En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka femton

Femtonde december tvåtusenfjorton

"LUCIA RING MIG NÄR DU HAR VAKNAR!! JAG HAR HITTAT RÄTTNINGSMALLEN DÄR DET STÅR HUR MAN SKA LÖSA ALLA UPPGIFTER PÅ PROVET IDAG!!"

Oscars meddelande visades på skärmen när jag vaknade upp nästa morgon ensam i lägenheten. Mamma hade sagt igår natt att hon var tvungen att åka in på sjukhuset och arbeta igen men att hon hade ett förtroende på mig att jag skulle stanna inne och inte smita ut. Jag som inte var en sådan person som fick för mig att smita ut mitt i natten mer än när jag var med kompisar på sommaren, stannade troget inne bara för att inte bryta hennes förtroende. Jag försökte att inte reta upp henne mer än nödvändigt då hon hade varit ganska arg efter det där med luciafirandet och allt vad det nu var.

"MEN VA?? VART HITTADE DU DEN?"

Mitt meddelande som svar till Oscar skrev jag i total chock. Vad jag hade hört så brukade lärarna låsa in rättningsmallarna med facit i kassaskåp inne i deras arbetsrum men det verkade inte som så den här gången. Enligt mig kanske det inte var så värst smart att inte ha svaren bakom låst dörr då vi på vårt gymnasium var väldigt intresserade av att snoka runt bland lärarnas grejer. Vad jag hade hört så hade en kille som hade gått ut trean förra året överlevt sin gymnasietid genom att fuska på proven på det sättet att han alltid gick och pratade med lärarna innan proven. Han kunde där med ta rättningsmallen, kopiera upp den och sedan lämna tillbaks den. Hur sann den här historien var hade jag ingen aning om men den gick i alla fall runt bland alla klasser.

"JAG SKULLE KOPIERA UPP ETT EXTRA EXEMPLAR AV VÅRA MANUS IGÅR OCH HITTADE DEN I SKRIVAREN, DET HÄR ÄR SJUKT!!!!!"

"SERIÖST GE MIG, JAG SKULLE VERKLIGEN BEHÖVA DET"

"SJÄLVKLART, KAN JAG KOMMA FÖRBI DIG SÅ KAN VI KOPIERA UPP DEN HOS DIG??"

"JAAA KOM SÅ SNABBT DU BARA KAN, OM DET HÄR ÄR PÅ RIKTIGT SÅ HAR DU RÄDDAT MITT LIV"

"DET ÄR PÅ RIKTIGT, JAG KOMMER OM NÅGRA MINUTER"

Snabbt flög jag upp ur sängen, satte på min locktång och nästan hoppade in i garderoben där jag hade mina kläder. Min utstyrsel fick bli enkel då vi egentligen inte hade några andra lektioner än det där stora provet som innefattade alla ämnen i ett och samma. Jag orkade aldrig lägga något större fokus på att fixa mig mer än att jag drog mascaraborsten genom ögonfransarna i väntan på att min superkassa locktång skulle bli tillräckligt varm för att användas. Oscar som verkade ta extrem lång tid på sig den här morognen kom inte förrän jag var klar med allt fixande av mitt hår - alltså ett väldigt långt tid efter han hade sagt att han skulle komma. Tidigare så brukade han alltid få sitta på en stol inne i mitt rum och titta på medan jag fixade mig eftersom han alltid kom tidigt och jag var allmänt långsam med det jag höll på med.

- Hej hej! hörde jag någon ropa ute i hallen. Jag slängde ett sista öga i spegeln i mitt rum och gick ut till Oscar som stod påklädd med hans vinterjacka samt hade hans blåa ryggsäck på ryggen.

- Men hallådär, svarade jag och log stort mot honom innan jag tittade på armbandsuret på min arm. Kvart i åtta, skolan skulle alltså börja om lite mer än en halvtimme så vi hade alltså inte all tid i världen på oss att söla på här hemma innan skolan.

- Du, alltså jag tänkte på det där med facit, är det inte lika bra att vi bara låter det vara? frågade Oscar och tittade oroande ner på hans skor som han hade på fötterna. Det var ett par enkla sneakers i vitt - sådana som han alltid brukade ha förut också. Han hade ett par skor i samma modell som han alltid hade på sig när vi var yngre och de som han hade på sig nu likade dem hur mycket som helst.

- Äh, vem bryr sig ingen kommer ändå komma på oss, svarade jag och knuffade lite lätt i honom innan jag slet på mig min jacka och tryckte ner fötterna i mina boots. Han såg besvärad ut men nickade långsamt.

- Ah okej då, mumlade han och lyfte upp ett ihopvikt kompendie som han hade i fickan på jackan och gav den till mig. Jag tog vänligt emot den och vecklade upp de ihophäftade papperna. Rättningsmallen var lätt att förstå sig på och svaret på alla frågor stod i princip rakt av, nu var det egentligen bara att sätta sig ner vid bänken och omformulera vartenda svar så att vi inte skulle bli påkomna.