*Harrys POV*
Vi satt i stolarna i sjukhuset, utanför Nialls och Skys rum. Oroliga, ledsna, förtvivlade. Allt var skit. Allt hade hänt så fort. Samtidigt hade jag varit blind för den stora kärleken dom hade byggt upp på så kort tid. Jag var imponerad. Men allt var mitt fel! Jag bar ansvaret för det som hade hänt! Ingen annan! Plötsligt kommer en doktor ut från rummet och säger:
"Niall har vaknat nu. Han är väldigt svag så ni måste vara väldigt tysta och försiktiga. Det vill säga inget skrik och gråtandes. Han blir lätt påverkad."
En lättnad sprider sig i kroppen. Niall har överlevt. Samtidigt vet jag att minsta lilla sak kan göra honom sämre så det gäller att vara försiktig. Väldigt försiktig!
Vi följer tysta efter doktorn in i rummet. När vi kommit in i rummet lämnar doktorn oss. Vi slår oss ner på två stolar som står placerade bredvid sängen. Niall har svagt öppna ögon. Vi tittar på Niall.
"Hur är det Niall...?" Frågar Louis.
"J-jag vet i-inte..." Säger Niall. "V-vad h-hände...?" Säger han sedan med sin ynkliga röst.
Jag tänker på vad doktorn sagt. Minsta sak kan göra honom påverkad.
"Det är väldigt komplicerat, Niall" Säger jag istället.
Niall nickar försiktigt. Plötsligt spärras hans ögon upp.
"Var är Sky?" Frågar han och försöker sätta sig upp. Men vi hindrar honom.
"Hon mår bra" Ljuger Louis för att inte göra honom ännu oroligare.
Även om Niall på något vis hatar Sky. Så är jag säker på att han älskar henne. Han skulle inte ha gjort det han har gjort om han hatade henne. Det låter komplicerat, men kärlek är komplicerat. Väldigt komplicerat.
Niall lägger sig till rätta igen och frågar:
"När får j-jag åka h-hem...?"
Jag och Louis tittar på varandra.
"Vi vet faktiskt inte" Säger Louis.
Niall nickar sakta.
En doktor kommer in i rummet. Jag passar på att fråga:
"När får Niall åka hem?"
Doktorn tittar på mig. Sen på Louis. Sen på Niall.
"I bästa fall imorgon. Men det vore bra om någon av er kan ha uppsyn över honom." Säger doktorn.
Jag och Louis ser frågande på doktorn.
"Ja, alltså jag menar att ni får bo hos honom i någon vecka eller så. Bara en av er" Säger doktorn som förstått att vi inte fattade.
"Jag kan göra det" Erbjuder jag mig.
"Ja, det låter bra" Säger doktorn. "Men nu skulle det vara bra om ni går ut så att Niall får vila upp sig" Säger han sedan.
Jag och Louis går ut ur rummet.
I korridoren möter en sköterska upp oss. Hon tittar sorgset på oss.
"Är ni anhöriga till Sky i rum 128?"
Vi nickar oroligt.
"Okej. Jag har en sak att berätta för er." Säger hon.
"Okej..." Säger jag.
"Sky är mycket dålig. Vi vet inte om hon kommer överleva. Vi är oroliga att hon faktiskt inte överlever natten." Säger sköterskan.
Mitt hjärta slår i 110. Sky kan dö?! I natt?! Jag tittar på Louis och ger honom en blick. Han förstår att jag är nära att gråta. Något fruktansvärt.
"K-kan v-vi g-göra något...?" Lyckas Louis få fram.
"Vi kan bara hoppas att hon överlever" Säger sköterskan.
"K-kan v-vi f-få träffa h-henne...?" Frågar Louis.
Sköterskan funderar lite innan hon säger:
"Ja... Men ni får vara väldigt tysta och försiktiga. Och hon är inte vaken" Säger sköterskan.
Vi nickar sakta.
Sköterskan öppnar dörren till rummet och vi smyger in. I sängen ligger Sky. Hon ser ut som hon sover. Sköterskan stänger tyst dörren efter oss. Vi är ensamma kvar med Sky. Louis ställer sig vid kanten av sängen. En liten ensam tår trillar ner från hans kind ner på tröjan. Även om vi knappt kände Sky kändes hon som en i gänget. Hon och Niall hade varit lyckliga ihop. Men som vanligt så skulle jag förstöra allt!! Jag tänker inte låta Niall och Sky i värsta fall skiljas som ovänner. Det finns inte! Utan att tänka mig för går jag ut ur rummet. Jag går in i Nialls rum.
