Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 25

Ogges perspektiv:
- Imorgon får era planer vänta tills kvällen,för vi ska jobba på morgonen till eftermiddagen,berättar Daff.
Jag tar fram handen en bit framför ansiktet som visar att de ska sluta prata. Efter det tar jag upp min mobil och skickar ett sms till Vera.
" Jag måste jobba imorgon,så kan vi ses på kvällen istället?❤️ "
" Visst. Klockan 18.00?❤️ " får jag tillbaka väldigt snabbt. Som om hon redan var inne på vår konversation.
" Visst,det blir bra❤️ "
" Ses då!❤️ "
Fråga mig inte vart hjärtana kommer ifrån. Antagligen gör vi dom bara för att vara snälla...

Jag lägger ner mobilen i fickan på mina mörkblå jeans.
- Fortsätt,säger jag och kollar upp.
Alla sitter redan och kollar på mig,men Daff fortsätter ändå. Utan några frågor.

-

- Godnatt,säger Oscar och släcker lampan så det blir helt mörkt i rummet.
- Godnatt,svarar jag.
Vi hör inget ifrån Omar,så antagligen har han redan somnat. Jag längtar tills morgondagen då jag ska få träffa Vera. Hur ska jag reagera imorgon? "Hejsan Vera" Eller det kanske låter för töntigt. "Tja Vera" Eller låter det som om jag försöker spela cool då?
Äsch... Det kanske bara räcker med ett enkelt "Hej".

Jag vaknar av ett ljud som låter precis som fågeldansen. Åh... Det är Omars mobil som ringer. Jag reser mig upp ur sängen och letar klumpigt mig fram i rummet efter mobilen. På displayen står det "Sandmannen🗿" alltså Felix. Omar har smeknamn på alla oss. Oscar heter "Enestaden" och jag "Molandet". Men som ni vet har ju Omar ingen bra fantasi. Jag tar upp mobilen och svarar eftersom ingen annan vaknat av den.

(F=Felix O=Ogge)
O= Alltså Felix! Klockan är 01.27,vad är det du vill? Säger jag irriterat.
F= Det handlar om Lexie,svarar han och jag hör på hans röst att han är orolig.
O= Berätta nu! Säger jag samtidigt som jag börjar gå mot badrummet för att inte väcka de andra.
F= Jo... Alltså...
O= Inget velande Felix!
F= Kan du bara ta första bästa taxi till sjukhuset,så berättar jag när du kommer.
O= Vad heter det då?
F= Bara säg att du ska till sjukhuset,hejdå! Säger han och lägger på.

Jag går ut ur badrummet och tänder lampan.
- Ogge! För i helvete,släck lampan! Säger Oscar irriterat.
- Jaja,mumlar jag. Även om jag inte släcker den.
Jag tar på mig Oscars Adidasbyxor som hänger på stolen. Och en grå T-shirt som jag tror iallafall är min egen. Jag tar även fram ett par strumpor,skor och en munktröja,som jag även tar på mig.
- Oscar,jag kommer tillbaka om ett tag! Berättar jag.
- Jag bryr mig inte,bara låt mig sova,mumlar han tillbaka.
- Japp,tack för dissen.

Jag tar min mobil och går ut ur hotellrummet. Sen tar jag hissen ner till receptionen.
- A taxi,please! Säger jag när jag kommer ner till disken.
- One moment,säger mannen i disken.
- This way,säger han och pekar mot dörren.
Jag går ut genom dörren. Taxin står redan där och en kille som jag gissar på är chauffören,öppnar bildörren.
- Thanks,säger jag och hoppar in i taxin.
- The hospital,please,säger jag och chauffören nickar.

Det tar ungefär 20 minuter till sjukhuset och undertiden hinner jag få många tankar om vad som kan ha hänt med Lexie.
- We are here now,säger chauffören.
- Thanks,how much? Frågar jag.
- 10 $
- Okay here,säger jag och tar fram pengarna ur Oscars byxor. Han kommer ändå inte komma ihåg det...
Jag går med snabba steg in genom dörrarna till entrén.
- Hi,Lexie Larsson? Säger jag till damen bakom disken.
- Who are you? Frågar hon mig misstänksamt.
- I'm Oscar,her friend,säger jag eftersom Ogge inte passar in i detta läge.
- Okey,room 403,svarar hon tveksamt.
- Thanks! Which floor? Frågar jag.
- Floor 4,svarar hon.

Jag ler mot henne som svar och tänker: Svårare än så var det ju inte. Jag går till hissen som redan har kommit och sen trycker jag på våning 4. Ganska snart stannar den,men inte på våning 4 utan 1. Hissdörren öppnas och in kommer en tjej,som ser ut att vara in min ålder.
- Hello,säger jag och ler.
- Hi! svarar hon och ler mot mig.
Hon har rött hår ner till brösten. Gröna ögon och längden är ungefär till axlarna på mig. Hissen stannar på min våning,jag säger hejdå till tjejen och sen går jag ut ur hissen.

På en skyllt med en pil på,står det: room 400-420 och jag väljer den korridoren. Lite längre fram ser jag någon ligga och sova i en soffa. När jag kommer tillräckligt nära ser jag att det är Felix. Han har ju antagligen suttit här hela natten,så jag förstår om han är trött. Klockan är 02.00 och jag sätter mig i soffan bredvid. Till skillnad ifrån Felix soffa är min tvåsitsig och hans tresitsig.
Jag tar upp mobilen ur byxfickan och ser att jag har fått ett sms ifrån min kompis Alexander.
" Hej,har du det bra? Visste inte om jag skulle skicka först,trodde du kanske sov" står det. " Allt är bra,själv då? " skickar jag tillbaka.

Jag lägger tillbaka min mobil i min byxficka. En liten stund senare ser jag Felix sträcka på sig och han vaknar.
- Vad gör du här? Frågar han nyvaket.
- Ja,om du inte kom ihåg det så ringde du mig för ungefär 40 minuter sedan.
- Aha,det kanske jag gjorde,svarar han och gnuggar sig i ögonen.
- Kan du berätta vad som hänt med Lexie? Frågar jag efter en stunds tystnad.
- När ni gick hem från Katia och Daff,satt Lexie och jag kvar och spelade kort,samt pratade. När vi valde att gå till vårt rum,orkade vi inte vänta på hissen,så vi tog trapporna. Eftersom att trappen är smal och brant gick jag framför henne. När vi hade gått mer än halva trappen hör jag henne skrika till och bara en liten stund senare en duns. Jag vänder mig om och ser Lexie ligga på golvet vid trappens början. Hennes ögon är slutna och hennes ben ligger i en konstig ställning. Jag springer ner till henne och ringer ambulans. Vi åkte in hit och nu är hon i rummet här mitt emot oss. Berättar han och blir tårögd. Jag nickar och visar att jag förstått.

- Om jag hade gått bakom henne,hade jag kunnat fånga henne och det här skulle aldrig hända,säger han och tårarna rinner ner för hans kinder.
- Felix,det är inte ditt fel. Det var en olyckshändelse,säger jag och reser mig upp. Han gör samma sak.
- Felix kom,säger jag och sträcker ut mina armar.
Han kramar tillbaka. I vanliga fall skulle detta kanske kännas konstigt,men inte nu. Inte i detta läget.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Detta var kapitel 25
Vi har inte så mycket mer att säga än kommentera gärna och rösta!
Chao ~ Cornelia och Thea😜