En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka tio

Tionde december tvåtusenfjorton
Den årliga förkylningen hade nu nått mig och min kropp vilket gjorde så att jag var alldeles genomtrött, hade ont i hela kroppen och mådde mer än dåligt. Bra timing med luciakonserten och allt som skulle hända här de kommande dagarna. Mamma som var sträng med det där med förkylningar hade direkt sjukanmält mig för dagen när hon hörde hur mycket jag hostade och hur rosslig min röst var. Jag hade försökt övertala henne om att jag var tvungen att gå till skolan men hon vägrade låta mig, var man sjuk skulle man stanna hemma och inte smitta ner andra som inte hade fått infektionen i kroppen än.

Hela gårdagen hade jag i alla fall försökt få kontakt med Cissi men hon hade vägrat att svara mig fram tills på kvällskvisten då hon hade skickat mig världens längsta och argaste meddelande om hur dålig vän jag var. Hon tyckte att jag hade förrått henne med att vara uppe i hennes crush vilket jag tyckte var ganska överdrivet. Jag fick väl umgås med vem jag ville? Det var inte direkt så att hon och Oscar hade påbörjat något eller hade haft något för i sådana fall hade jag inte ens rört honom. Ville hon ha honom fick hon väl kämpa för honom och ett bra sätt att börja något var kanske med att säga hej men hon vågade inte ens det. Trodde hon att Oscar skulle komma till henne utan att hon skulle behöva göra något? Skulle inte tro det va.

- Klarar du dig idag då? frågade mamma och ställde ner en kanna med te på mitt sängbord bredvid nässprayen, näsdukarna, halstabletterna, febertermometern och alla de andra läkemedlen hon hade tänkt proppa i mig nu när jag var sjuk. Jag nickade mot henne och hade tänkt svara henne men hon hyssjade mig och sade att jag skulle spara på min röst. Hon gick med långa steg bort mot dörren och stannade upp i dörröppningen.

- I kväll när jag kommer hem mellan mina skift så hade jag tänkt att vi kunde Boka biljetterna till Italien. Visst ska Cissi med oss den här gången också? frågade hon och log stort samtidigt som hon lutade sig mot dörren lite försiktigt. Jag skakade på huvudet och tittade ner i mitt knä. Ärligt så ville jag inte att Cissi skulle följa med oss, inte efter att hon hade betett sig så konstigt som hon hade gjort. Det kändes inte som att vår vänskap var så värst stabil och därför skulle vi säkert bara bråka med varandra vad vi än gjorde.

- Inte? frågade mamma fundersamt.

- Jag vill ta med någon annan tror jag, sa jag med rosslig röst och jag förstod verkligen nu varför mamma hade hyssjat mig tidigare.

- Tänk på det tills i kväll så bestämmer vi då! sa hon och försvann sedan ut ur rummet. Man kunde göra hur hon höll på och klädde på sig ute i hallen och när hon hade stängt dörren bakom sig så började jag söka efter min mobil som låg någonstans i sängen. När jag hittade den så gick jag snabbt in på Oscars kontakt och klickade på ringknappen, vad jag visste så hade han inte börjat skolan än så jag hoppades på att han skulle svara mig. Några signaler gick fram och jag satte mig yrt på sängkanten.

- Ja hallå? hörde jag Oscars röst säga på andra sidan luren. Jag harklade mig och ställde mig upp på vingliga ben.

- Hejhej vad gör du? frågade jag med min hesa röst. Mina steg styrdes bort mot garderoben för att plocka fram rena underkläder samt andra kläder än min smutsiga pyjamas som jag tidigare hade spillt mjölk på här om morgonen när jag stressat min frukost innan skolan.

- Sitter och äter frukost, ska snart bege mig mot busshållplatsen och sedan vidare mot skolan. Du låter sjuk, ska du stanna hemma idag eller? svarade han och avslutade med en fråga för att hålla konversationen levande en stund till.

