gängkriget

Kapitel 3

Tjejer försökte få min uppmärksamhet ända fram till lunchen, medan killar tog avstånd. Jag tog tacksamt emot uppmärksamheten, men hade hela tiden blicken och min uppmärksamhet riktad mot Alec och hans gäng. Däremot tog jag tillfället i akt att försöka få ut så mycket information som möjligt om Alec och hans gäng. Hittills hade alla tjejer som jag hade pratat med sagt åt mig att hålla mig borta. Men det var den exakta motsatsen till vad jag tänkte göra.

När det var dags för lunch fick jag frågan om jag ville äta med Josefin och hennes kompisar, men jag avböjde artigt. Istället gick jag med bestämda steg in i matsalen. Jag tog inte någon mat utan sökte med blicken efter Alec och hans gäng. De satt längst ner i ett hörn. Mina steg styrde mot dem. Blickar riktades mot mig när folk insåg att jag, den nya killen, var på väg mot Alec. Tystnaden var total i hela matsalen när jag kom fram till deras bord. Jag ställde mig mittemot Alec där han satt på en stol vid kanten av bordet. Alec såg sig förvirrat omkring, för att se om det verkligen var honom jag sökte.
"Hänger du med ut en sväng?" frågade jag, rakt på sak. Alec skrattade till, likaså gjorde hans gäng.
"Ursäkta?" frågade Alec hånande.
"Du hörde mig, och jag frågar inte två gånger" sa jag och spände blicken i hans. Alec putade ut underläppen och nickade imponerat.
"Visst, men bara för att du hade stake nog att komma fram till mig och prata med mig  på det sättet" sa Alec och reste sig.

Med blickar efter oss gick vi ut ur matsalen och sedan ut på skolgården. Jag följde efter Alec som stannade när vi hade rundat skolbyggnaden. Han lutade sig mot väggen och höjde ögonbrynen mot mig. Jag tog upp mitt cigarettpaket och plockade upp en cigg. Jag placerade den mellan läpparna och kastade paketet till Alec som tog emot det och plockade ut en cigg till sig själv. Vi tände dem och tog varsitt bloss innan jag öppnade munnen.
"Jag behöver skydd" började jag. Alec hånskrattade.
"Och vad får dig att tro att jag ska utsätta mig och mitt gäng för fara bara för att en nykomling har satt sig själv i knipa?" utbrast han.
"För att jag har studerat er hela dagen. Ni är dem enda på den här skolan som kan skydda mig. Jag är precis som er. Låt mig bara bli en del av ditt gäng så lovar jag att jag gör allt i min makt för att förtjäna platsen" bad jag, men fortfarande med en allvarlig och inte för desperat ton.
"Vem behöver du skydd från? Och varför?" frågade Alec. Han började bli intresserad, vilket var ett gott tecken. Jag drog mitt finger längs mitt långa ärr vid vänstra tinningen. Alec studerade ärret noga medan jag tog ännu ett bloss.
"Vad har du gjort för att förtjäna det där?" frågade Alec. Hans blick låg fortfarande på ärret.
"Låt oss säga att jag hamnade på fel sida hos någon man inte vill ha som fiende" mumlade jag.
"Varför skulle jag då frivilligt hamna på fel sida hos honom?" frågade Alec med höjda ögonbryn. Hans blick gled upp till min. Jag spände blicken i hans ögon.
"För att han gör fel, han behöver tystas ner, han behöver förstå att han inte äger hela stan och kan göra vad han vill" sa jag lågt. Alec tog sakta ett bloss medan han tänkte efter.
"Han vill ha krig och jag tänker inte vika mig. Jag behöver backup" fortsatte jag i försök att övertala Alec.
"Jaja, varför inte?" sa han till slut och ryckte på axlarna. Han slängde fimpen på marken och stampade på den.
"Men kom ihåg vem som bestämmer" sa han och petade med fingret på min bröstkorg. Jag nickade ivrigt.
"Tack" sa jag och sträckte ut handen. Alec flinade och tog tag i den och skakade.

Vi gick in i matsalen igen och alla blickar vändes återigen mot oss. Alla tystnade och väntade spänt på att något skulle hända. Både jag och Alec var obrydda av stämningen. När vi var framme vid hans gäng satte sig Alec ner på stolen han satt på tidigare vid kanten av bordet. Han gestikulerade mot killarna till höger om honom att hoppa in på bänken och göra plats åt mig. Jag satte mig ner och svepte blicken över bordet där hela gänget satt och stirrade på mig. Alec skar av en bit av sitt äpple med kniven som låg på hans tallrik. Han vände upp blicken till gänget.
"Grabbar, det här är Edin, han är en av oss nu. Och från och med nu, är det gängkrig. Och vi ska vinna."

•••
Nu börjas det ((; Vad tycker ni om boken än så länge? Kommentera!!!!
Och tack för alla fina kommentarer om den här boken som jag fått!!
Puss & kram <3