You & I » 1D

Kapitel 3

"Säg inte att du stött ihop med en sån där kartong tjej? En sån där som sitter och tigger hela dagarna?" Säger Liam.

Jag skrattar ännu mer och säger:

"Hahaha, nej! Såklart jag inte har! Men vi möttes på ett ganska komplicerat sätt..." Säger jag och rodnar lite igen.

"Kom igen! Vi är nyfikna!" Säger Louis.

Jag tittar på klockan och sedan på de nyfikna killarna.

"Hörni, klockan är mycket! Jag tror jag ska börja dra mig hemåt!" Säger jag.

"Åh... Okej" Säger Harry.

"Men nästa gång vi ses kan väl vi få träffa henne?" Frågar Zayn och killarna ser ut som det är en fråga Zayn ställt för hela gruppen.

"Jaja, jag ska fråga henne!" Säger jag och ler.

"Yaaay!" Nästan skriker dom.

Jag skrattar lite och säger sedan hejdå och går ut i hallen och tar på mig.

*Nialls POV (hemma hos Niall)*

Jag låser upp dörren till lägenheten och går in. Det är mörkt och jag gissar att Sky sover. Jag tar av mig skorna och tittar på klockan. 00.34 visar den. Jag går in i köket och tänder en lampa. På bänken ligger en kniv.

"Konstigt? Jag minns inte att jag la den här?" Mumlar jag.

Jag tar upp kniven och ska precis lägga i den i lådan när jag känner något blött på sidan där man skär. Jag tittar och möts av en syn som får mig att sätta hjärtat i halsgropen.

Kniven är full av blod.

Jag känner paniken komma rusandes i kroppen. Jag sköljer tyst av kniven och lägger i den i lådan. Sedan släcker jag i köket och smyger bort till Skys sovrum. Jag hör små susningar, såsom det låter när någon sover.

Tyst, tyst smyger jag in i hennes sovrum. Hennes lampa på nattduksbordet står tänd. Jag ska precis släcka den när hon sträcker ut sin hand. Jag tittar snabbt på hennes handled, men blir tvungen att vända tillbaka blicken igen mot hennes handled.

Svaret på den blodiga kniven finns i rummet.

Det var hon.

Varför?

Jag känner att jag stapplar till och blir tvungen att sätta mig ner. Jag sätter mig i hörnet av rummet. Jag drar upp knäna till hakan och för ner ansiktet.

(Här ska du sätta på Turn Your Face av Little Mix! Om du är tillgänglig till det!)

Hade jag gjort något?

Var det här mitt fel?

Utan att jag vet av det rinner en tår ner för min kind. Jag snyftar till och bryter tystnaden. Jag tittar upp en snabbis och ser att Sky sitter upp i sängen.

Jag torkar fort bort tårarna och tittar på Sky och säger:

"Förlåt, det var inte meningen att väcka dig!" Säger jag och reser mig upp för att gå.

"N-nej. Niall gå inte" Säger en svag röst och jag vänder mig om i dörröppningen.

Jag går fram till Sky och sätter mig på kanten av sängen.

"V-varför gjorde du sådär...?" Frågar jag och nickar mot hennes handled.

"Niall... Det är väldigt komplicerat..." Säger hon.

"Men jag vill inte att du m-mår dåligt..." Säger jag. "Jag vet att vi inte känt varandra länge, inte länge alls. Men jag bryr mig om dig, Sky" Säger jag och känner en tår trilla ner från min kind.

"Niall... Oroa dig inte för mig..." Säger Sky och jag kan se att hon gråter.

"Men det gör jag..." Säger jag och gråter jag med.

Sky sätter sig bekvämare och flyttar sig lite närmare mig.

"J-jag är v-verkligen t-tacksam..." Lyckas hon stamma fram.

"Jag är bara glad att kunna hjälpa till..." Säger jag och snyftar.

"Tack... Niall..." Säger hon.

Vi ser in i varandras ögon och sitter så i några tysta sekunder innan jag säger:

"J-jag vill inte gå för fort fram..."

"Nej... Inte jag heller... Jag mötte en kille som gjorde det och jag trodde att jag funnit någon som älskade mig... Och jag tycktes se något i honom... Men sedan visade det sig att han var en helt annan person än vad jag trott..." Säger Sky.

"Oj... Vilken idiot... Som slösade bort en så... Fin tjej som... Du" Säger jag och rodnar lite. Samtidigt som tårar oavbrutet rinner ner för mina kinder.

"Tack..." Säger hon och tar min hand.

"Går vi för fort fram...?" Frågar jag. "Jag vill inte mista d-dig..." Säger jag sedan.

"Nej... Det tycker jag inte. Vad tycker du...? J-jag vill i-inte mista d-dig heller..." Säger Sky och fortsätter gråta. "Jag tycker i-inte heller vi går för fort fram..." Säger jag och snyftar.

Vi blir tysta igen. Våra blickar möts. Och så händer det. Våra läppar möts. Det bara händer. Allt går så fort. Även fast vi inte tycker det, gör det det på ett bra sätt.

När våra läppar inte nuddar varandra längre säger hon:

"Tack..." Och tårar rinner ner för hennes kinder samtidigt som hon ler.

_________________________

Så vad tycker ni? :)

Kanske inte lika långt men skriver detta väldigt sent och ville så gärna bli klar! Jag hoppas ni gillar det iallafall!

Om du lyssnade på låten till - kommentera gärna om det! Låten gjorde mycket va?

Jag älskar den låten och ville så gärna ha med den här. Hoppas du inte sitter och grinar som en liten bebis (som jag brukar göra)

Jaja! Hursomhelst hoppas jag att ni gillar kapitlet!

Seee yaaa xx