Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 21

Lexies perspektiv:
Han gick utan att lyssna klart på mig. Jag står fortfarande med handduken virad runt kroppen och försöker få in det som precis hänt i mitt huvud. Han sa att det inte fanns något "vi" mer. Han gjorde verkligen slut. Han är inte min mer. Det gör ont i hela min kropp att tänka på det.

Dörren öppnas och in kommer Ogge,Oscar och Omar.
- Vad fan Felix! Säger Oscar högt men han tystnar när han ser mig.
- Är inte Felix här? Frågar Ogge.
- Nej,han stack och han hatar mig,mumlar jag tyst men tillräckligt högt för att dem ska höra.

Oscar och Omar går frustrerat ut genom rummet,antagligen för att dem inte hittade Felix.
- Gå och byt om så väntar jag här,säger Ogge och jag ler mot honom.
- Jag lovar,jag ska inte titta,säger han och vänder sig om.

Jag tar på mig ett par svarta mjukisbyxor,ett vitt linne och en grå kofta.
- Du kan kolla nu,säger jag och han vänder sig om.
- Kan du stänga dörren? Frågar jag Ogge. Dörren står på glänt för att Oscar och Omar inte stängde den riktigt när dem gick ut. När han stängt dörren sätter han sig på sängen och jag sätter mig bredvid honom.

- Kan du berätta vad det är som har hänt? Jag ser ju att du har gråtit.
- Felix sa att det inte fanns något "vi" längre,mumlar jag.
- Varför sa han det? Frågar han.

Jag tar fram min mobil och klickar in på Jacks och min konversation.
- Läs,säger jag och ger mobilen till han. När han läst klart frågar han "Är det sant?".
- Nej,jag skulle aldrig göra så mot Felix,säger jag på direkten.
- Har du berättat sanningen för honom? Frågar Ogge.
- Nej,jag fick inte chansen innan han gick,svarar jag.
- Okej,men ska vi gå ner och ta en dricka i baren,så du får tänka på något annat? Frågar han.

Jag nickar försiktigt och vi går ut ur hotellrummet,mot hissen.
- Vad ska du ha? Frågar Ogge när vi står vid baren.
- Bubbelvatten med citron,säger jag.
- Jag fixar det,tar du ett bord så kommer jag sen,säger Ogge och jag nickar.

Det om att jag har myskläder på mig,bryr jag mig inte om. Inget smink har jag heller,men jag har ingen anledning till det heller. Den ända som jag vill vara fin inför är Felix,men han är inte min längre så varför skulle han bry sig.
- Var det damen här som skulle ha en vatten med citronsmak? Säger Ogge och försöker likna en servitör.
- Bubbelvatten? Frågar jag.
- Precis som damen önskade,säger han och sätter ner den på bordet framför mig. Själv tog han en Coca-Cola.

- Du Ogge det är en sak jag måste berätta,säger jag försiktigt.
- Prata på,säger han och gör en gest med handen.
- Du måste lova att inte bli arg,det är bara Katia som vet om det ännu.
- Okej,jag lovar. Varför skulle jag bli arg? Frågar han.
- Jag vet inte,men iallafall... jag är gravid,säger jag försiktigt.
Han hostar till och han håller på att spotta ut sin Coca-Cola som han hade i munnen.
- Vad kul! Säger han men man ser att han är chockad. Har du sagt något till Felix? Frågar han och kramar mig.
- Nej,jag ville inte göra honom ännu argare än vad han redan var,så jag valde att inte berätta,svarar jag och kramar tillbaka.
- Ska du berätta för honom? Frågar Ogge.

Han håller fortfarande om mig,så då väljer jag att inte släppa honom heller.
- Ja,men jag vill att det här ska vara ut rätt innan,säger jag.
- Jag förstår.
Ogges kramar är mysiga och han är en bra lyssnare. Jag är jätte glad över att ha just honom som en av mina bästa vänner.
- Ogge vet du vad som är bra med dig? Säger jag och han släpper lite på kramen.
- Jag är snygg,sexig och en mycket bra servitör,säger han och jag börjar skratta åt hans självförtroende.
- Nej men allvarligt,vad tänkte du säga? Frågar han och sätter sig på sin stol och jag på min.

- Tro inte att jag raggar på dig nu för att jag och Felix har gjort slut,för jag älskar honom. Men du är min bästavän och en bra lyssnare,jag är glad att du finns Ogge.
- Nej Lexie,vi är inte bästisar... Vi är syskon,säger han och tar fram sitt lillfinger. Jag ler och sätter mitt i krok med hans.
- För alltid,viskar han.
- För alltid,viskar jag tillbaka.

