En riktig jul - The Fooo fanfiction

Lucka åtta

Åttonde december tvåtusenfjorton
Jag och Oscar hade följts åt till skolan den här morgonen eftersom vi började samma tid just den här dagen. Vad jag visste om den här veckan i skolan var att många kurser skulle avslutas för att startas upp på nytt efter jul så förmodligen skulle det komma oförberedda prov och så kallade "osynliga" prov som våra lärare kallade det för. Vad som betydde med det var att vi gick till lektionen helt omedvetande om att läraren för just det ämnet bedömde oss under lektionstid på hur bra vi arbetade. Ofta var det på lektioner som idrott och de estetiska inriktningarna men det hade även förekommit på svenskan och matematiken.

På skolan så kändes allt jätte stelt mellan mig och Cissi, hon pratade inte med mig på samma sätt som tidigare och kom inte med något skvaller om Oscar och hans gäng heller. Det kändes ovanligt då hon var väldigt pratglad av sig i vanliga fall. På lunchen innan min träning inför lucia så satt hon bara och petade i maten och när Oscar slog sig ner vid vårt bord så vände hon inte blicken från hennes tallrik en endaste gång. Det var en pinsam stämning som låg över oss under lunchen och när jag frågade Oscar varför han hade satt sig bredvid oss när Felix och de andra killarna också var i matsalen så hade han svarat att han ville lära känna mig och min bästa kompis ännu lite mer. Han ville att vi tre skulle få något vänskapsband så att det inte skulle bli konstigt om vi alla skulle träffas någon gång. När han hade sagt det så såg jag hur Cissi höll på sätta maten i halsen och drog därför med sig hennes tallrik till diskinlämningen för att sedan springa ut ur matsalen.

Efter skolan och efter jag hade rett ut allt med Cissi så träffades jag och Oscar vid busshållplatsen för att åka vidare hem området där vi bodde. Vi skulle baka lussebullar hemma hos mig och eftersom mamma hade dubbelskift så skulle vi slippa stöta på henne här hemma vilket var skönt. Hade mamma dock sett oss baka lussebullar så skulle hon förmodligen få något av ett utbrott på oss.

- Har du bakat det här förut? frågade han och började plocka fram torrvarorna som vi hade köpt på ica under gårdagen. Jag nickade och öppnade den vita kylskåpsdörren för att plocka ut både mjölk och smör från kylen.

- Vi gjorde ju det i nian om du minns, du vet när vi råkade glömma bullarna i ugnen och när du råkade ha i en deciliter salt istället för ett kryddmått, sa jag med en bakton av skratt i min röst. Han tittade storögt på mig och drämde ner mjölpaketet i bordet, mjöl flög upp och singlade ner som små smömoln och lade sig som ett tunt lager på bordet nedanför.

- Amen minns du när vi gjorde den där frukosten när du glömde att sätta på vattnet i kastrullen så att äggen aldrig kokades och därför smetades ut över hela bordet när vi skulle äta av dem? frågade han retsamt. Jag nickade och stoppade ner min hand i mjölpåsen för att sedan skvätta upp mjöl rätt upp i hans ansikte. Ett retsamt skratt lämnade mina läppar när han pustade ut så att mjölet som hade landat runt hans näsa och munn flög runtom honom. Snabbt var han på att hämnas och stänkte därför upp lika mycket mjöl i mitt ansikte som jag hade gjort i hans. Det hela slutade i något slags mjölkrig inne i mitt lilla kök som alltid brukade förekomma i sådana där klyschiga kärleksfilmer när kärleksparet skulle laga mat tillsammans. Skillnaden var bara att vi inte slutade upp allt med att vi kysste varandra utan vi fortsatte istället att baka på.

- Kan vi inte lyssna på någon stämningsfull musik? gnällde Oscar när vi hade skjutsat in bullarna i ugnen.

- Med stämningsfull musik menar du väl typ julmusik? Du vet väl att om du vill lyssna på julmusik så har du kommit till fel person, hos mig kan man inte lyssna på julmusik, muttrade jag som svar och började otåligt knappa med fingrarna på min mobil.

- Du har väl en högtalare som man kan koppla in mobilen i? frågade han. Jag nickade och gick ut i vardagsrummet för att hämta den bärbara högtalaren som egentligen hade sin plats i köket då det var den platsen där den användes mest på. När jag hade hämtat den gråa högtalargrejen så kopplade Oscar direkt in hans mobil i AUX uttaget i högtalaren och började spela någon gammal jullåt som alltid sjöngs på alla dessa julkonserter på skolan. Man kunde dem helt utantill utan att ens ha lyssnat på den helt självmant.

- Hur känns det inför den här lucia grejen då? frågade han försiktigt när han såg att jag tittade på mitt notblad som låg på kanten av bordet.

- Jo, det känns väl bra men min mamma vet inte om att jag ska vara lucia än så jag måste typ gömma mina notblad och försöka att få alla att hålla tyst om det, svarade jag och log lite snett. Jag ville vara som alla andra som hade föräldrar som tyckte att det var kul att se sina barn uppträda. Min mamma skulle inte ens vara stolt över mig hur fint jag än sjöng. Hon tyckte ju inte om julen det minsta och med det så inkluderade det luciafirandet också.

- Vet din mamma inte? frågade han chockat. Jag skakade på huvudet och suckade tungt.

- Borde du inte berätta? frågade han tyst.

- Oscar, du känner inte min mamma om du säger att jag ska berätta för henne. Hon hatar allt med julen inkluderat och därför skulle hon aldrig få för sig att ens glädja sig för min skull. Inte ens om det var min största dröm, svarade jag tyst och kände nästan hur en liten klump bildades i halsen. Allt jag ville var att ha en födälder som kunde glädjas för min framgång även fast framgången var inom ett område de inte gillade.