Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 38

Felix perspektiv:

- Så du är säker på att du vill göra det här?, frågar Ogge mig för kanske femte gången.

- Men jaa! Jag har ju sagt det minst fem gånger nu,suckar jag. Kan han inte bara lyssna?

- Okej okej,svarar han och reser sig irriterat upp från stolen han satt på.

Under höstlovet och veckan efter kommer killarna och jag bo i ett hus vi hyrt här i Spanien,då vi ska uppträda,ha träffar och lite allt möjligt. Jag borde inte vara irriterad på Ogge,det ända han vill göra är att hjälpa mig. Jag är bara så nervös,det jag har tänkt fixa är inget man gör varje dag.

Jag reser mig upp och följer efter Ogge ut ur köket vi satt i. Huset är inte särskilt speciellt. Jag och Omar delar rum,och Oscar med Ogge. Ett vardagsrum finns också och på baksidan av huset finns en pool.

- Ogge vänta!, han vänder sig om och kollar på mig med irriterad blick.

- Jag är bara så nervös och det vet du,jag är inte irriterad på riktigt,säger jag och han nickar kort.

- Jag vet,men det måste funka annars vet jag faktiskt inte hur vi ska göra,svarar han och vänder sig om. Han går genom vardagsrummet,öppnar altandörren och går ut till trädgården.

Jag suckar och vänder mig om,jag börjar gå upp för trappen som tar mig upp till övervåningen. Ogge är lika nervös som jag. Det märker man på honom. Eftersom detta handlar om en person som är viktig för både mig och honom,har han lika mycket rätt som mig att vara nervös.

----------------------------------------
Detta blev ett kort kapitel,hade egentligen inte tänkt att lägga ut ett idag,men det blev ett ändå :)