Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 14

~Lexies perspektiv~
Felix och jag har gått till 'Kärlekes tunneln'."Ska vi åka den här?"frågar jag med tillgjord röst. "Om du inte vill åka den kan vi åka någon annan"svarar han."Jo visst, vi kan åka den" säger jag.
Vi ställer oss i kön,och eftersom det inte var en så lång kö, är vi nu längst fram.Felix knuffar till mig i sidan och säger "Kom,det är vår tur". Vi sätter oss i stocken,jag sätter mig fram och Felix bakom mig.
Jag lutar mig bak och känner Felix armar runt min mage. "Jag älskar dig"viskar Felix i mitt öra. "Jag älskar dig mer"svarar jag och mina kinder blir snabbt röda.
Jag vänder huvudet om och nöter Felix blågröna ögon. Jag tar mina händer och sätter dem bakom Felix nacke och han böjer sig fram
Vi möts i en perfekt kyss och jag känner hur han ler. Jag märker att Felix vill mer, men jag drar sakta ifrån.
Han kollar på mig med en frågande blick och jag svarar "Felix,vi sitter i en karusell". "Och?"frågar han och försöker se oskyldig ut,som han misslyckas totalt med.
Vi går av karusellen och börjar gå mot kvasten. Men vi hinner inte så långt innan vi blir stoppade av några Foooers."Felix kan vi få en bild?" Frågar en blond tjej.
Jag nickar mot Felix som kollar frågandes på mig."Självklart".
"Kan du ta bilden?" frågar samma blonda tjej och kollar på mig. "Aa visst" svarar jag och tar emot mobilen hon sträcker fram.
Felix ställer sig brevid henne och lägger ena armen runt hennes axel."Kan jag få en puss på kinden?".
"Visst" svarar Felix och pussar henne på kinden mesans jag tar kort.
När dem har gått och vi har åkt kvasten mumlar jag "Felix jag vill åka hem". "Varför?, Har jag gjort något fel?" frågar han oroligt. "Nej du har inte gjort något fel, jag mår inte bra".
"Okej,jag ringer Oscar och säger att vi går hem". "Nej, jag kan åka hem själv om du vill stanna" säger jag.
"Nej, jag följer med min prinsessa" säger han och pussar mig i pannan."Tack" säger jag och ler mot honom."Jag ringer Oscar"säger han och jag nickar.
När han pratat klart med Oscar börjar vi gå mot utgången.
-
Vi har åkt båten och är nu snart vid en Ica-butik "Vill du ha något?" Frågar Felix.
"Choklad" säger jag snabbt "Okej?" Svarar han. "Vadå?" Frågar jag oskyldigt "Jag hade mer tänkt mig någon form av medicin" skrattar han.
"Köp bara choklad" gnäller jag. "Okej" säger han och går in i affären.
Efter ett tag ser jag Jack komma mot mig och jag tar snabbt upp mobilen och kollar ner i den."Hej Lexie" hör jag någon säga och jag kollar sakta upp "Eh..hej" svarar jag."Det var ett tag sedan" säger Jack."Ja,set var det väll" svarar jag.
Han kollar argt på mig, men jag vet inte varför.Just nu önskar jag att Felix kan komma ut.
"Det är inte över, om du trodde det" säger han och börjar sakta gå ifrån mig.Precis då kommer Felix ut och frågar " Vem var det?"
"En gammal kompis från lågstadiet" ljuger jag eftersom jag inte vill starta ett bråk.
"Okej, men här är chokladen" säger han "tack" ler jag.
-
"Hur är det med mig?"frågar han försiktigt."Det är lugnt jag tror det är mensvärk bara" säger jag och håller om min mage.
"Lägg dig på soffan och vila dig på soffan och vila dig så ses vi imorgon, måste gå hem nu" säger han och pussar mig i pannan.
Efter en stund när Felix har gått hem känner jag mig yr.Jag tar upp mobilen och ringer Felix då jag inte vill störa Hampus. Efter en stund svarar han.
[F=Felix L=Lexie]
F= Lexie, är du okej?, frågar han oroligt.
L=Jag vet inte riktigt
F=Behöver du något?
Jag känner mig yrare och tappar mobilen i golvet och allt blir svart.
~Felix perspektiv~
Jag sitter och bläddrar mellan kanalerna på TV:n , när min mobil börjar ringa och på displayen står det 'Lexie♥️' och jag svarar snabbt
[F=Felix L=Lexie]
F=Lexie, är du okej?, frågar jag oroligt
L=Jag vet inte riktigt
F=Behöver du något?
Jag hör ett crash och det blir ett pipande ljud.
F=Lexie, är du kvar?! , Frågar jag panikslaget, men jag får inget svar.
Jag lägger på och tar på mig skorna och rusar till Lexie.
•10 minuter senare•
Jag ser Lexies hus och jag springer det snabbaste jag kan.Den sista biten känns som en evighet.
När jag väl kommer fram känner jag på dörren och den är låst."FAN" skriker jag och slår foten i dörren.Jag börjar leta efter en extra nyckel. Efter en liten stund som känns som 100år, hittar jag seras husnyckel under dörrmattan.
Jag tar upp den och låser snabbt upp dörren. Jag struntar i att ta av mig skorna och springer mot soffan i vardagsrummet där jag lämnade henne sist.
Hon ligger avsvimmad på soffan hennes mobil ligger helt sprucken på golvet.
Jag går fram till henne och skakar lite lätt och ropar hennes namn men jag får inget svar tillbaka. Jag fiskar upp min mobil och slår in 112.
-
Jag sitter utanför Lexies rum på sjukhuset och jag pillar oroligt med mina fingrar på tröjkanten.
Efter en stund kommer en läkare fram till mig. "Är det du som är Felix Sandman? Frågar han "Ja" svarar jag."Jag är Göran Nilsson Lexies läkare" säger han "Hur mår hon?" Frågar jag oroligt. "Hon har fått magkramp men det är inte så farligt. Hon kommer ha ont i magen då och då och ibland kommer hon få kramper, om hon får så ont så hon inte kan gå får ni komma till sjukhuset" berättar Göran och jag nickar förstånde.
" När hon får lite ont ska jag ge henne någon Ipren eller något?" Frågar jag.
"Ja, du kan ge henne en halv men inte flera gånger om dagen, så när hon har det som värst" svarar han. "okej, får jag träffa henne?".
"Ja, hon har vaknat, följ med mig" säger han och öppnar dörren till Lexies rum.
"Eftersom Lexie precis har haft magkramper, så har vi bestämt oss för att göra ett undantag så att du ska få sova sova med henne inatt och märker du att hon får jätteont inatt så trycker du bara på den röda alarm knappen" säger han.