En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka sju

Andra advent - sjunde december tvåtusenfjorton
När andra ljuset brinner är snart Lucia här, hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär.
Jag vaknade upp nästa morgon av att min mobil som låg på sängbordet vibrerade irriterat. Snabbt konstaterade jag att det förmodligen var Cissi som ville irritera mig då hon visste att jag var världens värsta sömntuta. Jag brydde mig därför inte om att svara utan vände bara ryggen till och försökte att somna om igen. När ljudet äntligen hade stängts av så fick jag lugn och ro i någon minut innan vibrationen startade igång igen. Den här gången lyfte jag upp huvudet från kudden och tog irriterat tag i telefonen och drog fingret över skärmen utan att kolla vem det var.

- Vad vill du? morrade jag tröttsamt till personen som jag trodde var Cissi men det visade sig ganska direkt att det inte var hon då ett skratt som varken tillhörde hon eller hennes bror Castor hördes på andra sidan luren.

- Du var på bra humör idag, hörde jag Oscars röst säga och genast så började jag skämmas som bara den över mitt hemska svar till honom. Fast om han minns vår vänskapstid väl så visste han att jag inte var den som var piggast på morgnarna eller som svarade i telefon på det mest naturliga och vänliga sättet.

- Oj förlåt, jag trodde du var någon annan, sa jag tyst. Han skrattade till igen.

- Du trodde jag var Cecilia, inte sant? frågade han. Han var den första personen på länge som jag hade hört säga Cecilia till henne. Knappt hennes mamma gjorde det och speciellt inte hon själv heller för den delen. Vad jag visste så skrev hon inte heller Cecilia på hennes provpapper och det var endast vikarier som ropade upp henne som Cecilia.

- Mm, men ville du något särskilt eller annars kan vi lika gärna lägga på för jag vill sova, mumlade jag tröttsamt och blängde surt på klockan som hängde på väggen i mitt rum. Klockan var halv ett på dagen men jag skulle gärna ha sovit bort hela då jag visste vad som väntade när jag skulle stiga upp - plugg. Vi hade ett stort slutprov i alla ämnen som skulle göras någon gång runt sista veckan innan lovet och innan det så hade vi ämnesprov också tillsammans med de andra estetklasserna på skolan. Vi skulle sitta i en stor skrivsal och skriva precis samma prov så att det skulle bli lika för alla.

- Jag hade tänkt kolla om jag kunde komma förbi en sväng, jag är sugen på att göra något men ingen verkar ha tid för mig idag, sa han med en glad ton på rösten. Jag suckade för mig själv och satte mig upp i sängen. Telefonen pressade jag mellan axeln och örat medan jag fixade till håret som stod åt alla håll och kanter.

- Ja, okej men jag har inte vaknat än så du får göra frukost till mig om du kommer över till mig. Jag vill ha juice, ägg, bacon, rostade mackor och frukt, mumlade jag fortfarande tröttsamt med telefonen pressad mot axeln. Försiktigt lyfte jag på täcket och släppte in den iskalla luften i rummet. Det var skönt att sova när det var kallt men det var inte lika kul att vakna upp under ett varmt täcke och sedan mötas av iskall luft i rummet.

- Du, jag är ingen privatkock eller frukostbud om du trodde det, svarade Oscar retsamt. Jag suckade högt och ställde mig upp på mina trötta ben som kändes som att de skulle vika sig under mig.

- Jag trodde vänner ställde upp för varandra och lagade frukost på order men jag hade visst fel, sa jag och gick långsamt över golvet till min byrå för att plocka fram rena kläder som jag kunde ha på mig idag. Innan Oscar hade hunnit svara mig så hade jag hunnit stabilisera upp telefonen med handen igen och öppnat upp lådan med kläder.

- Så du tycker alltså att vi är vänner? frågade han.

- Har jag aldrig sagt, svarade jag nonchalant och tog fram en vit ganska enkel tröja med silvriga detaljer i ringningen och ett par blåa jeans med hål på knäna. Svårare än så behövde jag inte gå klädd om jag bara skulle vara hemma och inte behöva visa mig utanför lägenheten. Att dra på något lager med smink i ansiktet var inte heller lönt då jag inte skulle sticka näsan utanför dörren och för att det bara var Oscar som förmodligen skulle komma över.

