En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka fem - del två

Hela dagen hade Cissi ignorerat mig, hon hade suttit bredvid Daniella och hennes gäng på lunchen, i korridorerna och hon hade till och med åkt bussen hem med dem. Eftersom jag inte hade någon annan än Cissi som kompis i skolan i min årskurs så valde jag att slå mig ner vid Oscars bord vid maten. Han och hans tre vänner såg väldigt förvånad ut när jag hade kommit med min bricka och slagit mig ner på den femte platsen vid det runda bordet som de i princip alltid satt vid, om de inte satt vid det avlånga mitt i matsalen. Egentligen visste jag inte varför jag hade gjort det valet och slagit mig ner bredvid honom och hans vänner men på något sätt så kändes det rätt att göra det. Han verkade vilja att vi skulle bli kompisar igen och därför var det väl inte mer än normalt att jag också visade lite intresse till att umgås. För sanningen var ju den att jag också hade lust att lära känna honom på nytt igen.

Nu satt jag i alla fall i Oscars säng medan han var nere på nedervåningen och fixade något. Jag hade tidigare under eftermiddagen gått hem till honom för att ha en så kallad "filmkväll". Att ha en filmkväll kunde betyda så många olika saker beroende på vem man var med men oftast från en killes håll så var det ett tydligt tecken på att han ville ha hem en för att ligga. I vårt fall var det i alla fall inte på sådant sätt då jag hade sagt till honom klart och tydligt att jag inte ville att vi skulle vara närgångna alls då det praktiskt taget var första gången vi var med varandra i äldre år. Han accepterade själv också det då han inte heller var ute efter något ligg, sade han men hur sant det var visste jag faktiskt inte.

Efter en längre väntan på Oscar så kom han in i rummet med en bricka där han hade radat upp det mesta man kunde tänka sig och jag hoppades inte att det var tänkt att vi skulle äta upp allt just ikväll. Brickan ställde han mitt på sängen och bad sedan mig att jag skulle flytta närmre väggen så att han skulle kunna sitta bredvid mig istället för på mig.

- Vilken film vill du se? frågade han och lade upp hans dator i sängen.

- Du som känner mig så väl vet ju att jag inte tittar på film eftersom det är bland det tråkigaste jag vet men det spelar ingen större roll. Välj den filmen du vill se och sedan så ser vi den, svarade jag och tittade på fliken han hade uppe med en rad filmer. Jag var en sådan person som hade problem med att sitta still och göra en sak under en längre tid och det var speciellt det där med att titta på film som jag inte klarade av - inte för att läsa böcker var bättre på något sätt.

- Om du inte vill se på film, vad vill du göra då? För det finns liksom inte så mycket annat att göra, sa han försiktigt och slog igen locket på datorn. Rummet som tidigare hade lysts upp av skärmen som var igång blev aningen mörkare och allt blev mindre tydligt, dock kunde jag fortfarande tydligt se Oscar som satt bredvid mig och pillade på nagelbanden.

- Äh, jag har ingen aning, svarade jag och ryckte på axlarna. Han nickade och lade sig aningen tillrätta i sängen bredvid mig. Hans hand råkade i hans rörelse snudda vid min bara hud på armarna och genast bad han hemskt mycket om ursäkt. Jag bara skrattade till, han behövde inte be om ursäkt för att han hade rört vid mig. Det var inte direkt så att jag var ömtålig och inte klarade av att röras vid.

- Vi kanske kan testa på att lära känna varandra då du sade klart och tydligt att vi två inte längre kände varandra, sa han tyst. Jag vände huvudet mot honom och nickade glatt. Det var faktiskt en bra idé, då hade jag tid och utrymme att fråga honom om hans band, om hans nya liv och om hans nya vänner - de som ersatte min plats. Jag hade inte tänkt att jag skulle ställa honom mot väggen utan mest bara fråga hur det var och vad de hade åstadkommit tillsammans. Faktiskt hade jag inte varit insatt i vad de hade gjort, varenda gång de hade kommit upp på teven så hade jag zappat till en annan kanal, när någon hade pratat om dem så hade jag stängt av och när det var reportage om dem i tidningarna så hade jag valt att inte läsa utan bara bläddrat förbi.