- Jag är jätte förkyld så jag måste stanna hemma idag har mamma sagt men det var inte det jag ringde om, svarade jag suckandes och tittade på grejerna jag hade i garderoben. Inget som jag ägde var fint och jag skulle verkligen behövt en riktig shoppingdag på stan med någon som visste precis vilka kläder jag skulle köpa för att inte se ut som en säck med potatis. Min klädstil var så varierande, vissa dagar ville jag ha tuffa jackor, mönstrade tröjor, utstickande skor, massor med smycken, ryggsäckar och mössor medan vissa andra så ville jag ha fina små klänningar, söta skor, diadem och handväskor. Det gjorde alltid så att det blev kaos inom mig och i min garderob.

- Vad ringde du om då? frågade han finurligt och jag hörde sedan hur han sköt ut stolen han satt på. Jag hummade en aning och slängde en blick på kläderna innan jag fortsatte med samtalet.

- Du vet min årliga Italien resa? Vi ska boka den i kväll och jag vill inte åka med Cissi, började jag och drog snabbt fram ett par svarta träningsbyxor och en åtsittande t-shirt som jag försökte att byta om till under tiden jag pratade i telefon.

- Varför vill du inte åka med henne? frågade han fundersamt.

- För att hon igår sa att jag var världens sämsta vän och att hon önskade att vi aldrig hade lärt känna varandra. Sedan så är ingenting stabilt mellan mig och henne längre, hon bryr sig aldrig utan ignorerar mig hela tiden och umgås mer med Daniella än vad hon umgås med mig, svarade jag och trevade på mig mina svarta nästan helt oanvända löpartights. Jag brukade inte använda dem så ofta när jag tränade då jag hade ett par andra som var mina absoluta favoriter, dock tränade jag inte så värst ofta. Det hände någon gång då och då att jag gjorde det - annars inte.

- Oj, men hur ska du göra då? frågade han.

- Jag ska väl helt enkelt ta med någon annan, svarade jag och ryckte på axlarna. Jag kunde se framför mig hur han reste på ögonbrynen och gjorde någon slags skeptisk blick som han brukade göra då han inte riktigt visste vad han skulle säga.

- Vem ska du ta med då? hörde jag han fråga lite osäkert.

- Kanske dig? log jag för mig själv och började spåna på hur underbart härligt jag och Oscar kunde ha tillsammans i Italien tillsammans. Allt kunde vara som förut då vi brukade sitta på klippan och titta ut över havet nedanför, springa runt inne i byarna, hjälpa pappa på restaurangen och så mycket mer. Vi hade enligt mig de bästa minnena man kunde få därifrån.

- Vänta? Vill du att jag ska följa med dig till Italien? frågade han fundersamt. Det lät nästan som att han inte tyckte att det verkade som en så värst bra idé tråkigt nog.

- Ja, eller om du vill det så får du gärna göra det. Annars kanske jag kan kolla med någon annan, typ Emilia eller Nikolina om de vill följa med men det blir inte samma sak tror jag, sa jag lite försiktigt och slog mig ner på sängkanten i den ombäddade sängen. Att stå upp på benen fick mig att bli alldeles yr och tog på mina krafter, förmodligen så hade jag något skrot i kroppen som typ feber eller något liknande som tog på alla mina krafter.

- Jag måste prata med mamma om det men det är så klart att jag vill följa med. Det blir lite som förr i tiden då vi alltid åkte dit tillsammans, sa han glatt. I telefonen kunde jag höra hur han rörde sig från platsen där han var upp på övervåningen där hans rum låg. Förmodligen skulle han nu klä på sig eller borsta tänderna innan han begav sig mot den evigt trista skolan.

- Men hur pass sjuk är du? Tänkte om du hade plats för en till i din säng, jag har ändå inga viktiga lektioner i skolan idag så jag kan sjukanmäla mig och komma till dig och ta hand om dig om du vill det, sa han med en glad ton på rösten.

- Jag har väl bara lite feber och rosslig röst så om du vill komma så får du gärna göra det, svarade jag med ett litet leende. Det kanske ändå inte skulle vara så fel att vara hemma och vara sjuk när man kunde använda sig av Oscar som en liten slav.