Efter en liten stund bryter Ogge tystnaden mellan oss.
- Men alltså,det här med att du är gravid. Vill du behålla barnet?
- Ja,eller att göra abort är ju att ta bort någons liv och det vill jag verkligen inte.
- Men du vet att jag är här och stöttar dig,igenom detta,säger han och jag ler.
- Tack,mumlar jag.

Jag tar upp mobilen för att se hur mycket klockan är.
- Oj,klockan är redan 23.12,vi borde till rummen nu,säger jag och Ogge nickar.
Vi tar hissen upp som vanligt,lata som vi är. Men tanken att jag ska in i samma rum som Felix nu,gör att jag får en klump i magen. Ogges rum är liten bit från mitt. Bara två rum emellan. När vi står utanför mitt rum ger han mig en kram och jag kramar tillbaka.

- Men berätta inte för Felix eller dem andra killarna,säger jag och släpper kramen.
- Jag lovar,svarar han.
- Bra godnatt,säger jag.
- Godnatt

Han går bort i korridoren till sitt rum och jag sätter in kortet i min hotellrumsdörr. Eller min och min,kan man ju inte säga. Felix bor ju i samma rum. Jag smyger in i rummet om han skulle sova. Men det gör han inte,utan han ligger i sängen med benen utsträckta. I bara mjukisbyxor dessutom,så jag måste anstränga mig för att inte glo.
- Hej,säger jag,men han svarar inte.
Alltså är han fortfarande arg och tjurig? Jag går förbi honom och tar en av hans T-shirtar,som jag tänker sova i.
- Det där är min tröja,säger Felix irriterat.
- Jag vet,svarar jag utan att titta mot hans håll.

Jag går in på toan och byter om,borstar tänderna och ja ni vet,typ det man gör på kvällen. När jag kommer ut från badrummet har han inte rört sig på minsta lilla sätt.
- Kan du akta på dig så jag får plats? Frågar jag.
- Gå till Ogge istället,mumlar han.
- Va? Frågar jag även om jag hört vad han sagt.
- Ja,jag såg er sitta och kramas nere i baren,mumlar han igen.
- Ja,han lyssnar iallafall på mig. Det jag har försökt säga till dig som du bara skiter i att lyssna på. Du fattar väll att jag aldrig skulle vara med någon annan när jag har dig. Jag älskar dig Felix,så fruktansvärt mycket. Så mycket att det gör ont i kroppen när du sårar mig,säger jag och mina tårar rinner okontrollerat ner för mina kinder.

Han har lagt undan mobilen och kollar på mig. Han kollar fortfarande på mig,även när jag pratat klart. Men utan ett ord vänder han bara ryggen mot mig och kryper ner i sängen,med täcket över sig.
- Vet du vad,jag behöver inte dig längre,säger jag argt och knäpper upp halsbandet med ett F som smycke som jag fick av Felix. Jag kastar det på honom innan jag bankar ut ur rummet i bara Felix T-shirt och trosor. Men jag ljög. Jag behöver honom mest av allt nu,men om jag inte får förklara,vet jag inte hur jag ska göra.

Jag knackar på Ogges,Oscars och Omars hotelldörr och det tar ett tag innan någon öppnar. Det är Ogge. Hans hår är rufsigt och han står framför mig i bara kalsonger. Alltså hade han redan somnat innan jag knackade på.
- Kan jag sova här? Frågar jag med gråten i halsen.
- Självklart,du kan ta min säng så tar jag soffan,säger han och släpper in mig.
- Tack,viskar jag och kryper ner i hans säng.
Ogge böjer sig ner och kramar om mig.

När vi släppt kramen och han vänder sig om för att gå till soffan,råkar han gå in i soffbordet och han gnyr till. Jag håller mig för munnen och fnissar tyst för att inte väcka dem andra.
- Men Ogge tyst för fan! Mumlar Oscar irriterat.
Jag vet inte ens om han själv märker att han sagt det för sekunden senare börjar han snarka.

Jag lägger mig tillrätta i sängen. Tanken att Felix och jag inte har ett förhållande längre,vill jag bara börja gråta för. Och hur ska jag berätta för mamma och pappa att jag är gravid? Hur kommer dem ta det? Kommer dem få ett utbrott? eller kommer dem ta det bra?
Dem frågorna brottas just nu runt i mitt huvud och det är extremt jobbigt. Men tillslut somnar jag.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta var ju då kapitel 21♥️
Vad tycker ni? Kommentera gärna :)
Nu är det ju lite drama,vad tycker ni om det? 👍 eller 👎
Och förresten är det några av er som har biljetter till 12 September?🌺
Chao ~ Cornelia och Thea😜