gängkriget

Kapitel 28

Länge låg vi kvar där i sängen. Vi låg nära varandra, studerade varandras ansikten, förde lågmälda konversationer, kysstes.

Det hade varit tyst ett bra tag och Nicole låg och studerade mitt ärr. Min blick var fäst vid hennes ögon och jag kunde se hur dem fylldes med oro. Försiktigt tog hon upp sin hand och drog sitt finger över mitt ärr, men knappt så det snuddade.
"Vad var det som hände?" frågade hon försiktigt, hon lät nästan rädd. Jag svalde hårt. Min blick var djupt fäst vid hennes. Jag ville så gärna öppna upp mig för henne, jag ville så gärna berätta. Men jag kunde inte, jag hade lovat Alec och det sista jag ville var att blanda in henne i all skit som jag var en del av.
"Jag gjorde något dumt och straffades för det" mumlade jag och log svagt. Nicole fortsatte titta på mig med en blick som tydde på att jag skulle fortsätta berätta, men det tänkte jag inte göra.
"Berätta för mig, Edin" bad Nicole. Jag skakade på huvudet.
"Det är bättre om du inte vet. Jag lovar dig det" svarade jag och log försäkrande.
"Har det något med det du och Alec är inblandade i?" frågade Nicole. Jag svalde hårt. Jag ville inte att Nicole skulle veta det här. Men jag ville inte ljuga för henne.
"Alec skyddar mig mot personen som gjorde det här mot mig" förklarade jag, men ångrade mig direkt. Jag hade redan sagt för mycket.
"Med skyddar menar du slagsmål, hot och gängkrig?" mumlade Nicole. Jag suckade.
"Släpp det, Nicole. Jag och Alec har allt under kontroll" sa jag och pussade henne på pannan. Nicole försökte möta min blick efter pussen.
"Jag vill bara att du är försiktig. Jag vill inte att du skadar dig eller gör något du ångrar" viskade hon menande när hon nådde min blick. Jag log mot henne och nickade.
"Jag lovar" mumlade jag och drog in henne i min famn. Under kramen svalde jag återigen hårt.

Framåt tolvtiden så ringde min mobil som låg på sängbordet. Jag sträckte mig efter den och såg Alecs namn på skärmen.
"Var i helvete är du och vad har du gjort med min syrra?" utbrast Alec irriterat. Nicole som låg tätt intill mig hörde varenda ord och skrattade.
"Jag och Nicole har en ledig dag" förklarade jag lugnt och sansat. Alec fnös.
"Du är en dålig influens för min syster, Edin. Passa dig så att jag inte återtar my blessing" muttrade Alec, mest på skämt. Jag skrattade och Nicole likaså.
"Ursäkta? Din blessing? Tyvärr är det försent för dig att bestämma över vårt förhållande" sa jag skämtsamt.
"Min syrra skolkar aldrig, Edin. Så get your asses moving!" utbrast Alec strängt. Jag skrattade åt honom.
"Vi ses" mumlade jag och skakade skrattandes på huvudet innan jag la på.

Efter samtalet med Alec gick jag och Nicole upp och gjorde lunch. Vi satte på musik som dunkade i hela huset och dansade runt i mjukisar medan vi lagade maten. Vi skrattade hela tiden och min kropp var fylld av glädje. Nicole dansade runt i min t-shirt som nådde ner till slutet av hennes rumpa och jag var klädd i endast mjukisbyxor. Gång på gång möttes vi i kyssar eller gav varandra oväntade kramar. Livet var perfekt. När jag var med Nicole var mitt liv perfekt.

•••
Lugnet före stormen. Jag kan säga att i nästa kapitel lär ni bli gaaaanska överraskade.. många frågor kommer bli besvarade, men många nya frågor kommer uppstå. Iiiihh jag är så taggad på era relationer!! Håll ut så ska ni få se dramaaaa och djupa sanningar ;)
Puss & kram <3