En riktig jul - The Fooo fanfiction

Bonuskapitel 4

Oscars perspektiv:

Vi satt nu längst bak i bussen som skulle ta oss hem till Lucias lägenhet som inte hade varit i sedan hennes mamma hade lämnat Sverige för Italien i några veckor. Det var relativt mycket människor på den här bussen men de flesta satt förvånansvärt långt fram. I vanliga fall brukade nästan alla sitta längst bak i bussen men inte idag tydligen. Bussresan var egentligen inte lång hem men jag hann ändå bli otålig. Jag ville helst bara in i värmen i Lucias lägenhet, hämta det där halsbandet och sedan snabbt hem för att krascha i sängen igen. 

"Du vet väl hur mycket jag älskar dig?" frågade Lucia och lade en hand på mitt lår. Jag log mot henne. Ännu en gång började de där fjärilarna flaxa runt i magen som galningar. Jag blev alldeles knäsvag av hennes vackra röst. Hon fick mig att bli så glad. Gladare än någon annan. Min största kärlek. När jag tittade på henne kunde jag knappt förstå att hon var bara min. Hon var min bästa vän, min största kärlek och inspiration. Hon var allt på en och samma gång. 

"Jag älskar dig så att det gör ont i mig. Jag älskar dig av hela mitt hjärta och lite till", fyllde hon i och kysste mig. Jag var väldigt snabb med att kyssa henne minst lika kärleksfullt tillbaka. Hennes läppar mot mina kändes alldeles rätt. Rättare än något annat. Det fanns ingen som fick mig att känna precis som hon hade fått mig att känna. Det var som att våra kroppar på något konstigt sätt passade ihop. 

"Värst vad du blev kärleksfull helt plötsligt", fnissade jag som ett litet barn mot hennes läppar. Hon skrattade lite lätt och kysste mig ännu en gång, den här gången lite mer ivrigt och med lite mindre passion. 

"Jag ville bara påminna dig att du är det bästa i mitt liv", mumlade hon när våra läppar möttes. Helt plötsligt var det som att jag hade glömt bort att vi satt på en buss tillsammans med en hel del andra människor. Just nu var det bara hon och jag - inga andra. Jag visste hur mycket jag hatade alla dessa par som satt och åt upp varandra på bussen men just nu kunde jag inte bry mig mindre. Hennes händer sökte sig upp i mitt hår och hon drog sina fingrar lite löst genom det. Min ena hand låg mot hennes kind och den andra på hennes lår. 

"Vi ska av här", sa jag och avbröt oss mitt i vår hångelsession. Snabbt plockade vi ihop våra grejer och ställde oss upp för att gå ut genom närmsta dörr. Lucia höll min hand i sin hela tiden och direkt när vi var utanför bussen kysste hon mig igen, nu betydligt mer slarvigt än tidigare. Jag förstod med det att det här skulle utvecklas till något mer. Inte för att jag hade några vidare problem med det. Jag avbröt den slarviga kyssen och drog med henne bort mot porten där jag löst och försiktigt tryckte henne mot den svala glasdörren. Samtidigt som jag kysste henne ner mot halsen slog jag in portkoden på den lilla dosan bredvid och när dörren klickade till drog jag med henne in innanför dörren. 

"Jag hade nästan glömt hur det var att komma in här", fnissade Lucia när vi kom in genom dörren och gick mot hissen. Tur som vi hade så var hissen redan nere på markplan, därför kunde vi direkt stiga in genom den istället för att stå och vänta i evigheter på den. I hissen tryckte jag upp henne ännu en gång mot väggen. Mina läppar lämnade blöta spår längs hennes hals och hon släppte ur sig små tystastön när jag närmade mig hennes lite mer känsliga punkter. 

"Seriöst Oscar, jag kan inte vänta mer", suckade hon. Precis då öppnades dörren till hennes våningsplan upp och vi båda skyndade oss ut. Lucia började fumla med nycklarna i sin ficka men när hon skulle stoppa in nyckeln i nyckelhålet var dörren redan upplåst. Vi båda blev väldigt förvånade och öppnade dörren. Antingen hade Lucia glömt att låsa när hon var där senast eller så hade någon gjort intrång i lägenheten.

"Hallå?" ropade vi när vi kom innanför dörren och tittade oss omkring. Det såg dött ut. Efter en stund hörde vi fotsteg och då byggdes min puls upp inom mig. 

"Lucia, Oscar, vad gör ni här?" hörde vi en röst säga.