- Vad exakt vill du veta om mig? frågade han.

- Allt, svarade jag och satte mig lite obekvämt tillrätta. Av någon anledning kröp han ännu närmre och den här gången bad han inte om ursäkt när han rörde vid mig.

- Kan du inte ge ett mer konkret svar än "allt"? Det finns massor jag kan berätta som du kanske tycker är helt ointressant, sa han och lät hans fingrar försiktigt snudda vid mina. Jag drog inte ifrån dem då det bara skulle bli en väldigt pinsam stämning om jag fick för mig att helt plötsligt rycka bort. På något sätt var det inte behagligt när han gjorde så då jag inte visste vad han var ute efter.

- Okej, det jag framförallt vill veta är väl ändå om du har flickvän, vad ditt band har gjort tillsammans, hur du känner dig just nu när du är en av Sveriges mest igenkända kille i vår ålder, varför du helt plötsligt fick för dig att vilja bli min vän igen, vad du annars gör på fritiden, om du är lika mysig som du var förut och så himla mycket mer, svarade jag och sneglade åt hans håll. Ett humorlöst skratt lämnade hans läppar och det tolkade jag som att mina funderingar var konstiga.

- Jag kan börja med att jag inte har någon flickvän och har inte heller haft det under den här perioden i mitt liv eftersom jag aldrig riktigt har haft tid. Jag och bandet har haft fullt upp med allt möjligt, bland annat så har vi varit i USA två gånger det här året där vi har producerat ny musik, tränat in nya nummer och planerat en kommande satsning internationellt, började han och stannade sedan upp för att andas lite mellan hans ord. Jag satt själv bara och stirrade rätt ut i intet samtidigt som jag tog in allt det han sade.

Han fortsatte att berätta vidare om vad de hade gjort i USA, om deras konserter och allt vad de hade åstadkommit under det senaste året. Mycket hade jag redan hört från Cissi som hade berättat en del grejer för mig om honom. Inte för att jag hade lyssnat så värst noga de gångerna hon hade pratat om honom. Oscar berättade i alla fall också om hur det var att vara igenkänd och om för och nackdelarna att vara det. Det mesta var positivt från hans håll, det fanns bara några nackdelar och en av dem var att han aldrig kunde vara riktigt privat i något han gjorde.

- Okej, slutligen det här om varför jag ville bli vän med dig igen, eller återuppta kontakten som jag vill säga det eftersom jag alltid har tyckt att vi har varit vänner även fast vi inte har pratat med varandra. Jo, jag kände att jag behövde dig igen, började han men jag avbröt honom mitt upp i allt.

- Så du försöker bli vän med mig igen för att du behöver mig? Kommer du därför lämna mig igen när du känner för det som du gjorde sist? spottade jag surt ur mig och tittade på honom med en sträng blick.

- Lucia, det var inte så jag menade, låt mig tala klart innan du avbryter mig, sa han försiktigt.

- Jag vill bara att du ska veta att jag inte är någon som du kan komma och gå hos, antingen är du min vän eller så är du inte min vän alls, sa jag surt och lät honom sedan fortsätta förklara det han hade tänkt säga.

- Det jag försökte säga var att jag känner att vi håller på att tappa fotfästet och jag behöver någon trygg person i mitt liv som håller mig kvar på jorden. Inte på det sättet som crewet försöker utan vänskapligt som jag vet att du kan. Jag vill inte bli divig och jag vill absolut inte tappa fotfästet och börja bete mig överlägset som jag har känt att vi nästan redan har börjat på att göra, sa han.

- Så länge du inte kommer och går hos mig och beter dig som att du inte känner mig så kommer jag stå vid din sida, svarade jag sammanbitet.