Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 13 del 1

Lexies perspektiv:
Felix svarar inte på min fråga så jag får väll fråga igen.
- Vad var det du och Hampus pratade om?
- Inget speciellt,svarar han och kollar upp från sin mobil.
- Säkert?
- Ja,du behöver inte oroa dig,säger han och börjar gå mot mig.
- Super säkert? Frågar jag en gång till för att reta honom.
Han svarar mig inte utan han kysser mig på munnen. Kyssen övergår snabbt till hångel som inte varar så länge,för att Hampus ropar "Lexie kom ner fort".
Vi springer ner för trappen och bara några minuter senare står vi på sjukhuset. Vi ser Emelies föräldrar och Hampus stå och gråta.
- Vad har hänt? Frågar jag försiktigt. Emelies mamma kollar upp mot oss och spricker upp i ett leende,men det är inte mig hon ler åt,utan Felix.
- Felix det var länge sedan! Säger Frida och ger Felix en kram.
Jag kollar förvirrat på dem.
- Felix syster och Emelie var nära vänner tills en kille kom emellan det "berättar" Frida.
- Okej,vad är det som har hänt? Frågar jag.
- Vi tror att hon blev påkörd av en bil,säger Frida med gråten i halsen.
- Men vi vet inte säkert för vi båda var på jobbet,säger Emelies pappa som har gått fram till oss.
- Ursäkta? Säger en röst bakom oss och vi vänder oss om.
- Jag är Linda Carlsson och är Emelies läkare. Just nu ligger hon i koma,berättar Linda.
Frida,Emelies pappa Johan och Hampus brister ut i gråt,även Felix får några tårar i ögonen.
- Får vi träffa henne? Snyftar Hampus fram.
- Egentligen inte men det får bli ett undantag,ni får träffa henne i 5min.
- Åh tack så mycket snyftar Frida fram.
- Kom,så ska jag visa Emelies rum säger Linda och börjar gå i korridoren.
När vi har gått ett tag stannar Linda framför ett rum.
Hon öppnar dörren och vi går in. I den vita sjukhussängen ligger Emelie med blåmärken och sår,över kroppsdelarna man ser.
Emelies perspektiv:
Jag går hem från Hampus.
När jag gått en bit ser jag min kompis Elsa sitta lite längre bort på en bänk,gråtandes.
- Men Gud Elsa vad har hänt? Frågar jag oroligt.
Hon lyfter sitt ansikte från sina händer och tittar på mig.
- Innan idag skulle min pojkvän,Philip du vet?
Jag nickar som svar och hon fortsätter.
- Vi skulle mötas vid Plattan och när jag kommer fram ser jag att han hånglar med en annan tjej.
- Okej,svarar jag. Hur länge var ni tillsammans? Frågar jag och drar in henne i en kram.
- Ett år,mumlar hon mot min axel.
Vi släpper kramen och jag säger "Jag tycker du ska gå hem och försöka glömma honom".
Hon nickar försiktigt som svar.
- Vill du att jag ska följa dig hem? Frågar jag och hon nickar.
När vi har gått en bit börjar det vibrera i Elsas telefon,hon tar upp den ur jackfickan och på skärmen står det "Philip❤️".
Hon har säkert inte hunnit ta bort hjärtat.
Efter en stunds tvekande frågar jag om jag ska svara åt henne och hon ger mig mobilen som svar. Jag trycker på svara.
(P=Philip E=Emelie)
E=Hej! Det är Emelie
P=Hej! Är Elsa där?
E=Ja det är hon,men hon vill inte prata med dig.
P=Men snälla låt mig förklara
E=Förklara du men hon kommer nog inte förlåta dig än på ett tag,säger jag argt.
Han mumlar något ohörbart och jag ger mobilen till Elsa.
Elsas perspektiv:
Jag får mobilen från Emelie och jag sätter den mot örat.
Jag tar ett djupt andetag innan jag svarar.
(E=Elsa P=Philip)
E=Hallå?
P=Elsa?
E=Ja,mumlar jag.
P=Elsa det är verkligen inte som du tror,låt mig bara förklara snälla.
E=Gör det snabbt innan jag lägger på.
P=Kan vi inte träffas imorgon så jag kan berätta vad som hände.
E=Jaja,säger jag och trycker av samtalet.
Jag hatar ju fortfarande Philip,men jag vill ha en förklaring,så jag gav han en chans.
- Vad sa han? Frågar Emelie.
- Han vill träffas och förklara vad som hände,och eftersom jag vill veta vad som hände så sa jag ja.
Vi ska precis gå över ett övergångsställe när jag ser en bil som inte stannar.
Jag ropar snabbt på Emelie men jag hinner inte så långt innan jag hör en smäll.
Det var som att mitt hjärta slutade slå och jag brister ut i gråt.
Bilchauffören sitter kvar i bilen helt förstelnad.
Jag tänker "MEN GÖR NÅGOT FÖR FAN" men håller det inom mig.
Det är som att min röst inte vill komma ut.
Jag tar sakta upp min mobil ur min bakficka och slår in 112 med skakiga fingrar.
-
Emelie har åkt till sjukhuset och jag har sagt till ambulansföraren att ringa hennes mamma. Själv har jag gått hem och jag försöker att intala mig själv att allt kommer bli bra.
När jag kommer innanför dörren ser jag mamma i hallen.
- Heej! Elsa,men vad har hänt gumman? Frågar hon och kollar oroligt på mig.
Jag börjar gråta ännu mer och strax har jag ett par armar runt mig.
Jag berättar allt för mamma om det med Emelie men jag väntar med att berätta det om Philip.
Jag går upp på mitt rum,byter om och kryper ner i min säng.
Jag ska försöka sova så gott det går.
Nästa dag:
Jag går för att träffa Philip,eftersom att jag lovat han det. Egentligen vill jag till Emelie men dem hade inte besöks tid förens på eftermiddagen.
Philip och jag bestämde oss för att mötas på Plattan kl:14.00. Klockan är 13.50 och det ska ta ungefär en kvart att gå men Philip är van,jag brukar bli sen.
Jag ser hans ryggtavlan lite längre bort.
Han vänder sig om och spricker genast upp i ett leende.
Själv ler jag lite osäkert eftersom att jag är ganska nervös.
Lexies perspektiv:
Efter besöket på sjukhuset så är vi nu hemma.
Frida hade sagt att om Hampus vill veta mer om olyckan kan han ringa Emelies vän som heter Elsa. Vi säger godnatt till Hampus som ligger med ansiktet ner i kudden på sin säng.
Godnatt mumlar han tillbaka nästan ohörbart.
Vi går upp till mitt rum,när vi kommit upp byter vi om.
Jag "råkar" ta den tröjan Felix har haft på sig under dagen,jag trär den över huvudet.
- Det där är ju min tröja,säger han förvirrat.
- Jag vet det var därför jag tog den,säger jag och flinar.
Han skrattar och jag kryper ner bredvid honom.
- Godnatt sötis,säger jag och ger han en puss på kinden.
- Det där var väll lite snålt,säger han och gör en ledsen hundvalps min.
Jag fnissar till och kysser han på munnen och han besvarar den snabbt.
Efter en stund drar jag ifrån för att få luft och han ler mot mig.
- Godnatt älskling,säger han. Strax somnar vi båda.
--------------------------------------
Kapitel 13 del 1
Thea ska iväg så detta blir tyvärr det ända kapitlet under helgen.
Chao~ Thea och Cornelia😜