gängkriget

Kapitel 26

"Det var länge sedan!" utbrast pappa glatt när jag kom ner från trappan. Han stod i köket och lagade frukost. När jag kom in i köket gav han mig en kram och jag var så glad över att han var oskadd. Vi åt frukost i lugn och ro och pappa tvingade mig att berätta allt om resan. Jag kunde inte undvika att berätta om Nicole, vilket fick pappa att skina av glädje.
"Bjud hem henne på middag ikväll! Jag lagar något gott" erbjöd sig pappa glatt och lite för entusiastiskt, men jag gick med på det i alla fall, för hans skull. Jag såg att han verkligen var glad för min skull, det var länge sedan jag hade sett honom så glad.

Vid skåpet i skolan mötte jag Alec. Han var inte glad.
"Ey? Om Matteus ringer så vill jag att du berättar för mig? Seriöst, Edin? Du lovade" utbrast han irriterat när jag närmade mig honom. Jag svalde hårt.
"Det var personligt. Du kommer inte förstå" mumlade jag utan att möta Alecs blick. Såklart skulle han inte förstå att det var viktigt för mig om Matteus hotade min pappa, Alec hatade sin pappa. Jag öppnade mitt skåp och låtsades vara upptagen.
"Vad sa han, Edin? Vad sa han som gjorde dig tvungen att lämna Nicole mitt i natten? Vad sa han som har gjort att hon är jätteorolig över både dig och mig? Vad sa han som jag inte kommer förstå?" utbrast Alec, fortsatt irriterad.
"Han sa att han skulle skada min farsa!" utbrast jag tillbaka. Min röst var på bristningsgränsen och Alec märkte det. Han tystnade.
"Sorry" mumlade han efter några tysta sekunder. Jag nickade långsamt.
"Men han ljög bara, han tycker om att retas och provocera. Jag skulle insett det redan när han ringde, så förlåt att jag skrämde upp Nicole" sa jag. Alec skakade på huvudet.
"Sluta, du gjorde rätt" mumlade Alec. Konstigt nog förstod han ändå.
"Matteus gäng vill ha fight, klockan åtta på torsdag bakom industriområdet" sa jag och bet mig i läppen.
"Vill de ha fight, ska de fan i mig få fight" mumlade Alec sammanbitet.

När vi hade ätit lunch hade vi tid över innan lektionen så vi satte oss i ljushallen runt ett stort bord. Alla i gänget var samlade och Alec hade berättat för alla att vi skulle ta oss an Matteus gäng på torsdag. Efter ett tag kom Nicole och Leia gåendes i ljushallen. De fick syn på oss och skyndade sig till oss. Leia satte sig ner i Alecs knä medan Nicole var lite mer avvaktande. Jag reste mig upp och gick fram till henne. Vi gick undan en bit för att grabbarna inte skulle höra.
"Förlåt för igår" sa jag mjukt och strök undan en hårslinga från hennes ansikte och placerade den bakom örat.
"Du behöver inte be om ursäkt, jag vill bara veta vad som hände" bad Nicole och log svagt. Jag skakade på huvudet.
"Det var personligt. Jag är inte bekväm att prata om det. Snälla acceptera det" sa jag menande, men ändå försiktigt. Jag ville inte göra henne ledsen. Nicole tittade på mig länge innan hon nickade.
"Okej" svarade hon, så enkelt att jag nästan blev chockerad.
"Pappa bjöd in dig på middag ikväll" sa jag och bytte tvärt samtalsämne. Nicole höjde förvånat på ögonbrynen, men snart spred sig ett litet leende på hennes läppar.
"Hälsa honom att jag gärna kommer" sa Nicole glatt. Jag log och kysste henne. Grabbarna började skrika och banka i bordet av kyssen vilket fick mig att himla med ögonen, men samtidigt skratta. Nicole blev generad, och det kunde jag förstå. Efter kyssen gick vi fram till grabbarna som var helt uppe i varv. Jag ställde mig vid sidan av bordet, bredvid Alec. Nicole anslöt sig vid min sida och jag la min arm om henne.
"Alec? Är du okej med detta?" utbrast Dante mot Alec.
"Om jag inte var okej med det hade det inte hänt" svarade Alec självsäkert. Nicole fnös till.
"Innan ditt godkännande sa Edin att han inte var rädd för dig, att han kunde göra vad han ville utan din tillåtelse" tjallade Nicole. Jag spärrade upp ögonen och puttade bort henne från mig med ett skratt.
"Eyy, jävla tjallare" utbrast jag. Nicole skrattade, liksom resten av grabbarna.
"Ser man på" mumlade Alec och vände sig mot mig med en anklagande blick.
"Jag menade såklart inte att trotsa dig, men när det gäller mitt kärleksliv klarar jag mig helt okej på egen hand" sa jag som försvar. Alec skrockade och skakade på huvudet åt mig.

•••
Sorry för dålig uppdatering!!!!! Skolan har börjat och jag har SÅ mycket plugg... dessutom har jag kört fast med denna bok, jag finner aldrig motivation att skriva... så håll ut!!
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3