Du är den jag behöver,du och ingen annan. f.s

Kapitel 22

•Felix perspektiv•
Efter att Lexie gick igår kväll, kunde jag inte sova alls bra den natten.
Jag vet att jag inte låtit henne förklara, men hur mycket finns det att förklara egentligen.
Det går ju liksom inte att komma och säga "Jag råkade".
Jag släpar mig upp till badrummet för att göra min morgonrutin.

Nu är klockan 10.21,så jag bestämmer mig för att gå ner och äta frukost. Eller gå och gå,jag tar ju såklart hissen.
Jag har på mig en vit T-shirt med svart tryck,svarta mjukis byxor,sneakers och såklart min snapback. Jag trycker på hissen och inte långt efter kommer den ner till min våning.

I hissen står det några tjejer som genast börjar viska och fnittra när jag går in i hissen. Men jag orkar inte bry mig så mycket,eftersom att jag inte är på så bra humör. Tjejerna ska av på samma våning som mig,så jag slipper trycka på någon knapp.

Jag går ut ur hissen och hör hur någon tar kort på mig bakifrån. Jag vänder mig om mot tjejerna som jag åkte i hissen med. Frågandes kollar jag mot dem. En av tjejerna knäpper ett foto till. "Sorry" säger tjejen och börjar fnissa. Jag vänder mig om och går snabbt till matsalen/restaurangen för att ta frukost.

På min tallrik blir det bacon,äggröra,flingor,yoghurt,macka,ost och gurka... juste jag får inte glömma nutellan,frukterna och juicen. Jag tar min bricka med allt på,för att välja ett bord att sitta vid.
Jag ser en tjej med ljusbrunt hår som är uppsatt i en slarvig knut. Hon sitter vid ett bord,längst ner i ett hörn,det är ett bord för två,men hon sitter där ensam.

När hon tittar upp ser jag att det är Lexie. Jag känner knappast igen henne,för hon ser sliten och trött ut,ett exempel på det är hennes mörka ringar runt ögonen. Jag kan inte undvika att gå fram till henne.
- Varför sitter du själv? Har Ogge dissat dig? Frågar jag spydigt.
- Hej Felix! Hör jag någon säga bakom mig.
Jag vänder mig om och ser att det är Ogge. Han går förbi mig och sätter sig mitt emot Lexie.

- Oj,skulle du sitta här eller? Frågar Ogge.
Jag öppnar munnen,men innan jag hinner svara avbryter Lexie mig.
- Nej,han skulle precis gå. Faktiskt har inte Ogge dissat mig,jag har iallafall vänner som du inte kommer ha många av,säger hon och kollar på mig med dryg blick.
- Det är lugnt,det finns andra som skulle göra allt för att bli min,svarar jag lika drygt.
- Du ska allt få se,lägger jag till.

Lexie reser sig upp,så att hennes stol åker bak en halvmeter. Hon går fram till mig,så att det bara är några centimeter mellan oss. Brickan har jag redan ställt på bordet bredvid,annars hade jag haft maten över mig. Jag kollar ner på henne och hon kollar upp på mig.
- Då tycker jag jävligt synd om den tjejen,säger hon argt och kollar argt in i mina ögon.
Hon släpper mig med blicken och sätter sig mittemot Ogge igen. Fast hon vägrar titta på mig.
- Hur har din natt varit då? Frågar Ogge till Lexie.

Jag går argt därifrån utan att äta min frukost. Lite längre fram i korridoren ser jag Oscar och Omar.
- Ey Felix! Ropar Omar.
Jag bara ignorerar dem,och går förbi.

• Lexies perspektiv •
En stund senare ser jag Oscar och Omar komma gåendes i korridoren mot matsalen. När dem ser mig och Ogge,börjar dem gå mot vårt bord.
- Är det någon som vet vad som har hänt med Felix? Han såg ut att vara ganska arg när vi mötte han i korridoren! Säger Omar.
- Han beter sig bara som en idiot,säger jag och tar en tugga av min macka.
Ogge ger dem en menande blick som betyder att dem inte ska fråga mer.
- Men iallafall,Daff och Katia vill att vi ska komma till deras hotellrum om 20 minuter,berättar Oscar.
- Har ni sagt det till Felix? Frågar Ogge.
- Nej,vi hann aldrig säga det för han gick iväg,svarar Omar.
- Men vi börjar leta efter honom,så syns vi om 20 minuter,säger Oscar och de börjar gå iväg.

- Är du klar? Frågar Ogge och jag nickar som svar.
- Bra då går vi,säger han och vi reser oss upp.
Vi tar hissen upp till våran våning.
- Vi syns hos Daff sen,säger jag och går in till mitt och Felix hotellrum.
När jag kommer in i vårt rum,ser jag Felix ligga i "våran" säng. Ovanligt... Tänker jag.