*Skys POV*
Jag vaknar och tittar på klockan. 04.03. Jag suckar och lägger mig till rätta. Jag sluter ögonen och är nära att somna när jag plötsligt känner hur det hugger till i magen. Jag avvaktar en liten stund, och hoppas att smärtan ska avta. Men den försvinner inte. Till slut reser jag mig. Vad Niall har gjort med mig gör att jag har svårt att gå. Jag går dubbelviken in i badrummet och låser dörren efter mig.
Smärtan i magen är hemsk. Jag sätter mig ner på golvet och försöker att andas lugnt. Men till slut går det inte längre, jag lägger mig ner på golvet och allt blir svart.
*Nialls POV*
Jag vaknar av att Sky inte ligger i sängen bredvid mig. Klockan är 05.30 och jag är trött. Men jag är orolig för Sky och reser mig upp från sängen.
Jag släpar mig bort till badrummet för att börja med att titta där. Dörren är låst och jag förstår att Sky är där inne.
"Sky?" Frågar jag försiktigt.
Inte ett knyst hörs.
"Sky?" Säger jag lite högre den här gången.
Inget svar.
"Sky?! Öppna!!" Säger jag ännu högre.
Ingenting händer.
Jag rusar bort till byrån och letar fram något att öppna dörren med från utsidan.
Jag hittar inget och springer bort till väskan och tar fram en enkrona att öppna med.
Jag får upp dörren.
På golvet ligger Sky.
Mitt hjärta börjar slå i 110.
"Sky?!" Skriker jag.
Jag får en liten reaktion.
"Niall... Jag har ont.." Säger Sky.
"Var har du ont?!" Skriker jag oroligt.
"I magen.." Säger Sky.
"Jag ringer efter en ambulans!" Säger jag.
"Nej Niall.. Inte sjukhuset.." Viskar Sky.
"Jag måste!!" Säger jag bestämt.
Jag rusar ut till sängen och slår in 112 på min mobil. Det går cirka 3 signaler innan en dam svarar.
Jag förklarar allt jag vet. Damen ställer frågor som tröttar ut mig. Men till slut säger hon att de ska skicka en ambulans till hotellet.
Jag rusar in till Sky igen. Jag sätter mig på golvet bredvid henne och lyfter upp hennes huvud i mitt knä.
"Sky.. Bara håll dig lugn.." Säger jag. Men jag själv låter inte ett dugg lugn.
"Okej.." Säger Sky.
Hon andas häftigt och det gör mig rädd.
"Bara håll dig lugn.." Upprepar jag. "Ambulansen är snart här.."
Och jag har rätt. Jag hör att dörren låses upp och in kommer två personer med en bår.
"Var det du som hade ringt?" Frågar en av dom.
Jag nickar.
"Okej.. Vad är det som har hänt?" Frågar den andre lugnt.
"Jag vet inte riktigt.. Jag vaknade klockan halv sex och märkte att Sky inte låg bredvid mig i sängen.. Så jag blev orolig och gick upp för att leta efter henne.. Sedan märkte jag att det var låst till badrummet och jag förstod att hon var här.. Så jag frågade så att allt var bra, men fick inget svar.. Så jag frågade några gånger men fick inget svar.. Så till slut låste jag upp dörren från utsidan och fann henne på golvet.." Säger jag och är nära till gråten.
"Okej.. Jag tror att det är bäst att vi kör in till sjukhuset.." Svarar en av dom.
"Bara håll er lugna.." Säger den andra.
Jag nickar.
De hjälps åt att bära upp Sky på båren. Jag ser nervöst på.
"Kan jag följa med..?" Frågar jag.
"Ja visst.." Säger en av dom.
Jag tar på mig mina skor. Jag tar även med väskan som vi båda redan har packat. Jag låser hotellrummet och sedan går jag in tillsammans med Sky och de andra två i hissen.
"Jag heter Christy förresten." Säger tjejen som ser ut att vara i 30-årsåldern.
"Och jag heter Charles." Säger killen.
"Jag är Niall.." Säger jag.
"Japp, vi vet. Dom flesta känner nog igen dig.." Säger Charles och blinkar med ena ögat.
När vi kommer ner till första våningen skyndar jag mig att lämna in nyckeln och betala. Vi har ju faktiskt bråttom.
Vi rusar sedan ut till ambulansen. En massa fans har samlats utanför hotellet och det blir svårt för oss att komma fram. Alla sträcker fram sina mobiler, jag försöker att hålla mig lugn för att inte cellskräcken ska ta över.
