what we can not say

3: Elwira Majid

En regnig onsdag och en tråkig onsdag.

Alarmet gick igång klockan sex på morgonen och även om jag inte ville vakna tidigt var jag tvungen. Mamma och pappa var redan vakna för jag kunde höra hur de försökte viska för att inte väcka upp mig, men det var misslyckande. Mobilen som låg på min natt byrå tog jag och såg att ett meddelande av Melissa och ett nytt Facebook meddelade.

MELISSA
*Älskar dig*

Hon hade skickar det runt halv ett på natten och jag kunde inte låt bli med att sluta le. Jag kolla på Facebook eftersom jag har fått ett nytt meddelande och det visade sig vara från Hampus. Vad vill han ärligt talat med mig? Efter gårdagen känner jag inte för att snacka med honom men jag ska inte vara omogen.

(Facebook)

Hampus: Vi borde prata med varandra angående det
som hände på matchen. Helst face-to-face.

Kunde onsdagen bli värre?

Det fanns ingen chans att jag skulle träffa Hampus och snacka om vår lilla argument. Förlåten är han om det är det han vill vet men jag orkar inte ta risken och snacka med honom ensam. Det som hände igår i studietorget får inte upprepas. Jag måste sluta ljuga för mig själv för innerst inne hatar jag honom. Det var han som fick mig att sitta på bänken eller snarare att Daniel kallade in mig. Hade inte den dumma argument mellan oss aldrig hänt hade det kanske gått bra, men som det ser ut har det inte alls gått bra.

Jag gick in i gruppen som vi tjejer i laget hade inklusive tränaren var med. Daniels namn står överst vilket betyder att han har skrivit något men jag vägrade att läsa det. Melissa kommer berättade det för mig idag även om jag inte vill höra det. Jag reste mig upp från sängen och tog på mig de första kläderna jag fick syn på. Svarta byxor med en svar hoodie och det var det. Inget smink och håret uppe i en boll, det beskrev hur min dag har börjat.

Nere i köket satt mamma och pappa som vanligt och åt deras frukost de hade börjat utan mig, men det är okej för jag blir inte arg. Det enda jag vill är att de ska vara tysta och inte säga ett ord eftersom säger de några ord vet jag att PMS attack kommer att ske. Inte för jag har mens, jag har redan haft den, men det är för jag är dålig förlorare och avskyr när det står lika.

''Godmorgon gumman.'' Säger mamma och ler att hennes vita tänder blender en rakt i ögonen. Pappa nickar med huvud och jag ger honom en puss på kinden innan jag sätter mig ner för att äta frukosten.

''Du kommer ha huset för dig själv i två veckor,'' börjar mamma och jag vet att hon kommer läxa upp mig att ingen fest medans vi är borta. ''Din pappa och jag måste åka upp till New York akut för ett fall.'' Att ha två föräldrar som jobbar inom det internationella advokatbyrån var inte hemskt, men det var läskigt. Läskigt för man visste aldrig vad som väntade en och pappa berättade alltid för mig vad som pågick medan mamma behöll sin tystnadsplikt.

''Jag kommer inte ha fest mamma och jag tror även att Lidia och Marko kommer spendera sin tid här med mig.'' Förklarade jag för mamma som nickade stolt. Jag åt min macka i fred samtidigt som jag drack min te. Gårdagen kunde inte sluta spela upp i min hjärna. De som hände i studietorget men också på planen.

När frukosten var i magen och mina ytterkläder var på kunde jag äntligen börja gå till Melissa. Vi hade valt att gå till skolan idag och inte cykla för benen värkte från den intensiva träningen . Mamma gav mig en puss och önskade mig en lycka till innan jag gick ut från huset och möttes av den kalla vinden.

''Hatar vind.'' Muttrade jag för mig själv och började gå mot Melissas hus.

Utanför Melissas hus stod hon där och lekte med en sten medan hon väntade på mig. När hon fick syn på mig sprang hon mot mig och gav mig en bamsekram, ''Har du läst de Daniel skrev?'' Var det första hon frågade mig när hon drog bort sig från mig. Jag skakade på huvudet och väntade på att hon skulle berätta.