97 ways, 97 days

18.

Nervöst drar jag handen genom håret och sneglar på Oscar. Vi är påväg hem till honom efter att ha ätit hos mig efter dagens danspass och jag vet att han kommer att vilja prata om oss. Vad ska jag säga? Vad är vi? Ska jag erkänna att det är en utmaning? Han kanske förstår...eller kanske inte.

Oscar märker av mina sneglande blickar och ler ett sött leende mot mig som jag genast besvarar.

Han lyfter sina händer och blåser varm luft på dem och gnuggar dem sedan mot varandra. Det är en kall dag och hans händer är något röda av köld. När han låter sin hand falla ner igen så omsluter jag den snabbt. Han tittar förvånat ner på våra händer och tittar blygt upp på mig med ett snett leende.

Vi fortsätter gå hand i hand längs gatan och mest av nervositet låter jag min tumme röra sig i olika mönster över hans handrygg.

När vi når hans ytterdörr så släpper han min hand för att låsa upp dörren och håller upp den för mig. Jag går förbi honom och väntar på att han har stängt den om oss innan jag snabbt trär av mig jackan och skorna. Sedan vänder jag mig mot honom och till bådas förvåning så börjar jag knäppa upp hans jacka. När alla knappar är uppknäppta så drar jag försiktigt av honom den innan jag hänger upp den på kroken bakom honom. När jag är klar så ger jag honom en snabb puss på näsan.

Hans kinder blir genast röda och han fnissar nervöst till och tittar ner på sina fötter.

Efter ett tag tittar han upp och tar min hand och drar mig upp mot hans rum. Inte för att han behöver det, jag har vart här hundratals gånger och vet exakt vart hans rum ligger men gesten är gullig och jag tycker om känslan av hans hand i min.

Vi båda sätter oss ner på hans säng mitt emot varandra och jag stirrar nervöst ner på mina händer.

"Så..."

Börjar Oscar osäkert.

"Så..."

Säger jag med en liknande tonart och tittar upp på honom. Han fnissar till och ler smått. Sedan blir han allvarlig igen och harklar sig lätt.

"Vad exakt håller vi på med?"

Säger han lugnt och jag granskar honom en lång stund innan jag bestämmer mig för att svara.

"Vad menar du?"

Frågar jag dumt. Jag vet exakt vad han menar men jag försöker bara vinna lite tid. Han ger mig en menande blick och suckar.

"Du vet vad jag menar"

Säger han och fortsätter att iaktta mig intensivt. Jag skruvar nervöst på mig och tittar ner på mina händer igen.

"Felix, det här, du, du gör mig galen! Jag gillar dig okej? Och om du bara leker med mig så vill jag att du säger det"

Säger han plötsligt och slår frustrerat ut med armarna. Jag hajar till och tittar försiktigt upp på honom. Tycker han om mig? Som mer än som en vän? På riktigt? Han inväntar nervöst mitt svar och jag vet att jag borde ha sagt sanningen men istället låter jag munnen tala för sig själv. Orden som kommer ut ur min mun gör att både jag och Oscar hajar till.

"Jag gillar dig också Oscar"

Säger jag tyst och han kollar på mig med ett chockat uttryck. Jag är lika chockad. Var kom det där ifrån? Jag gillar inte Oscar, inte på det sättet. Jaja det är bättre än sanningen iallafall hinner jag tänka innan hans vackra ansikte spricker upp i ett leende och han nervöst biter sig i läppen.

"Gör du? Är--är du säker?"

Säger han nervöst men lyckligt och jag ler bara snett mot honom och nickar samtidigt som jag flyttar mig närmare honom. Jag tar ett försiktigt tag om hans haka och tittar honom djupt i ögonen.

Han sitter helt blickstilla och vågar knappt andas medan hans blick förflyttar sig från mina ögon till mina läppar. Jag ler lätt åt synen.

"Kyss mig då"

Viskar jag fram och Oscars blick möter snabbt min blick igen. Hans ögon blixtrar till men ingenting händer så med en suck lutar jag mig framåt och stänger mellanrummet mellan våra läppar bit för bit.

När våra läppar slutligen möts så glömmer jag både tid och rum. Just nu är det enda som existerar mina läppar mot hans läppar.

Jag visste inte att Oscar var så bra på att kyssas tänker jag när hans läppar försiktigt masserar mina. Jag kan inte låta bli att pressa mig mot honom och fördjupa kyssen.
Jag känner hur han ler mot mina läppar innan han nästan aggressivt masserar dem ännu hårdare.

När vi båda börjar få slut på luft så särar vi på läpparna och andas tungt. Våra läppar är fortfarande så nära varandra att de snuddar vid varandra för varje utandning vi tar. Hans andetag blandar sig med mina och varje gång jag andas in så fylls mina lungor av hans andetag.

Jag känner mig annorlunda, jag har en konstig känsla som strömmar genom kroppen och jag kan inte sätta fingret på vad det är men när han fjäderlätt låter sina läppar pressas mot mina i en snabb kyss så kan jag inte låta bli att le.

------
Foscar <3
Godmorgon, eller ja god förmiddag är de väl mer :P jag hoppas att ni har sovit gott och får en bra dag idag! :)

Xx, Nad