"Niall. Allt är mitt fel! Det var inte Sky som valde mig! Du ska inte vara arg på henne! Vi var aldrig ihop! Allt är bara ett stort jävla misstag! Hon mådde skit. Jag hade träffat henne på flygplatsen. Sedan mötte jag henne ensam och ledsen i en gränd. Jag kysste henne... Du vet hur jag är? Sedan kom den där paparazzin! Han tog kort precis när vi kysste varandra! Ett klick och allt var mitt fel! Hon gillar inte ens mig. Hon hatar mig! Snälla Niall! Ni är gjorda för varandra!" Säger jag helt förtvivlad.
Niall ser förskräckt på mig.
Utan att kunna hindra mig själv börjar jag gråta. Det gör ont att säga sanningen, men det gör ännu ondare att bära på en lögn.
Niall fortsätter se på mig. Han kramar mig. Jag hinner inte med på noterna men det känns rätt.
"Tack Hazz..." Säger Niall.
Jag torkar bort tårarna och försöker få fram ett leende.
"Jag måste få prata med Sky..." Säger Niall.
"Niall. Du är fortfarande svag, du klarar aldrig att ta dig in i rummet bredvid alldeles själv" Då förstår jag plötsligt vad jag sagt. Jag hade råkat berätta! Skulle Niall fatta?
"Va? Är Sky där inne?" Säger Niall och ser oroligt på mig.
"Nej..." Ljuger jag. Men Niall vill inte lyssna.
Han reser sig upp. Men faller ihop på golvet.
*Nialls POV*
Allt blir bara svart. Mina ben orkar inte. Jag vaknar igen några minuter senare. I sängen. Jag ser på Harry som sitter och gråter.
"Hazz...?" Frågar jag.
"Niall!" Säger Harry och skiner upp lite grann.
"Jag måste prata med Sky! Snälla berätta sanningen?" Säger jag ynkligt.
Harry himlar med ögonen och gör sig redo att berätta.
"Några killar hade hittat henne i en gränd. De hade kallat på ambulansen. Sköterskorna hade hittat spår av blod. Hon höll i en glasskärva. Det var självklart vad som hade hänt..."
*Åter till Harrys POV*
Jag tittar på Niall som gråter.
(Skrivare här gråter med! Gud vad sorgligt jag skriver!)
"Jag älskar henne Harry..." Säger Niall och gråter.
Hans tårar får mig att gråta lika mycket. Varför hade JAG sabbat allt?! Jag var en idiot!
"Jag hjälper dig Niall..." Säger jag och räcker Niall min hand.
Han tar tag i min hand och jag hjälper honom upp ur sängen. Jag stödjer honom in till Skys rum. På en stol sitter Louis. Han blir förvånad när han ser mig och Niall. Jag ler stelt mot Louis.
Jag hjälper Niall att sätta sig på en av stolarna bredvid sängen. En ensam tår rullar ner för hans kind.
Han lutar sig sakta över Sky. En tår trillar sakta ner från hans kind och träffar sakta Skys tröja.
"Du hör säkert inte det här... Men jag har varit en idiot. Snälla bli bra i-igen. Jag ser ingen anledning att leva utan dig... Du är mitt liv, Sky. Jag älskar d-dig..." Säger Niall och kysser snabbt henne på munnen.
Jag och Louis ser på och gråter.
Plötsligt rör Sky på sin arm. Sakta, sakta slår hon upp ögonen.
"N-Niall...?" Frågar hon.
"J-jag ä-är här n-nu. D-du kan vara h-helt trygg..." Säger Niall.
Jag och Louis ser förskräckta på Sky och Niall. Men vi båda väljer att vara knäpptysta.
"J-jag ä-älskar d-dig med N-Nialler..." Säger Sky.
"Förlåt..." Säger båda. Sedan kysser de varandra.
Jag förstod inte att Sky hade vaknat. Jag förstod bara att Niall var magisk.
______________________________________________________________
Oki doki! Kapitel 8 klaaaaart! Jag satt och grina en stor del av kapitlet. Gjorde ni? Flera av er tycker nog att detta skulle vara ett typiskt slut på min FanFic. Men jag tänker fortsätta! Hare bra så ses vi i nästa kapitel! Glöm inte att rösta! Tjingeling!