Till slut kommer några säkerhetsvakter som får alla fans att flytta på sig, ja i alla fall så att vi kommer fram. Jag hoppar in där bak tillsammans med Christy och Sky. Sky ligger på båren och jag och Christy sitter bredvid. Jag tar tag i Skys hand. Den är kall.
Christy gör små undersökningar på Sky, endast såna hon klarar av att göra i ambulansen. Jag kan höra sirenerna av ambulansen. Det låter högt och tar nästan kål på mig.
När jag tror att jag inte står ut längre kommer vi fram till sjukhuset.
Charles öppnar dörren så vi kan gå ut. Christy och Charles hjälps åt att få ut Sky från ambulansen. Jag står mest där och tittar på, jag vet inte vad jag ska göra. Jag skakar av orolighet och undrar om detta på något sätt är mitt fel.
Jag följer med Charles och Christy in på akutmottagningen. Några sköterskor möter upp oss. Christy och Charles byter några ord med sköterskorna innan de vänder sig till mig.
"Jag hoppas det går bra.." Säger Christy och klappar mig på axeln.
Charles tar farväl genom ett leende.
Jag nickar och ler till de bara, om dom bara visste hur tillgjort leendet var. Jag kunde inte le nu, allt var skit.
Jag slår mig ner på en stol utanför rummet där de kört in Sky. Sekunderna känns som minuter, minuterna känns som timmar, och timmarna känns som dagar.
När jag suttit och väntat i cirka en timme kommer Sofia. Jag hade saknat henne samtidigt som jag avskydde att vara tillbaka på sjukhuset.
"Kom Niall, vi kan gå till mitt kontor och prata igenom situationen. Så slipper du sitta här!" Säger Sofia.
"Tack.." Säger jag och följer med Sofia.
Vi går igenom några dörrar och korridorer innan vi till slut kommer fram till Sofias kontor.
Vi går in genom dörren, jag slår mig ner i soffan som står placerad mot väggen. Sofia stänger dörren och sätter sig sedan bredvid mig.
"Hur känner du dig?" Frågar Sofia.
Jag möter hennes blick och svarar:
"Skit.."
Sofia ser ner i golvet och säger sedan:
"Livet är tufft.."
Jag nickar.
"Än så länge tyder testerna på att det inte är något större fel på Sky.. Hon är mest lite överrumplad av någon anledning.." Säger Sofia.
Jag ser ner i golvet. Det är mitt fel.
Jag nickar nervöst som svar.
"Du behöver inte oroa dig, Niall. Hon kommer kunna åka hem redan senare idag." Säger Sofia.
"Okej.." Säger jag.
Jag lyfter ögonen från golvet och möter Sofias ögon. I cirka en minut sitter vi och bara tittar in i varandras ögon. Jag känner mig till slut lite fånig och vänder bort blicken.
"Är du okej?" Frågar Sofia.
"Ja.. Bara att allt är mitt fel.." Jag hade råkat säga det.
"Varför skulle det vara ditt fel?" Frågar Sofia.
"Nä.. Ingenting.." Säger jag hastigt.
"Du kan berätta vad du vill Niall.. Jag blir inte arg, ledsen eller skrattar. Och jag berättar absolut inte för någon.." Säger Sofia.
Nu var hon ju lite för gullig?
Hon ler.
Då bryter jag ihop. Mina tårar rinner som floder nerför mina kinder.
"Niall?! Vad har hänt?!" Säger Sofia förskräckt.
"Det är mitt fel att Sky mår som hon gör!!" Kastar jag ur mig.
"Varför det?" Frågar Sofia igen.
Jag tittar upp. Jag vågar inte berätta.
"Jag kan inte berätta.." Säger jag.
"Okej.." Svarar Sofia.
Jag nickar sakta.
"Vad som än hände, är det inte ditt fel Niall." Säger Sofia.
Ännu en tår lämnar mitt öga.
Sofia ser tröstande på mig.
Jag märker att hon tittar på mig, och tittar därför upp. Våra blickar möts igen.
Vi flyttar några centimeter närmare varandra.
Våra ansikten kommer närmare varandra.
Sedan känner jag hennes läppar mot mina.
Mina tårar rinner sakta nerför mina kinder.
Sofia stryker mig på ryggen samtidigt som vi kysser varandra.
____________________________
Oj oj oj! Det förväntade ni inte va? Kommentera!
Här är några frågor som skulle vara kul om ni svarade på:
1. Var du inställd på att det skulle hända?
2. Vad tror du Sky skulle göra/säga om hon får reda på det?
3. Vad tänker du om Niall just nu?
Hoppas du gillade kapitlet, STAY TUNED!! Nytt kapitel kommer inom kort!
TACK FÖR ALLT MINA ÄLSKADE LÄSARE! NI BETYDER ALLT! xx