Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 29

• Felix perspektiv •
Jag står vid mitt blåa skåp som jag fått under detta läsåret. En välkänd röst ropar mitt namn och jag vänder mig om. Det är min nära vän Lovisa. Vi har varit vänner sedan vi lärde oss gå och vi valde även samma linje på gymnasiet. Hennes tjocka,vågiga,ljusa hår hänger över hennes axlar. På sig bär hon ett par slitna jeans och en svart tunn jacka. Jag ler mot henne och vi möts i en kram.

Hon går till sitt skåp som är bredvid mitt och börjar hänga av sig sin svarta jacka.
- Hur är det med Lexie? Jag hörde att hon är kvar i USA,säger hon försiktigt.
- Hon mår lite bättre men hon får inte komma hem än tyvärr,svarar jag och hon kollar på mig med en medlidande blick.
- Jag finns här om du vill prata,det vet du,säger hon och jag ler tillbaka.

Jag öppnar mitt skåp och kollar på schemat. Första ämnet är musik,så jag tar fram mappen och Lovisa och jag börjar gå till musiksalen.
- Förresten,vad ska du göra i eftermiddag? Frågar hon mig.
- Inget särskilt,förutom att killarna och jag ska ha spelkväll,svarar jag.
- Vill du äta någonstans efter skolan? Frågar hon.
- Visst,svarar jag enkelt.
Det var länge sedan jag och Lovisa gjorde något tillsammans. Jag har ju haft fullt upp med Lexie och killarna.

Skoldagen rullade på som vanligt och nu sitter vi på Pizzahut. Lovisa beställde en Hawaii och jag en Forest. Vi pratar om lite allt möjligt. Jag har verkligen saknat att umgås med Lovisa. Hon gör mig på bättre humör,då jag inte är som gladast. Det har hon alltid gjort.
Vi sitter på Pizzahut i nästan 3 timmar och bara pratar. Vi har väldigt mycket att prata om då vi inte träffats på hela sommaren. Jag har varit iväg med killarna och Lexie,medan hon skulle iväg till Italien och Albanien i 2 veckor.

Min mobil börjar vibrera i fickan och jag tar upp den. På displayen står det "Oscar" och jag svarar.

( F=Felix O=Oscar )
F= Tja
O= Kan du öppna dörren? Vi fryser! Säger han irriterat.
F= Vilken dörr? Och vilka vi? Frågar jag förvirrat.
O= Jag,Ogge och Omar om du glömt oss och din dörr du förmodligen går in genom när du ska in i ditt hus,säger han med samma irriterade röst som innan.
F= Oj... Juste,jag kommer så snabbt jag kan,svarar jag stressat.
O= Bäst för dig! Säger han och lägger på.

Jag lägger mobilen i fickan och reser mig upp från stolen.
- Jag måste tyvärr gå nu,spelkväll med grabbarna,men jag har haft det roligt,så vi får göra det igen,säger jag och hon reser sig upp från sin stol.
- Jag tänkte med börja dra mig hemåt,så vi kan väll gå tillsammans? Frågar hon.
Jag nickar snabbt åt hennes fråga och ger henne ett leende.

• 30 minuter senare •
- Hejdå,säger jag och drar in henne i en kram.
- Hejdå,svarar hon och besvarar kramen.
( Vi vet inte vart Lovisa bor,så vi säger att hon bor något kvarter från Felix )

Jag joggar på min gata,till mitt hus,där det står tre irriterade killar.
- Vi har väntat i nästan 1 timme,säger Oscar irriterat.
- Men sorry! Jag glömde tiden,svarar jag samtidigt som jag låser upp dörren.
- Glömde tiden?! Du kom ju inte ens ihåg att vi skulle komma,klagar Omar.
- Kan ni chilla lite?! Var glada att jag är här nu,svarar jag.

Vi går upp till mitt "spelrum" eller vad man ska kalla det. Det är ett ganska litet rum med en TV,en liten soffa,två sackosäckar och ett X-Box. Ogge startar en match på Fifa med Oscar. Då passar jag på att gå ner och hämta två chipspåsar. Måste gottgöra killarna,men jag fjäskar inte! Jag tar även med mig en 1,5 liters Coca Cola. När jag kommit upp ser jag Oscar och Ogge brottas på golvet,samtidigt som Omar filmar.

