gängkriget

Kapitel 18

Framme vid restaurangen fick vi snabbt ett bord. Jag och Nicole satte oss på ena sidan och Alec och Leia på den andra. Det var en lyxig restaurang med kostymklädda kypare, tända ljus överallt och pianomusik.
"Fan, hur ska jag lyckas slå den här dejten?" viskade jag i Nicoles öra. Hon skrattade.
"Inte McDonalds i alla fall" sa hon och log.
"Ouch" mumlade jag och flinade.

Kvällen gick och vi hade riktigt trevligt tillsammans. Konversationerna flöt på, skratten flödade och maten var underbar. Timmarna gav mig även tid att verkligen se Alecs och Leias förhållande på djupet. Innan detta hade jag bara sett det ytliga, men nu, jag kunde se blickarna de gav varandra, hur de sökte beröring, hur de log så fort de såg varandra. Det var så fint.

Jag hade också tid att lära känna Nicole lite mer. Under kvällen var hon glad och lycklig, inte arg och frustrerad över Alecs och Leias relation, förmodligen för att Leia fyllde år och hon ville inte ge dålig stämning. Det var intressant att se den sidan av Nicole, den mjuka, glada sidan. Hon njöt verkligen av att bara få umgås med oss och ha roligt, inte ha massa krav från hennes föräldrar eller växande irritation mot Alec. Hon var lycklig. Ett leende låg hela tiden på hennes läppar, hon hade varma blickar och hon var avslappnad i sättet. Jag älskade det.

Klockan hade hunnit bli midnatt och eftersom vi alla hade gått i skolan hela dagen så var vi trötta. Nicole gäspade innan hon försiktigt lutade huvudet mot min axel. Jag log och kände hur hon slappnade av, förmodligen för att jag accepterade hennes gest. Med samma försiktighet som Nicole lyfte jag min arm och la den om henne. När jag vände upp blicken mötte jag Alecs blick. Han såg strängt på mig, men efter några sekunder mjuknade han och till slut kunde jag till och med skymta ett litet, litet leende. Jag pustade ut. Det var konstigt egentligen. Att jag pustade ut över hans accepterande. Det var ju därför jag flörtade med Nicole, för att jag inte hade Alecs accepterande. Men det här var något annorlunda. Jag kunde inte sätta fingret på vad, men det var inte samma sak som allt flörtande för att reta Alec, det var inte samma sak som alla sexskämt och flin, detta betydde något.

Den fina, lugna stunden förstördes av min mobil som ringde. Jag suckade och tog upp den ur byxfickan. Matteus namn lyste på skärmen. Utan att jag var medveten om det så spände jag hela kroppen och bet ihop käkarna. Nicole kände av det och flyttade sig från min axel. Jag ignorerade henne och vände istället blicken mot Alec. Han förstod direkt och även hans käkar spändes. Jag harklade mig och lämnade bordet utan att säga något. Borta vid toaletterna svarade jag.
"Jag är inte din jävla polare som du kan ringa en onsdagskväll för att snacka skit" mumlade jag uttråkat, försökte skoja bort det trots att jag var spänd och arg. Matteus skrockade i andra änden.
"Om du föredrar att prata öga mot öga så kan du ju bara komma ut från restaurangen" sa Matteus. Jag stelnade till och svalde hårt.
"Vad gör du här?" mumlade jag sammanbitet. Matteus fortsatte att skrocka.
"Kom ut får du se" sa han roat innan han la på.

Alec kom fram till mig. Han såg sig omkring och drog nervöst handen genom håret.
"Vad vill han?" mumlade Alec. Jag var tyst ett tag, tvekandes på om jag skulle säga något. Alec var så lycklig och han ville verkligen bara ha en mysig kväll för att fira Leia. Dessutom var han otroligt överbeskyddande och om han fick veta att Matteus var utanför skulle han aldrig mer våga vistas utomhus med Leia eller Nicole. Förmodligen skulle han gå ur vårt avtal, han skulle dra undan sitt gäng och lämna mig ensam, för jag visste att Leia och Nicole var otroligt mer betydelsefulla för honom än vad jag var. Och jag klandrade honom inte. Jag skulle gjort samma sak om jag var i hans situation.

Därför drog jag på mig ett pokerface och log mot Alec.
"Det var bara någon som hade ringt fel. Jag trodde det var Matteus för att det var dolt nummer" ljög jag. Alec pustade ut. Jag klappade honom på axeln och skrattade.
"Jag ska bara ta en cigg, jag kommer snart" sa jag på väg tillbaka till bordet. Alec nickade utan att se på mig, han var mer intresserad av Leia och Nicole som satt och viskade vid bordet. Alec gick och satte sig vid dem och jag gick ensam ut för att ta hand om Matteus.

•••
Kommentera vad ni tycker om boken!!
Puss & kram <3