En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka sjutton del ett

Sjuttonde december tvåtusenfjorton

Idag var det exat en vecka kvar tills självaste julafton skulle gå av stapeln och därför, dagen i ära så hade jag följt med mina väninnor in till stan för julklappsshopping och sedan fika. Egentligen så fick jag inte åka in till stan eftersom jag hade fått ett riktigt hemskt utegångsförbud, men eftersom mamma jobbade eftermiddag och kväll så skulle hon inte märka av att jag kom hem fyra timmar efter det att skolan slutade. Om hon mot förmodan skulle vara hemma så kunde jag alltid säga att jag hade varit på biblioteket och lånat böcker som jag också skulle göra innan den här dagen var över. Folk brukade inte se mig som någon bokmal och det var jag verkligen inte - det var typ det sista jag var men nu var det faktiskt så att vi var tvungna att läsa en bok i skolan över lovet. Alltså hade jag tre val, antingen läsa någon av mammas böcker här hemifrån som alla innehöll hemska sjukhusscener, köpa en bok på en bokhandel eller låna. Mitt val var ganska självklart om man frågade mig - jag lånade såklart. Det var inte värt att lägga ner några hundralappar på något man inte ens intresserade sig av, jag kunde hellre gå på badhuset eller göra något roligt för pengarna.

Tjejerna - alltså Nikolina, Emilia och Cissi var alla hur inne som helst i shoppandet av julklappar när vi sprang runt inne i gallerian bland alla stressade människor som förmodligen inte hade någon aning om vad de skulle köpa. Vi besökte i princip alla butiker och i varenda butik som vi var inne i så kom någon av oss ut med minst en påse. Jag som inte riktigt hade någon att köpa några julklappar till tittade mest runt på något som kanske skulle falla Oscar i smaken och sedan något fint till tjejerna som kunde symbolisera vår vänskap.

Om mamma visste att jag hade planer på att spendera mitt studiebidrag på julklappar så skulle hon få spader men senast jag kollade så var det faktiskt mitt eget val vart mina pengar gick till så länge jag höll uppe min egen ekonomi. Jag hade alltid några fasta kostnader varje månad och det var mitt spotify och mitt mobilabonnemang men utöver det så kunde jag röra mig fritt med mina pengar. 

Efter att ha sprungit runt bland alla stressade människor i gallerian i någon timme så gick vi till ett litet mysigt krypin café, faktsikt samma som jag och Oscar brukade vara på men det visste inte tjejerna om. De visste ingenting om mig och Oscar mer än den där bilden på mig och honom som spreds runt på alla socialamedier jag hade valt att ta lite avstånd från den senaste tiden. 

- Jag är så nöjd med den här scarfen som jag köpte till mamma! Den kommer passa henne så bra, sa Cissi och höll upp ett tunt tygstycke med zebramönster framför oss när vi hade satt oss ner vid ett av borden inne på caféet. Nikolina och Emilia började genast diskutera hur bra den skulle passa till Cissis mammas stil på kläderna och allt vad det nu var. Jag var inte så värst delaktig i samtalet då jag mest tänkte på kyssen - på Oscar och när vi stod där framme vid kassan båda med rosiga kinder efteråt. 

- Nej men är inte det där din pojkvän Lucia, flinade Nikolina och pekade bort mot två av killarna som hade kommit in genom dörren. 

- Shit, mumlade jag tyst för mig själv. Jag hade inte ens tänkt på att Oscar hade sin studio här i närheten och därför ofta kunde slinka förbi här för att antingen köpa kaffe eller något annat varmt att dricka. Faktiskt så visste jag inte riktigt hur det var mellan mig och honom efter igår då den lilla enkla kyssen blev något absolut helt annat. 

- Ska jag vinka hit din kändispojkvän? frågade Emilia med ännu större flin än vad Nikolina hade haft. Jag tittade på henne med en sträng blick. Nej. Hon fick verkligen inte vinka hit honom då skulle mitt liv gå under på riktigt. Jag ville först prata med honom i fred innan jag gjorde det tillsammans med honom och mina vänner.

- Snälla vad ni än gör, låt honom inte se mig, svarade jag och vände ner blicken i marken. Jag kunde känna hur alla de tre tjejernas blickar spändes i mig men jag försökte att ignorera dem och istället fokusera på smutsen som prydde mina enkla vita converse. 

- Säg till mig när de har gått, viskade jag utan att vända upp blicken. En stund med tystnad gick innan Nikolina knackade mig på axeln och sade att de hade gått sin väg. Jag pustade ut allt vad jag kunde och kände genast en riktig lättnad över det hela. Oscar hade inte sett mig och det var lika bra det för då kunde jag prata med honom i morgon istället i ensamhet. 

- Berätta, vad har hänt mellan dig och Oscar? Liksom du har inte berättat något, inte ens att ni har kysst varandra, sa Emilia nyfiket och började sörpla på hennes varma choklad med vispgrädde och kanel på toppen. Suckandes tittade jag ner på mina händer och började gnugga bort nagellacket som låg i ett ojämt lager över naglarna. 

- Det finns inget att berätta, sa jag och fick upp minnen från igår vilket fick mina kinder att få en rödare ton.

- Något har ni ju gjort med varandra, muttrade Cissi som fortfarande inte verkade ha kommit över det som hade hänt tidigare.

- Ja precis, något måste nu ju ha gjort, upprepade Nikolina och jag kunde inte låta bli att bli ännu mer generad än vad jag redan var. Med blicken på andra håll så kände jag hur Nikolina lade en hand på min axel.

- Ni har haft sex, inte sant? flinade hon och jag gav henne en generad nick. Hur konstigt det än lät så hade jag och Oscar på något sätt fått till det med varandra. Hur vi hade lyckats fick förbli ett mysterium och om jag gillade det kunde jag inte uttala mig om. Han var liksom min bästa vän och sådant gjorde man egentligen inte med varandra, inte när man var så nära som vi var.