrålar han när han kommer upp till ytan.
''Du tänkte precis själv kasta ner mig, du är väldigt lätt manipulerad må jag säga.'' Skrattar jag och backar bort ifrån poolen, bara ifall han skulle få för sig att attackera igen.
''Nej, det tänkte jag inte alls!'' Försvarar Alec sig men jag ser hur han försöker dölja ett busigt leende, den jävla hycklaren. Jag kan dock inte låta bli att le för han ser så bedorande ut just nu. Jag går fram till poolkanten och sätter mig på huk han simmar också fram och jag ser i hans ögon hur han funderar på att dra ner mig i vattnet.
''Kom här.'' Jag biter mig förföriskt i läppen och tar hans ansikte mellan mina händer och kysser hans kalla, våta läppar. Han tar tag i kanten och lyfter upp sig lite för att kyssa mig hårdare, han försöker förtrolla mig och få mig ur balans så att jag inte hinner reagerar när han snart kommer dra ner mig i det kalla vattnet. Åh, Alec, jag känner dig bättre än du tror.
Hans hand lyfter sakta från poolkanten, innan han hinner greppa runt min arm viskar jag ''Bra försök.'' och knuffar tillbaka honom i vattnet. Han kommer upp till ytan igen med ett ansiktutryck som säger oh-no-you-did-not-just-do-that-you-hoe! Jag faller tillbaka och kan inte hindra skrattsalvorna, Alec blänger fortfarande surt på mig från vattnet. Get wrecked, bitch!
När skrattattackerna lagt sig reser jag mig upp och torkar mig fortfarande småskrattade om ögonen.
''Upp med dig så gör vi frukost, jag fryser.'' Jag slår armarna runt mig själv och väntar flinande vid dörren på att han ska komma upp, jag är fortfarande bara iklädd hans t-shirt som precis täcker min rumpa.
''Vad tror du inte jag gör.'' Muttrar han och klättrar upp för pool stegen och springer förbi mig in i huset. Han skakar och jag mår ärligt talat dåligt för honom, jag kan dock inte låta bli att fnissa för han ser just nu ut som en halvdränkt katt.
''Stackars liten.'' Jag kramar om honom tröstande. ''Behöver du en filt? Lite kaffe kanske? Blir min stora pojke glad om han får lite kaffe?'' Frågar jag retligt i en gäll röst man vanligtvis använder när man pratar med småbarn.
''Jag är så nära på att kasta dig i poolen just nu.'' Morrar Alec, jag skrattar och kramar om min stora pojke ännu lite hårdare. "Jag ska ta en varm dusch så att jag får tillbaka blodcirkulationen i mina fingrar och bara för att du knuffade ner mig i poolen så får du INTE göra mig sällskap." Putar Alec som om det vore något hemskt straff.
"Åh, skammen!" Utbrister jag i spelad förtvivlan och låtsas torka bort en tår från min kind. Alec ger mig en lätt puss på kinden innan han börjar gå men stannar i dörrkarmen.
"Men om du är en duktig flicka skulle jag kunna tänka över det." Flinar han och blinkar flörtigt mot mig.
"En uppoffring jag inte är beredd att göra." Jag sticker ut tungen barnsligt och hoppar upp på diskbänken.
"Your lost." Med det försvinner han bakom hörnet.
Jag ska precis öppna kylen när jag snabbt kollar på klockan på väggen, 09:35. Berättade jag för mina föräldrar om att jag skulle sova över hos någon kompis? Fan! Utan att tänka om kastar jag mig ut igenom ytterdörren och glömmer att jag fortfarande bara bär Alecs t-shirt.
Jag springer på tårna över asfalten och hinner över halva vägen när jag ser i ögonvrån några tanter stå vid brevlådorna och glo på mig. Jag stannar tvärt och vänder mig sakta om mot de stirrande tanterna, de ser ut som de precis sett ett spöke.
"Döm mig inte!" Ropar jag och tassar vidare över vägen. Jag drar i handtaget men det är låst, min egna nyckel ligger kvar hos Alec. Fan igen! Jag springer generat tillbaka över vägen till Alecs hus med tanternas förskräckta blickar fortfarande på mig. "Har ni inget bättre att göra?!" Ropar jag innan jag flyr in i huset. Om mina föräldrar inte redan visste vart jag var så kommer de absolut få reda på det inom kort, jävla skvaller tanter.
Fokus, nycklar! Vart har jag lagt nycklarna? Fan, jag kommer inte ihåg! Jag letar och letar men de är försvunna, hur ska jag "smyga" hem nu?
"Alec, vart är mina nycklar?" Ropar jag och lyfter på samma soffkudde för trettonde gången. "Eller iallafall min handväska."
