Kapitel 21

662 20 0
                                    

Såg jag verkligen rätt om hon var i Helsingborg hade hon skrivit det på twitter eller facebook hon kanske hade också skrivit till mig.

Jag tog upp min mobil och jag märkte nu att jag hade hennes nummer och att jag hade fått ett meddelande från henne, men jag var rädd för att öppna det.

Från: Ellinor

Gissa vad? Jag är tillbaks i Helsingborg men denna gången med laget.

Herregud, det var hon och hon var med laget och cupen var på torsdag till fredag. Hade hon gjort slut med sin kille eller var hon otrogen?

Det var tusen frågor som gick runt men det ända jag behövde göra nu var att skriva tillbaka till henne men hur skulle jag svara henne, Åh trevlig Ellinor såg precis dig med Hugo.

Det skulle jag absolut inte skriva.

Till: Ellinor

Då måste vi ta en fika!

Det var det ända jag kunde komma på när mamma hade stannat bilden så visste jag att vi var hemme och även om det var onsdag så hade jag träning med tjejerna men jag valde inte att vara med. Eller jag fick inte när mamma lyssnade på Hampus pappa och jag blev självklart sur för jag hade träning med killarna vilket var stort.

Men denna gången var det inte.

‘’Loppan vart är Marco?’’ frågade jag henne och smällde bildörren hårt.

‘’Han är hemma.’’ sa hon och jag gick in till mitt vackra hem och jag slängde mina boots och gick in till köket.

‘’Hej Nastasia, hur mår du?’’ frågade han och jag kollade äckligt på honom.

‘’Varför tränar jag med killarna?’’ frågade jag och mina ord var starka och jag ville ha svaret, det kunde inte betyda att jag var dålig eller Melissa.

‘’För Erik säger att du och Melissa spelar bara för er själva.’’ sa han och jag kunde knappast tro detta min egen tränare som jag har haft ända sen jag var 13. När jag blev tretton spelade jag min första match med A-laget och Erik var så himla snäll och tog mot mig och Ellinor och vi har spelat där rätt så länge nu.

Men nu ska Erik säga till Marco att han ska lära mig att spela med fler vänner som är ute på plan, jag kunde känna hur sur jag var.

‘’Hoppas att vi förlorar på hemma plan bara för jag och Melissa inte kan spela.’’ sa jag till Marco och jag gick upp till mitt rum.

Hampus Perspektiv:

När hon svimmade fick alla panik hon ramlade så hårt på golvet och man kunde höra hur hennes huvud slog till golvet, Andre var den första som ringde till ambulansen och dem kom direkt.

Hennes syster hade kommit till skolan och hämtat hennes saker och sen gick hon snabbt och vi alla fick sluta idrotten.

Tiden hade gått så snabbt att jag knappt minst dagen det ända jag kommer ihåg var när Stasi svimmade och när Sandra grät över Hugo. När jag kom hem så lekte jag lite med Sara men sen somnade hon och jag gick till mitt rum och gjorde läxor som jag nästan aldrig gjorde. Men tanken på att vi har snart cup fick mig bli lite nervös nästan alla skulle vara där och jag spelar med 95:orna.

Från: Nastasia♥

Övertala din pappa att jag får spela fotboll!

Till: Nastasia ♥

Vadå får du inte spela?

Hade jag gjort detta åt henne att hon inte kunde spela jag var så beroende av henne hon var som en drog för mig, jag gillade henne så himla mycket.

Från: Nastasia ♥

Ja! På grund av min dumma handled och mina tabletter jag dricker får jag inte!

Jag skrattade lite åt meddelandet jag kunde se framför mig hur sur hon var och hur hon slängde saker överallt men om min pappa hade sagt att hon inte fick spela så visste jag att det var något seriöst.

Till: Nastasia ♥

Ska försöka men kommer inte lyckas.

Jag kommer aldrig lyckas med detta, pappa var så allvarlig och när han sa till mig hur jag kan förlora min kontroll snabbt visste jag att detta var något stort. Men om man bara tänker efter märker man inte det men om man verkligen vill något och inte får det så händer det som hände på Nastasia. och jag ångar det så mycket.

Klockan var bara tre men jag valde att  springa en runda för att rensa av tankarna jag hade fått reda på så himla mycket bara på några veckor.

Och att hon ville ta paus var också ett bra tecken för oss men det kunde alltid hända något mellan oss, hon kanske skulle börja snacka med Amir, igen.

Jag tog på min mina kläder och jag tog med min hörlurar för jag behövde musik.

‘’Vart ska du?’’ frågade mamma och jag kollade på henne hon lagade mat.

‘’Jag ska bara springa en runda nära området.’’ sa jag till henne och kysste henne på kinden om denna kvinnan inte fanns så skulle jag inte vara här. Hon gillar Nastasia väldigt mycket men nästan så klart gillar jag henne mer. Jag satte på mig mina skor och sen la jag mina hörlurar och mössa över och jag började små springa.

När jag sprang ville jag bara springa snabbare och min dröm var att spela i landslaget men jag vet inte om jag lyckas om man ser vart jag är idag.

Jag tog mig till 95:orna vilket är en börja men sen vill man komma till A-laget och Nastasia spelade reda i A-laget tillsammans med Melissa.

*

När jag kom till Melissas hus valde jag att sakta ner farten och att gå men precis när jag skulle svänga träffar jag Melissa.

‘’Hej!’’ säger hon.

‘’Hej!’’ hälsar jag henne med ett leende och jag börjar gå vidare jag undrar vart hon var för hon verkade vara på humör.

Jullovet var bara om några veckor 18 december och vi var redan i mitten av november.

‘’Hej gubben ska du äta?’’ fråga mamma och jag nickade men jag gick till badrummet och tvättade först händerna sen gick jag tillbaka till köket.

Pappa skulle säker komma sent i med att han inte var här och det var bara jag, mamma och Sara.

‘’Jag snackade med Nastasias mamma idag.’’ började mamma och jag kollad på henne.

‘’Jaså?’’ jag visste inget om detta.

‘’Ja vi snackade om Thailand.’’ sa hon och jag ville spotta ut allt jag hade i munnen.

‘’Ska vi åka med dem?’’ frågade jag oroligt.

‘’Kanske.’’ sa hon och jag nickade åt henne.

Jag åt snabbt sen gick jag upp till mitt rum och jag tog med mig rena kläder och jag gick direkt in till badrummet.

Nastasias perspektiv:

När mamma sa att vi kanske skulle åka med semester tillsammans med Petersson ville jag explodera, mitt och hanns paus kommer inte att fungera. 

______________________

Ett snabbt kapitel bara för jag har varit borta ett tag. 

RÖSTA/KOMMENTERA

what we can not sayWhere stories live. Discover now