- Vad händer här då? Frågar jag men är inte särskilt förvånad. Det här är liksom min vardag.
Båda stannar upp och kollar på mig. Eller på mig kanske var fel ord. Snarare på chipsen och Coca Colan.
- Ogge fuskar! Säger Oscar och blänger på honom.
- Det gamla vanliga då,säger jag och flinar.

Jag ställer ner chipsen och Coca Colan på det lilla bordet framför soffan. Omar sätter på Rihannas låt "Bitch Better Have My Money".
- Omar! Ge mig den där,säger jag. Han rycker på axlarna och ger mig hans mobil. Jag byter till "Hakuna Matata" och kopplar in Omars mobil i högtalaren,som står på hyllan bredvid alla X-Boxspel. Innan jag trycker på play säger jag "Oscar sjung med nu".
- Jag vet ju inte ens vad det är för låt,svarar han tillbaka.
- Jag sätter på den,du kommer ju höra vilken det är,säger jag och sätter på låten.

"Hakuna Matata" sjunger jag och pekar på Oscar. "Det är ord som är bra" fortsätter han. Omar och Ogge sjunger med och sådär fortsätter vi hela låten.
Sedan brister vi 4 ut i skratt.

- Nä, Felix nu sköter jag musiken, säger Ogge och tar mobilen ur mina händer. En okänd låt spelas i högtalaren. Chipsskålen och colan har vi redan ätit och druckit upp. Men det förväntade jag mig inte eftersom vi har Omar här bland annat..

-

-Jag kan slagga på soffan, så kan ni ta sängarna, säger jag.
-Vänta.. va? ska du slagga på soffan?, frågar Ogge förvånat.
-Någon gång måste bli den första, svarar jag.
-Okej, vem tar vilket rum och vilka rum får vi låna? frågar Oscar.
-En av er kan  ta mitt rum, Felicias gamla rum och gästrummet, svarar jag.

-Pax för Felix säng, säger Oscar snabbt.
Vi börjar skratta medans Oscar går in i mitt rum och slänger sig på sängen.
Ogge tar  gästrummet och Omar Felicias gamla rum.
Jag tar ut ett täcke och en kudde ur garderoben på övervåningen, sen går jag ner och bäddar soffan i vardagsrummet. Anledningen till att jag vill sova här nere är att det är svalare här än uppe i mitt rum.
Jag kryper ner under täcket och tar fram min mobil.
Snabbt kollar jag genom instagram och Twitter innan jag lägger ifrån mig den. Mina ögonlock blir tyngre och tillslut somnar jag.

-

-FELIX?! HALLÅ?!
-Va?, jag sätter mig upp yrvaken som ett frågetecken.
Framför mig står Ogge i bara mjukisbyxor.
-Din mobil ringer och det är inte första gången idag, suckar han irriterat.
Han räcker fram den till mig och jag tar tacksamt emot den.

På  displayen står det "Lexie<3" och jag svarar snabbt. 
 
  (L=Lexie F=Felix)

F=Hej! hur mår du?
L=Bättre, men inte fullt frisk tyvärr.
F=Okej, men skönt att du mår bättre i alla fall.
L=Läkarna säger att jag får komma hem om 2 och en halv vecka om inte något går fel.
F=Det är ju  jättebra, vi alla saknar dig!
L= Jag saknar er med! Men det var en grej jag skulle prata med dig om.
F=Vaddå?
L=Mamma och pappa vet att jag är gravid nu, säger hon snabbt.
F=Så jag ligger inte på "gillar listan " längre?
L= Inte direkt, men dem är inte lika arga längre i alla fall.
F=Okej, men jag måste lägga på nu, killarna tjatar om frukost. Ring om det är något.
L=Okej, hälsa alla!
F=Det ska jag!, säger jag och lägger på.

För en del verkar inte 2 veckor länge, men det ska nog gå fort. Hon ska vara borta lika länge som hon redan varit. Jag går ut till köket där det sitter 3 hungriga killar.
-Felix, det var skit varmt i ditt rum, gnäller Oscar.
-Vänta! Det var därför du ville sova på soffan, säger Ogge och jag flinar. Jag rycker på axlarna och behåller flinet på mina läppar.

-Jag ska i alla fall hälsa från Lexie, hon får komma hem om 2 och en halv vecka om inget går fel, säger jag och killarna lyser upp i varsitt leende.
-Jag saknar henne, mumlar Ogge.

Ogge och Lexie står varandra nära och jag är glad att Lexie har en sån vän som Ogge.
Han saknar henne lika mycket som jag.