''Ska du redan gå?'' Ropar Alec från övervåningen. ''Wow, jag känner mig så utnytjad, det känns som om du bara är för min kropp.'' Utbrister han i en ljus tjejröst.
''Jag har inte tid för det här just nu, vart är min satans väska?'' Jag häller ut alla frukter från en fruktskål på bordet för att se om nycklarna är där. Tessi! Är du dum i huvudet? När under kvällen igår hade du möjligheten tappa bort dina nycklar i en jävla fruktskål?! Fan va idiotisk du är, vad blir nästa? Du borde nog gå till fru Johssons hus i ändan av gatan för vem vet. Jag har aldrig blivit riktig mobbad men jag känner att inre Tessa är en fullständig bitch! Jag måste sluta ha konversationer med mig själv.
"Du hade inte med dig någon väska eller nycklar." Ropar Alec. Jag rycker till och kommer ihåg att jag fortfarande befinner mig i Alecs hus, jag har ingen koll.
Vänta, hade jag ingen väska? Då har jag alltså skämt ut mig själv inför grannarna helt i onödan. Jag hittar ett par av Alecs sweats som jag drar på mig, nu ser det iallafall inte ut som ett one-night-stand, bättre? Inte riktigt.
"Det hade varit jävligt bra att veta innan jag sprang ut på vägen iklädd bara din t-shirt." Muttrar jag, det är fel att skylla på Alec när jag egentligen borde skylla på min egen idioti.
Alec kommer nyduschad ner för trappen iklädd bara svarta jeans. Jag tar min lilla tid att kolla in hans perfekt skulpterade överkropp.
"Varför tog du inte på dig de sweats du har på dig nu?" För att jag är dum, duh. Vad förväntade du dig?
"Ett förhastat och ogenomtänkt beslut." Medger jag skamset och fixar iordning allt jag stökat ner, Alec ser förvirrat på frukterna och undrar säkert varför dom ligger utspridda överallt. ''Vi har känt varandra länge, tror du verkligen att jag tänker innan jag gör?'' Skrattar jag.
"Vill du att jag ska hjälpa dig klättra in igenom ditt fönster?" Flinar Alec och kramar mig bakifrån och kysser lätt min nacke.
"Ja, tack." Skrattar jag och kysser honom mjukt på läpparna. Är det dåligt att det inte är första gången han hjälpt mig klättra in igenom mitt eget fönster? Vi har faktiskt klättrat igenom flera fönster tillsammans, en lång historia med spänning och farhågor... nah egentligen inte, vi har bara blivit utelåsta väldigt många gånger.
Mitt straff som Madde och Alice gav mig för att inte lyckats hålla mig borta från Alec var att berätta om mina känslor för honom, vilket jag typ har gjort. Jag kommer fortsätta med det "straffet" länge, väldigt länge förhoppningsvis. Gabriel kommer säkert skälla ut mig på måndag för att jag är en jävla idiot som förlåter honom och läxa upp mig om hur jag kommer få mitt hjärta krossat, då kommer jag tråkigt svara med att hjärtat bara är en muskel som inte gör något annat än och pumpa blod, för att en sådan viktigpetter är jag.
Jag hoppas inte att Alec slösar bort sin andra chans, om han gör samma misstag som förra gången kastrerar jag honom med mina egna händer. Jag tror dock innerligt att han har förändrats. Det känns förvånansvärt bra att inte behöva ljuga för honom, andra eller för mig själv om mina känslor.
Hur cheesy det än är (och jag är inget fan av cheesy cliché's, ni borde veta det vid det här laget) så älskar jag Alec Skitstövel Flynn, hur mycket jag än hatar honom.
♡*~*~*~*~*~*♡
Jaha, det var det. Fick jag till slutet? Nej? Okej :(. Jag hade iallafall jätte kul med att skriva den här "boken" och så glad att så många gillar den! Stödet betyder så mycket och jag är fortfarande förvånad över hur bra det gått för den.
BTW Träffa precis 200k läsningar, tack så! <3
Jag kommer skriva en epilog men inte en del 2, förlåt! Jag ser inte hur jag kan dra ut på historien ännu mer men om jag får inspirationen så finns det en möjlighet. Jag kommer att sakna att skriva den något så sjukt. Igen så har jag börjat skriva en annan bok (Amnesia), väldigt annorlunda från den här historien dock. Den har en romans men är samtidigt mycket allvarligare på ett sätt än den här.
Läs gärna min nyaste berättelse 'Inte min typ', den liknar Ex vs Ex men är mycket bättre enligt mig iallafall så ge den gärna en chans.
Skriv gärna i kommentarerna vad ni vill få veta om i epilogen. Frågor ni än inte har fått något svar på och vad ni är nyfikna på som jag kanske missat under berättelsens gång.
Med mycket kärlek // Pia ♡