Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 19

Lexies perspektiv:
Jag vaknar av att jag har en klump i halsen och känner mig illamående. Täcket kastar jag av mig och springer mot toan. Jag tar upp toalettlocket och kräks. Efter en liten stund känner jag någon som tar bort mitt hår från ansiktet och lägger det på min rygg.

- Hur mår du? Frågar Felix försiktigt.
- Dåligt,svarar jag och vänder mig om.
Där står Felix i bara mjukis byxor.
- Behöver du något? Frågar han.
- Nej,det är lugnt. Jag går och lägger mig och vilar,men tack ändå ler jag.

Jag sköljer min mun eftersom att jag inte luktar så gott,sen lägger jag mig i sängen. En liten stund senare knackar det på hotelldörren. Och eftersom att jag inte orkar resa mig upp,öppnar Felix.
- Kan jag komma in? Hör jag Ogges röst fråga.
- Vänta lite,svarar Felix och kommer till rummet där jag ligger nerbäddad.
- Kan Ogge komma in? Frågar Felix och jag nickar.

Han vänder sig om och går till Ogge. Bara en liten stund senare kommer dem båda in i rummet.
- Hur är det med dig? Frågar Ogge.
- Sådär,men hur- svarar jag och innan jag hinner avsluta meningen säger Ogge "Felix".
Jag nickar bara som svar.
- Bli inte sjuk bara,isåfall kommer inte konserten bli av imorgon,pågrund av någon som vid namn Felix kommer inte vilja släppa dig,säger Ogge.
Jag bara skrattar och Felix himlar med ögonen.

Julias perspektiv:
- SLUTA EMIL! Ropar jag.
Dagen då Oscar åkte mötte jag Emil från min engelska grupp på stan.
Vi var hela dagen igår och nu idag. Det är skönt att ha honom här när Lexie och Oscar har åkt iväg. Just nu har vi kuddkrig som snabbt övergick till att Emil kittlar mig. Han sitter gränsle över mina ben på soffan. Vi har blivit otroligt bra kompisar,vilket jag inte trodde.

Men vi är bara vänner eftersom att jag har Oscar och han har sin flickvän. När kriget är över och vi har satt på en film som jag inte kan namnet på,kommer min dryga lillebror Benjamin ner för trappen och in till vardagsrummet där vi sitter.
- Vad håller ni på med då? Frågar han retsamt.
- Ser du inte det? Frågar jag spydigt tillbaka.
- Vet Oscar om att du är med honom? Frågar han med samma retande röst.
- Bara gå! Säger jag irriterat.
Konstigt nog gör han som jag säger.

- Sorry för Benjamin,han är väldigt dryg,ursäktar jag mig för Emil.
- Det är lugnt,samma problem hemma,svarar han.
En stund senare tar jag en kudde som jag ligger på och kastar den på Emil som sitter på andra sidan soffan. Och lyckligtvis träffade den hans ansikte.

- Vill du ha revansch? Frågar han skrattandes och jag nickar. Men vi avbryts av min mobil som börjar ringa. Jag tar upp den och på displayen står det "Oscar❤️".
Jag spricker upp i ett leende och svarar.

(J=Julia O=Oscar)
J= Hej Babe!
O= Hej hjärtat! Vad gör du?
J= Kollar på en film med en kompis,du själv?
O= Vad kul! Med vem? Har precis haft kuddkrig med Omar.
J= Han heter Emil och går i min engelska grupp.
O= Aha,hoppas ni har kul,säger han med irriterad röst.
J= Är du sur eller? Frågar jag med lika irriterat röst tillbaka.
O= Nä jag är inte sur,men när du raggar på första bästa kille när jag har åkt blir man irriterad.
J= Jag raggar inte på Emil! När jag har dig,du är det bästa som finns men om du inte litar på mig,kanske du inte är den bästa längre. Jag trodde du kunde lita på mig. Du är säkert som alla andra killar,som inte bryr sig ett skit! Säger jag och fäller några tårar.
O= Det är inte dig jag tvivlar på,det är den där Emil!
J= Men Oscar det var ju precis det du sa,du tror jag raggar på Emil! Alltså litar du inte på mig! Jag vill inte prata med dig längre! Hejdå
O= Men vänt-

Mer hinner han inte säga innan jag lägger på. Jag lägger mobilen på soffbordet,och lägger mig ner i soffan igen.
- Var det Oscar? Frågar Emil försiktigt.
- Aa,säger jag och tårarna bränner under ögonlocken.
- Ville han nått? Frågar han igen och jag brister ut i gråt.
Han kommer snabbt fram till mig och omfamnar mig i en kram.
- Jag orkar inte,säger jag lågt mellan tårarna.