gängkriget

Kapitel 17

Efter skolan på onsdagen så drog jag och Alec hem till honom eftersom vi ändå skulle iväg några timmar senare. När vi kom in genom dörren så hördes en kvinnoröst inifrån. Jag rynkade förvirrat på ögonbrynen innan jag insåg att Alecs och Nicoles föräldrar var hemma. Alec suckade demonstrativt och himlade med ögonen.
"Är det du Alec?" frågade hans mamma, som jag nu kunde höra var inne i köket.
"Mhm" mumlade Alec och började gå mot trappan för att undvika sin mamma, men hann inte upp innan båda hans föräldrar stod mittemot oss. Jag såg hur Alec blev obekväm och frustrerad av deras närvaro.
"Så kul att du har en kompis med dig! Det var evigheter sedan vi träffade någon av dina vänner" sa hans mamma glatt när hon såg mig. Alec svalde hårt. Han var arg och jag insåg att han snart skulle koka över.
"Det är väl inte så konstigt med tanke på att ni inte ens är involverade i mitt liv? Det var evigheter sedan ni träffade mig!" utbrast Alec. En besvikelse låg gömd i hans tonfall. Det skar i hjärtat på mig när jag hörde hans ord och såg hans smärta. Jag kunde relatera så mycket. Jag förstod hur han kände, vad han kände.

Alecs föräldrar ignorerade hans ord och vände blickarna mot mig. De hade vänliga leenden, men jag såg rakt igenom dem. Allt jag såg var min egen mamma. Hur den falska entusiasmen svämmade över, hur leendena gömde skam över vad dem gjort, hur ögonen berättade sanningen, att man inte var värd deras tid.
"Kom så tar vi en fika, jag vill höra allt om den senaste tiden!" sa Alecs mamma och hans pappa nickade instämmande. Jag log, fejkat.
"Nej, tack. Jag och Alec har annat att göra" svarade jag innan jag gick upp för trappan med Alec hack i häl.
"Tack" mumlade Alec när vi var inne i hans rum. Jag log bara som svar.

Klockan halv sex började Alec fixa sig inför middagen. Han tog på sig en skjorta, borstade igenom sitt hår och spenderade säkert tio minuter framför spegeln. Jag låg i hans soffa och studerade honom roat. Han gillade verkligen Leia.
"Vi måste dra" mumlade han och tog en sista titt i spegeln innan han vände sig mot mig. Jag reste mig upp. Alec svepte en dömande blick över min klädsel, en svart t-shirt och ett par jeans. Han fnös till och gick bort till sin garderob. Innan jag visste ordet av det kastade han en skjorta och ett par chinos åt mig. Jag tog emot dem och gav honom en frågande blick. Han fnös igen.
"Helvete heller att du går på min flickväns födelsedagsmiddag klädd sådär" sa han och gav mig en anklagande blick. Jag himlade med ögonen, men tog hans order och bytte om.

Jag och Alec tog hans bil hem till Leia där vi skulle hämta upp henne och Nicole. Vi klev ur bilen på uppfarten. Nicole och Leia hade inte kommit ut ännu. Jag lutade mig mot bilen och Alec kom fram till mig och gjorde detsamma. Bara några sekunder senare öppnades ytterdörren och ut kom Nicole och Leia. De båda var otroligt vackra. Leia hade en silvrig, kort klänning och ett par matchande skor. Nicole hade en röd, väldigt tajt, klänning med matchande läppstift. Hennes långa, bruna hår var vackert lockat. Jag kunde inte slita blicken från henne.
"Wow" mumlade jag.
"Ursäkta? Det är min flickvän och min syster du snackar om?" utbrast Alec och tog mig tillbaka till verkligheten. Jag flinade och blinkade mot honom, vilket fick honom att sucka. När tjejerna kom fram till oss tog jag första initiativet och kramade Leia, hon fyllde ju trots allt år.
"Grattis, Leia" sa jag under kramen. Hon log tacksamt mot mig. Medan Alec och Leia kärade ner sig i varandra så vände jag mig mot Nicole.
"Hej, min vackra dejt" mumlade jag och kramade om henne. Ett leende lurade på hennes läppar.
"Så detta är en dejt? Jag måste tvinga med dig på en dubbeldejt med min bror och min bästis för att du ska gå ut med mig? När tänkte du bjuda ut mig?" utbrast Nicole stött, men med sitt luriga leende och glimten i ögat.
"Ursäkta? Jag tog dig till McDonalds, din otacksamma jävel" sa jag med höjda ögonbryn. Nicole skrattade.
"Okej så det var en dejt?" kontrade hon skeptiskt.
"Jag försöker visa min kärlek för dig, men du bara hånar mig" mumlade jag, med en skämtsamt besviken ton.
"Om du ska visa din kärlek får du steppa upp ditt game, bjud ut mig på en riktig dejt och klä upp dig med nåt snyggt, som nu" sa hon och med ett flin lät hon ögonen inspektera min klädsel. Jag nickade och log tillgjort.
"Tack, det är Alecs kläder. Det känns bra att veta att mina kläder duger" sa jag ironiskt. Nicole kisade med ögonen och skrattade.
"Sorry" fick hon fram mellan skratten. Jag skrattade och skakade på huvudet.
"Jag förstår mig inte på er relation" mumlade Alec plötsligt med ett förvirrat ansiktsuttryck. Jag flinade och la armen om Nicole och drog henne mot mig. Sensuellt började jag kyssa hennes hals.
"Men herrgud, ge er någon gång" utbrast Alec och puttade bort mig från Nicole. Vi båda skrattade åt Alecs reaktion, det var lika kul varje gång.
"In i bilen. Ni är förbjudna att röra vid varandra på hela kvällen" sa Alec strängt. Jag höjde ögonbrynen och fnös.

•••
Förlååååt för dålig uppdatering, men alltså herregud.. den här veckan har jag inte haft någon som helt fritid. Jag har pluggat NONSTOP.. Imorse började jag plugga vid 9 och har suttit tills nu vid 02, inte mycket till liv jag har. Men snart är alla slutprov över och jag kommer ha massvis med tid att skriva!! Håll ut!!
Puss & kram <3