- Jaha men hur ska du ha det nu? Kan jag komma eller inte? frågade han med aningen stressad röst precis som att han inte ville vara kvar där han befann sig i nuläget. Jag kunde se framför mig hur han gick runt i cirklar inne i hans rum och slängde blickar på klockan som hängde på en av väggarna.

- Kom du bara men du får leva med att jag är gnällig som fan tills jag får frukost, svarade jag och försökte krångla på mig mina tightabyxor på ett eller annat sätt med telefonen i handen.

- Okej men jag är hos dig om kanske tio minuter, vi ses, sa han och lade sedan på. Jag kastade direkt iväg min telefon så att den landade på sängen och sedan så bytte jag om till tröjan jag hade tänkt ha på mig. Snabbt ställde jag mig framför spegeln vid sminkbordet och synade mig själv från topp till tå. Håret var ganska rufsigt då jag inte hade orkat sätta hårbosten i det än och kläderna passade bra ihop med varandra. Det kändes dock lite tomt att titta på sig själv utan en massa produkter i ansiktet. Inte för att jag använde så värst mycket men det lilla jag använde gjorde väldigt stor betydelse till mitt utseede. Bland annat så fick det mig att se mycket piggare ut.

Det tog inte alls lång tid innan Oscar var på plats i min lägenhet, eller för att vara exakt - min och min mammas lägenhet. Snyggt och prydligt hade han hängt upp sina ytterkläder på en av krokarna i hallen och gick sedan in till köket där vi satt nu. Jag åt en halvtaskig tallrik med fil och flingor medan han satt och tittade uttråkat på medan jag tuggade de hårda flingorna. Det var sådana där sockrade special K flingor som tog ett tag att blötas upp i filmjölken.

- Vad hade du tänkt att vi skulle göra idag då? frågade jag med munnen ful av fil.

- Ät först, prata sedan, svarade han och tittade äcklat på mig som hade kladdat den kletiga filmjölken överallt. Jag kände mig lite som ett barn som precis hade slutat med haklapp men på något sätt fortfarande kunde behöva en.

- Så, nu har jag ätit klart. Vad hade du tänkt att vi skulle göra? frågade jag och tittade charmigt på honom. Han tittade ner i min halvätna tallrik och sedan upp på mig. Han såg tankspridd ut men det gjorde han större delen av tiden jag brukade umgås med honom så det var egentligen inget konstigt. Aldrig i hela mitt liv hade jag mött en sådan person som Oscar som alltid, verkligen alltid, tänkte på allt möjligt men som sällan sade vad det var som föregick uppe i hans huvud. Cissi hon tänkte också mycket men däremot så slängde hon ur sig varenda liten grej som kom upp i hennes huvud. Ibland kanske det inte var så smart att göra det, typ när man var på en offentlig plats där många kunde höra eller ta illa upp av det hon kastade ur sig.

- Inte fan vet jag vad man kan göra, svarade han och ryckte på axlarna. Jag rullade med ögonen och tittade ännu en gång på klockan som var lite efter halv två.

- Nehepp men då får vi väl sitta här hela dagen då, sa jag och började röra runt med skeden i den kladdiga sörjan på tallriken. Oscar suckade till och ställde sig upp. Med några korta steg tog han sig till kylskåpet där han öppnade upp kylskåpsdörren för att se vad vi hade där.

- Ja och ni har inga ingredienser hemma så vi kan inte baka, vad sägs om att handla och göra det i morgon istället? frågade han och öppnade upp skafferiet för att kolla vad som fanns där också. Jag sköt ut min stol och gick mot diskbänken för att ställa undan tallriken medan jag sade:

- Visst, det funkar för mig!

Han log stort mot mig och hjälpte mig sedan att plocka undan de grejerna jag hade tagit fram och ställt på bordet. När allt var undanplockat så gick vi ut till hallen där vi klädde på oss våra ytterkläder för att sedan bege oss mot närmsta livsmedelsbutik där vi kunde handla torrvaror till bakningen i morgon. Även fast jag hade det där berget med plugg så valde jag att följa med Oscar och handla samt baka med honom. Plugga kunde jag göra någon annan gång och det var inte direkt så att någon brydde sig om vad jag fick för resultat på de kommande proven.